En ögonblicksbild från ekonomins värld

Läser i dagens tidning att det går bra för företaget Unibet. Funderar vidare på detta, och på frågan; för vem är det bra? Är det bra för samhället, för spelarna, ägarna? Är det bra för alla inblandade aktörer, eller bara bra för ett fåtal? Vilka långsiktiga konsekvenser får det? Kort sagt, vad döljer sig bakom den triviala rubriken och korta notisen i dagens SvD?

Vinstökning för Unibet

Spelbolaget Unibet redovisar en vinst före skatt på 7,2 miljoner brittiska pund, motsvarande cirka 72 miljoner kronor, för andra kvartalet 2013. Det kan jämföras med vinsten på 6,4 miljoner pund motsvarande period i fjol.

Spelöverskottet uppgick till 54,1 miljoner pund, jämfört med 45,3 miljoner pund ett år tidigare.

Antalet aktiva kunder under kvartalet steg till 446649, upp från 427 207 samma kvartal 2012.

Unibet får här fungera som exempel på hur det skulle kunna bli och gå, för det är ett brittiskt företag. Där, till skillnad från här, är det tillåtet för privata aktörer att driva spelbolag. Exemplet och det jag vill diskutera här handlar om allmänna principer och övergripande samhälls- och företagsekonomiska tendenser och principer. Framförallt handlar det om konsekvenser, av ett vida spritt tänkande som vinner mark och som tagit sig in i och fått fäste i utbildningssektorn. Ekonomiska principer är dagens magiska ord, är lösningen på alla problem. Konkurrens och effektivitet samt pengar som mått på framgång. Så låter det över hela linjen, och inte för inte är idag finansministern lika mäktig som stadsministern.

Något har hänt, och när förändringen väl etablerats och vunnit mark går det fort. Och när samhällets samlade förmåga till kritiskt tänkande dels utarmas, dels trängs bort från agendan (till förmån för ekonomiska lagar, vilka i teorin är tänkta att göra det jobb som kritiskt skolade akademiker gjort tidigare, till en minimal kostnad dessutom), ligger fältet öppet för ännu snabbare förändringar i riktning, ökad ekonomisering. Därför är det viktigt att läsa ekonomidelen i dagstidningen, om man nu har någon (många väljer bort detta, för att man inte har tid att läsa tidningen eller för att man ser det som en onödig utgift. Båda skälen är lika illavarslande). Inte för att lära sig hur man skall optimera sin privatekonomi, utanför att fördjupa insikten i hur den delen av samhället fungerar. Gör man det med en kritisk blick och analytisk förmåga finner man viktiga ledtrådar till samhället. Och den kunskapen som det arbetet leder till och övar en i är oerhört viktigt, inte bara för den enskilde medborgaren utan även för samhällets långsiktiga hållbarhet.

Det går som sagt bra för Unibet. Men varför rapporteras det om detta i en svensk dagstidning, jag menar, det är ju ett engelskt bolag? Kanske, men högst osäkert, för det är inte så en dagstidning fungerar (tror jag mig veta), är det för att man bryr sig om alla dem som fastnar i spelmissbruk. Om detta handlar en annan artikel, från gårdagens pappersutgåva av tidningen. Att det går bra för ett spelbolag betyder att spelmissbruket ökar, och att samhällets kostnader därigenom ökar. Läser följande i artikeln om spelmissbruk: "Vegasautomaterna lockar 430 000 svenskar – och drygt en tiondel av dem står för mer än hälften av spelandet." Det är ingen djärv hypotes att anta att förhållandet mellan spelmissbrukare och andra spelare är hyfsat konstant över hela branschen och även över landgränser. Det gör siffrorna intressanta, för samtidigt som aktieägare och företagen i branschen kan glädja sig över ökade inkomster, tvingas samhället skjuta till mer pengar för att ta hand om problemen som företagens verksamhet åsamkar samhället. Om det vore så att företag älskade att betala skatt hade problemet kanske varit akademiskt, men att så inte är fallet vet vi. Företag ser skatt som en (onödig) utgift och etablerar sig med förkärlek på platser där man skipper betala skatt eller där skatten är minimal.

Unibet är ett företag, och företag har en enda uppgift, har vi fått lära oss, och det är att tjäna pengar. Unibet är alltså ett framgångsrikt företag. Och i en värld där ekonomisk framgång är vad som räknas är vinsten som företaget gör en god nyhet, per definition. Men eftersom jag inte ser på framgång och nytta på detta endimensionella sätt ber jag att få anmäla min invändning mot det tänkandet. Eftersom företagets vinst står i direkt proportion till samhällets problem och kostnader är framgångar för företag som Unibet en dålig indikator på samhälleligt välstånd. Ensidigt fokus på ekonomi gör detta med synen på företag och företagande. Om vinst är det enda som räknas är det hur enkelt som helst att förstå att det riskerar att leda till fruktansvärda konsekvenser för samhällets långsiktiga överlevnad.

Sätt notisen om Unibet i samband med nyheten att SD stödjer regeringens förslag om ett femte skatteavdrag under 2014. Det är samma logik som ligger bakom. Mer pengar och ökad vinst för den enskilde är per definition något bra och önskvärt. Mer pengar och ökad vinst är en indikation på att samhället mår bra. Om, säger om, man väljer att se på samhället på detta sätt. 16 miljarder kostar det att genomföra reformen. Det betyder 16 miljarder mindre i kassan för staten och samhället att satsa på det allmänna. Det betyder 16 miljarder mer att fördela till bland annat företag som Unibet. Och skälet för reformen är att den kommer att driva på konsumtionen, vilket ökar företagens vinster, vilket leder till fler jobb och så vidare. Redan med vetskap om att det är framförallt företag med liten personalstyrka som huvudsakligen går med vinst blir det svårt att förstå hur man tänker inom regeringen. Slutsatsen blir att man inte tänker så mycket, man anpassar sig till opinionen och fiskar bara efter röster. Ivrigt påhejade av företag som JB-koncernen, som vill ha fler möjligheter och marknader att göra vinst och tjäna pengar på. Vinster som hamnar hos företagen.

Det går bra för Unibet. Visst, och jag missunnar dem inte den vinst företaget gör. Jag är ingen motståndare till företagande. Jag tror att ett samhälle behöver företag, att vi alla är beroende av företag och har oerhört mycket att vinna på att främja företagande. Samtidigt tänker jag på vad samhället skulle kunna göra med miljarderna som företagen inom spel- eller finansbranschen håvar in. Tänk vilket lyft det skulle vara för vården, och för oss alla som förr eller senare behöver kompetenta läkare och sjuksköterskor vilka arbetar i lokaler och med fungerande utrustning. Tänk vad mycket samhällsnytta vinsten i dessa företag skulle kunna bidra med. Det ekonomiska utrymmet finns uppenbarligen, så talet om att man MÅSTE spara pengar i vård och skola är bara ideologiskt.

Det går bra för företag som tjänar pengar på pengar, och eftersom det är summan av intjänade pengar som räknas och inget annat så innebär framgångarna för Unibet att näringslivet och hela samhället vrids i den riktningen. Därför skulle jag vilja att någon förklarar för mig hur det skulle kunna gynna skolan och samhällets långsiktigt hållbara överlevnad att utbildningssektorn styrs och regleras med hjälp av ekonomiska incitament.

Det går bra för Unibet. Men det ser i alla fall inte jag som något gott tecken!