Medborgarlön

Vad är pengar? Pengar är ett slags mellanmänskligt löfte som kan växlas in i framtiden. Pengar är en relation och inget man äger. I samma stund som det mellanmänskliga förtroendet löses upp tappar pengarna sitt värde. Fast pengar är mer än så. Pengar är en långt mer komplex fråga, som också handlar om tillgång och efterfrågan och om begär. Pengar är en av de starkaste krafterna som mänskligheten känner. Pengar har förmågan att omforma världen. Där vill jag börja mitt resonemang om medborgarlön, för om samtalet inte utgår från en föreställning om eller definition av begreppet pengar finns ingen möjlighet att komma någon vart.

Många ser medborgarlön som en utopi eller som ett galet utspel från vänster som leder till att alla skillnader mellan människor utplånas. Det finns också en föreställning om att medborgarlön handlar om att man bara ska få pengar, att det handlar om att bara ge bort något som man idag får kämpa för i sitt anletes svett. Sådana synpunkter på medborgarlön bygger på en felaktig föreställning om vad pengar är. Sedan USA klippte banden mellan guld och pengar i början av 1970-talet är pengar en illusion. Och här slår det mig att högerns aversion mot postmodernismen kanske har sin förklaring. Pengar är inget annat än en social överenskommelse. Pengar handlar därför om förtroende och det är lättare att upprätthålla den illusionen om man tror att pengar är det samma som guld. Pengar är därför kultur mer än något annat, och ekonomisk vetenskap är ett slags kulturvetenskap.

Införde vi medborgarlön skulle vi slippa en massa problem som idag är förknippade med kontroll, fördelning och inte minst en betydande del av den brottslighet som drabbar hela samhället. Medborgarlön fungerar som ett slags vaccination som sprider trygghet och minskar oro. Därför är jag för medborgarlön, för det är vad mänskligheten behöver. Efter alla tekniska framgångar och andra innovationer är det dags att mänskligheten börjar visa omsorg om sig själv och den jord vi gemensamt har att förvalta för framtida generationer. Effektiviseringsvinsterna i näringslivet och den offentliga förvaltningen som sägs handla om att tjäna pengar håller idag på att bli en destruktiv kraft som hotar att vända människor mot varandra, vilket är förödande för samhällets långsiktiga hållbarhet. Vinsterna måste fördelas, och det är det som medborgarlön handlar om. Förr i tiden fanns det en inbyggd balans mellan behovet av arbete och fördelningen av pengar, vilket det idag inte gör.

Problemet med dagens förhållande är att det finns mer pengar än någonsin, men allt färre arbeten, vilket gör det svårare att få tillgång till pengarna och sprida välståndet som är en förutsättning för samhället som vi känner det. Marknadens aktörer kommer aldrig att kunna lösa problemet, för deras syn på pengar är felaktig eller i alla fall orimlig. Motståndet mot medborgarlön är irrationellt och kontraproduktivt.

Medborgarlön är det logiskt steget att ta, in i ett nytt samhälle som inte bygger på produktion utan på relation. Relationssamhället som växer fram på nätet där alla får fri tillgång till en hel massa olika verktyg, är ett slags medborgarlön. Det är i alla fall en tanke, något att hämta inspiration ifrån. Pengar är ingenting i sig, pengar är det vi bestämmer att pengar ska vara. Det är den enda rimliga utgångspunkten för debatten om medborgarlön. Frågan handlar inte om höger eller vänster i politiken, just eftersom det handlar om pengar. Snarare talar mycket för att samhället genom medborgarlön skulle öppna upp politiken och göra den angelägen igen. Om alla har en grundinkomst, en garanterad trygghet får vi en verklig meritokrati där det på riktigt handlar om individens drivkraft och förmåga. Fokus skulle riktas mer mot det vi gör med och mot, mellan, varandra. Pengarna skulle bli mer av ett medel än ett mål i sig.

Visst är det innebära en stor och komplicerad omställning, men jag tvivlar på att den utmaningen är större än utmaningen som dagens politiker står inför efter gårdagens beslut i KD rörande DÖ. Inget tyder på att vi under överskådlig tid framöver kommer att få tillbaka ordningen i politiken. Jag ser oron och kaoset som ett tecken på att vi kommit till vägs ände inom det gamla paradigmet, och därför är det dags att skapa samhället 2.0, vilket skulle kunna handla om medborgarlön, relationsfokus och nya innovativa lösningar på en rad sociala och fördelningsmässiga problem som idag verkar omöjliga att lösa.

Utan grundtrygghet finns inget samhälle, bara djungelns lag. Så har det alltid varit. Därför är medborgarlön ingen förlegad dröm, utan en modern möjlighet utan politisk färg. En chans för oss alla att äntligen kunna koncentrera oss på vad som verkligen betyder något, våra relationer till varandra.