Kunskap, makt och livets hårda skola

Tystnaden, innan huset och världen utanför vaknar. En kopp kaffe. Tidningen som ger mig ett begränsat urval av nyheter, notiser, krönikor och recensioner. Ingen gång trivs jag så bra som just då, när jag får läsa i lugn och ro, när jag får följa varje impuls och när jag kan upptäcka nya, oväntade kunskaper och vinklingar på sådant jag redan visste. Utan dagstidningen i pappersform vore mitt liv fattigare. Nyheter och fördjupning får jag på nätet. Den ena kanalen utesluter inte den andra, det är i samspelet mellan olika medier som kunskap och insikt växer fram och den kritiska förmågan utvecklas och slipas.

Papperstidningen håller dock på att försvinna, som det verkar. Det får konsekvenser långt utanför mitt liv och mina frukostvanor. Pappersindustrin tvingas av sjunkande efterfrågan ner på knä, vilket i sin tur påverkar det arbete för hållbarhet som jag håller på med när ett av företagen tvingas tacka nej till deltagande i seminarieverksamheten, på grund av ekonomisk kris och akuta sparbeting. Kulturen är sådan, komplex och mångfacetterad. Tjatar om det, men gör det för att det är en tanke som behöver upprepas.

Ekonomiseringen sprider sig. Och det är mer lönsamt att producera tidningar på nätet. Därför läggs det ner en massa möda på att skapa modeller för att tjäna pengar på dem som läser nätupplagorna. Reklam är en väg, det är samma medel som använts länge i papperstidningen, men på nätet är reklamen mer pockande och därför störande. Reklamen stressar och skriker: Köp, köp, köp. Upplevelsen av lugn och ro försvinner, utbudet är enormt och man riskerar att drunkna i detaljerna. Dessutom påverkas sökresultatet på Google av tidigare sökningar, vilket gör att man hittar mer av samma. Likriktningen ökar, och kunskapen och insikten om världens komplexitet minskar. Förståelsen för olikhet minskar. Är vi på väg mot en enhetlig, oerhört sårbar, monokultur? Risken finns!

Ryan Air är ett företag som driver förenklingen och effektiviseringen till sin spets. Det är ett framgångsrikt företag, för det ger människor vad de vill ha, resor till lägsta möjliga pris. Efterfrågan på detta är enorm, och eftersom Ryan Air inte är ensam om att se den ekonomiska potentialen i detta marknadssegment tvingas företaget till aggressiva metoder för att ge folket vad folket vill ha, samtidigt som vinsten för ägarna upprätthålls. Ekonomin är allt hos Ryan Air, och det får konsekvenser, allvarliga konsekvenser. Än så länge har inget plan råkat ut för något som lett till personskador. Än så länge. Men företaget spelar ett högt spel. Läser i en notis på nätet, från SVT, om ännu en avslöjad oegentlighet från företaget.

Planet, en Boeing 737 på väg till Paris med 179 personer ombord, drabbades av elfel under flygningen i slutet av april 2011. Det fick därför återvända till flygplatsen utanför Nyköping och nödlanda. Haverikommissionen betraktar händelsen som ett allvarligt tillbud.

Kommissionens utredning visar att både röstinspelningen från cockpit och data från färdskrivaren var borta. Utredningen fick i stället baseras på intervjuer med piloterna.

Ryanair ser inget märkligt med det inträffade.

- Ljudinspelningen startades om av en tekniker som skulle avhjälpa elfelet efter beslut av vår tekniska avdelning. De såg ingen nödvändighet i att bevara inspelningen, säger bolagets kommunikationschef Robin Kiely till tidningen.

Inget allvarligt kan tyckas, men det beror på. Och det är inte första gången som företaget agerat tveksamt. Det finns ett enda skäl till agerandet och problemen, och det är att Ryan Air har ett och ett enda mål för ögonen. Att tjäna pengar. Allt annat är av underordnad betydelse, personalvård, komfort, säkerhet ... och den som kritiserar ledningen riskerar att avskedas. Allt är konsekvenser av den utbredda ekonomiseringen av samhället och kulturen. Även inom skolan och vården tränger det ekonomiska tänkandet in och påverkar verksamheten. Ägarna till vårdbolaget Attendo ser till att med hjälp av kreativ bokföring fixa en miljard i vinst. Det betyder en miljard mindre till kärnverksamheten, eller vänta lite. Kanske är det vinsten som är kärnverksamheten? Då är allt i sin ordning. Eller?

Ekonomiseringen av samhället kan möjligen kritiseras, men den kan och får inte ifrågasättas. Det är den väg samhället valt. Det är den rådande sanningen, att konkurrens leder till högre kvalitet och att ekonomi är kungsvägen till samhälleligt välstånd. Sanning är emellertid ett problematiskt begrepp. Sanningen är en kulturell konstruktion, av det enkla skälet att det är en övertygelse som människor har (ofta på goda grunder), inte en självständig egenskap i världen. Sanningar måste bevakas och upprätthållas för att vara giltiga. Och idag är det sanningen om ekonomin som är den rådande. Tidigare har det funnits andra sanningar. Sanningen, eller uppfattningar om vad som är sant, växlar över tid och är överallt kulturbundet.

Åter till lugnet och ron vid köksbordet. Åter till papperstidningen. För att få lite perspektiv. Hittar en fin och lärorik krönika av Carina Burman, om sommarens sista skälvande dagar, om återanpassningens, till vardagen, vedermödor. Och om en viktig historia om kunskap och makt. Den handlar om en till synes trivial upptäckt, landhöjningen i norra Sverige och Finland. Läs, lär och reflektera. Burman skriver:

Skälet till att tankarna började syssla med landhöjningen var att jag nyligen läst en liten skrift i frågan: en kommenterad översättning av den finländske forskaren Samuel Chydenius ursprungligen latinska avhandling ”Observationer rörande vattuminskningen i Bottenviken” (1749). Om namnet Chydenius känns bekant beror det nog på lillebror Anders, som blev känd ekonom och liberal föregångsman. Samuel själv drunknade i Kumo älv sommaren 1757, när han höll på att kartlägga vattendjupet. Han blev 30 år gammal.

Ändå hade han hunnit bli känd vetenskapsman. Avhandlingen gjorde sitt till. Här diskuterade han frågan om landhöjningen (som hans tid såg som en vattenminskning) på ett sätt, som kan beskrivas som tvärvetenskapligt – både utifrån praktiska, naturvetenskapliga observationer och språkliga bevis, som att ”bro”, ”näs” och ”vik” förekommer i ortsnamn långt från vattnet.

Dessutom berättar han om de märken han högg in i en klipphäll vid Ratan i Västerbotten för att markera vattenståndet. I bokens moderna inledning finns bilder på hur där ser ut idag. Skillnaden i vattenstånd är betydlig.

Själv kunde jag sitta i godan ro och filosofera kring landhöjning och små öar. På Chydenius tid var det en överhettad fråga – så farlig att prästståndet vid 1747 års riksdag författade en resolution som förnekade landhöjningens existens, och naturvetaren och biskopen Johan Browallius skrev en hel bok i samma syfte.

Trodde man på landhöjning antydde man nämligen att världen inte var fix och färdig sedan skapelsen. Ett sådant tvivel öppnade för ifrågasättande av Guds existens och kanske också av den världsliga ordningen.

Så kontroversiell kunde alltså en bok vara år 1749, och så kunde en 22-årig student sticka ut hakan. Chydenius fräcka självständighet känns rätt inspirerande nu, när vi sitter vattenkammade och välsnutna, redo för en ny termin i livets eviga skola.

Den som har makten har också inflytande över sanningen, över vetandet och vad som skall undervisas om i skolor och vilka tankar som får föras fram i samhället, vilka frågor som är intressanta och värda att debattera. Idag är det svårt att hindra tankar och kunskaper från att spridas, tack och lov! Men det finns andra sätt att hindra oönskad information och kunskap från att nå ut. I en värld där det krävs pengar för att överleva blir ekonomi ett maktmedel som kan användas, som används för att styra vetandet och påverka synen på sanningen.

Bland annat därför försvarar jag humaniora och kämpar jag för att sprida insikten om betydelsen av en väl utvecklad förmåga till analytiskt, kritiskt tänkande. Och jag är mer än redo för ännu en termin i livets eviga och hårda skola.