Vad finns kvar idag, när vi glömt vad vi lärt oss?

Det som finns kvar av allt det jag lärt mig genom åren, det är detta som definierar mig som människa, inte betygen, examina eller några titlar. Det som finns kvar efter att jag glömt det jag lärt mig är vad som gör mig till den jag är. Det är utgångspunkten, kapitalet och egenskaperna jag är utelämnad till och som jag använder för att göra det jag gör. Och det är även insikten om detta som utgör basen för mina argument för en annan syn på kunskap och utbildningspolitik. 

Betyg och examina är liksom pengar medel för att uppnå något annat, inte något mål. Fast idag har det allt mer kommit att bli så att både pengar och betyg är mål i sig. Och kunskapen som betygen är tänkta att mäta är medlet. Vad gör detta sättet att tänka med oss och vårt samhälle? Vad gör det med vår kollektiva förmåga att tänka och agera etiskt? Om bildning inte är det vi vet, utan det som finns kvar när vi glömt vad vi lärt oss, då bevittnar vi ett skifte i den svenska utbildningshistorien. Där det tidigare fanns ett stabilt golv att stå på i strävan efter att nå högre mål gapar nu ett tomt hål. Det enda som finns kvar när människorna som går igenom dagens utbildningssystem har glömt vad de lärt sig är, betygen och examina. 

Genom att allt mer fokus och resurser läggs på kontroll och utvärdering samt betyg och examina, kommer dagens elever och studenter allt mindre i verklig kontakt med kunskapen och vetandet. När betygen är målet är det dit alla siktar, och därför kämpar man inte lika mycket med kunskapen och lärandet, innehållet, det vill säga med det som verkligen betyder något på längre sikt. Med nuvarande kunskapssyn tvingas även lärare fokusera på betygen, vilket reformen med lärarlegitimation tydligt visar, för det är förmågan att sätta rättvisa BETYG som legitimationen är utformad för att garantera. Och i skolan fokuseras och läggs allt mer tid och resurser på det. När jag gick i skolan satte lärarna betyg, men deras fokus och arbetet på lektionerna riktades och ägnades åt kunskapen. Visst fanns det många elever som fokuserade på betygen även då, men eftersom betygen inte hade samma symboliska värde i samhället och utbildningssystemet fick det inte samma (förödande) konsekvenser då som nu. Och eftersom lärarna ägnade sig och sina lektioner åt kunskapen tvingades även betygsfokuserade elever göra det, vilket gjorde att alla fick med sig mer värdefull kunskap, även efter att de glömt vad de lärt sig.

Kanske var betygen mer godtyckliga där och då, jag vet inte. Men eftersom skolans fokus var kunskap och inte betyg, blev konsekvenserna inte lika förödande som idag. I nuvarande system är betygen närmast vetenskapligt exakta, ända ner till minsta meritvärdesdecimal, medan kunskapen relativiseras och görs godtycklig. Detta går så klart inte att belägga empiriskt, men faktum är att alla är överens om att kunskapsnivån sjunker, samtidigt som det fokuseras allt mer på betyg och examina. Och tills någon kan peka på övertygande empiri som visar att det inte finns någon korrelation mellan dessa parametrar håller jag fast vid och jobbar vidare på min hypotes och reflekterar vidare kring en annan skola, en mer kunskaps- och innehållsfokuserad skola.

Jag ser en ängslighet växa fram, sida vid sida med säkerheten som bara den kan ha som vet att endast det som syns och kan räknas, vägas och mätas (läs betyg och examina) betyder något. Ängsligheten handlar om att det som görs ska göras rätt och följa gällande regelverk, och säkerheten handlar om det expertvälde som växer fram som en konsekvens av ängsligheten. Dessa båda tendenser samverkar och gör att allt fler regler skapas, allt fler examina och betyg krävs, för allt fler yrken. Därför byggs det luftslott och imponerande kulisser, medan tomheten och meningslösheten växer. 

Aldrig tidigare har så många haft så mycket åsikter om så mycket, men det är bara åsikter, dessutom åsikter som inte hänger ihop. Alla är för allt som är bra och mot det som är dåligt. Men allt färre förstår vad som är bra egentligen och vad som är dåligt på lite längre sikt. Tyckandet är lätt att sprida via sociala nätverk. För eller mot, bra eller dåligt? Vad tycker du? Och det finns statistik på snart sagt allt. Opinionssiffrorna kan snart mätas i realtid, liksom börsens rörelser och företagens kassaflöde. Form, form och åter form. Inget innehåll. Vi är idag mer intresserade av vilket parti man skulle rösta på om det var val, än vilken politik man verkligen tror på och vill verka för. Det viktiga är inte vad folket vill, utan hur opinionsläget ser ut och hur det förändrats sedan förra mätningen.

Så, vad finns kvar hos dig? Vad förfogar du över för insikter och kompetenser, nu när du glömt vad du lärt dig? Hur ser din bildningsstatus ut? Det är det enda som betyder något, för dig och för samhället, för allas vår gemensamma framtid.