Tyvärr är det allt för många som inte gör det, läser på heltid. Det har hänt något i samhället sedan jag var student. Synen på vad en utbildning är och är bra för, samt vilket stöd samhället ger har förändrats totalt. Det är beklagligt och problematiskt för både studenterna och samhället.
När jag sökte mig till universitetet arbetades det med att få människor från studieovana hem att läsa på högskolan och jag kände att det jag gjorde verkligen betydde något, på riktigt. Dessutom gick studiemedlet faktiskt att leva på och återbetalningsreglerna var rimliga. Det var en förutsättning för att jag skulle våga låna. Jag fick med andra ord en ärlig chans att skaffa mig en utbildning värd namnet, som verkligen betydde något på allvar. Och jag läste både för mig egen skull och för livet.
Idag talas det vårdslöst om högre utbildning som något man måste gå för att ha en chans att få ett jobb, och studiemedlen har knappt höjts alls sedan jag studerade. Förutsättningarna är med andra ord helt annorlunda. Respekten i samhället för högre utbildning har sjunkit dramatiskt. Och studenterna betraktas av samhället som ett slags underklass, som måste igenom sorteringssystemet innan det verkliga livet kan börja. De som inte läser på högskolan anses närmast ha försatt sina chanser till ett drägligt liv. Cyniskt och olyckligt på så många olika sätt att det blivit så.
Respekten för kunskapen har reducerats till fokus på betyg och examina. Studera gör man för skaffa sig en möjlighet att söka ett jobb, inte för att lära för livet. Och detta gör man med politikernas goda minne. Jag tycker därför synd om studenterna som inte får en ärlig chans att visa för sig själva vad de verkligen går för och kan klara av. Att studenterna oroas och fokuserar på betygen är inte deras fel, det är samtidens och samhällets fel. Och vi är alla förlorare.
Det gör mig bedrövad att det blivit så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar