Stordrift är lockande, för det är lönsamt. Den som hanterar stora kvantiteter kan tjäna pengar där mindre aktörer går bet. Stordrift är därför alla ekonomiers mål. Det är marknadens motor och följaktligen den väg politikerna tvingar samhället in på. Stordrift ser på pappret ut att vara lösningen på snart sagt alla problem. Stordrift är helt enkelt förbannat lockande. Samtidigt är det en förbannelse eftersom målet väldigt lätt blir till ett medel. Vägen dit blir underordnad. Och vem kan kritisera sparsamhet och mer pengar i plånboken? Förhäxade av lönsamhetens lockelser och stordriftens ekonomiska fördelar underkastar vi oss omaket och följer lydigt marknadens krav.
Låt oss stanna upp lite. Vad är det vi håller på med egentligen? Vilka andra konsekvenser innebär stordriften, än lägre priser och ökade vinster? Vem är det som tjänar pengar och till vad används pengarna? Vad händer med samhället när stordriften implementeras och tillåts tränga ut och förgöra mindre aktörer?
Stordriftstänkandet har gett oss fler kaféer, men till priset av minskad variation och ökad likritning. När jag var ung fanns det bagerier i varje kvarter, som anställde bagare och annan personal. Idag sker tillverkningen hos kedjorna centralt. Efterfrågan på bagare har minskat och lönerna kan pressas. För vem är det lönsamt med stordrift? Inte för personalen som avskedas eller pressas ekonomiskt. Inte för kunderna som får betala kraftiga överpriser för att få tillgång till lokalerna som ser likadana ut överallt. Ägaren, eller ägarna om det är ett aktiebolag, är det som tjänar på stordriften. Inte samhället, för skatt skyr företagen som pesten.
I samma kvarter som bagerierna huserade fanns också lokala tobakshandlare som sålde tidningar och godis, frukt och annat. Varje handlare hade sitt utbud och sin karaktär. Idag domineras gatubilden av Pressbyrån och SevenEleven. Där det tidigare fanns liv, rörelse och dynamik. En mångfald aktörer. Där växer idag fram en allt mer specialiserad monokultur, med ett enda mål: att tjäna pengar, på stordrift.
Kläder. Samma där. Galleriorna domineras av internationella kedjor. Samma utbud torgförs överallt. Ett krympande antal aktörer slåss om marknadsandelar och kampen om kundernas pengar är en kamp på liv och död. Tydligast kanske i den hård pressade teknikbranschen som tvingat mindre uthålliga aktörer i konkurs. Vapnet är löjligt låga priser, som upprätthålls genom att förlägga tillverkningen i länder där det råder misär och där konkurrensen om arbetstillfällen är mördande, vilket tvingar fram låga löner. Vem tjänar på det? Ägarna, ingen annan. Kunderna som lockas med låga priser ser ut att vara vinnare, med det är bara en skenbar vinst. Låga priser kostar och någon måste betala. Det finns ingen väg att komma förbi den lagen. Evig tillväxt är omöjlig i en ändlig värld som vår.
Stordriftsfördelarna utarmar världen, ekonomiskt, ekologiskt, kulturellt och mellanmänskligt. Jakten på vinst, som tvingar fram och förr eller senare leder till stordrift, är ett slags drog som blivit sitt eget mål. Jakten på vinst är det enda som betyder något, för så fort man nått målet har det flyttats framåt och jakten fortsätter. Alla dras med och tvingas ner i den ekonomiska malströmmen. Kravet på vinst används som motiv för snart sagt allt och tvingar alla till umbäranden, utarmning och livlöshet.
Det var inte så det var tänkt. När jag var ung stod de fria marknadskrafterna för liv och dynamik, variation och inspiration. Det var kommunismen och öststaterna som var liktydigt med tristess och enkelspårighet och avsaknad av valfrihet. Det var där som Storebror såg och bestämde. Där fanns ingen frihet. Idag finns i princip bara marknadsekonomi och därför är det skrämmande att se hur den uppvisar allt fler likheter med kommunistdiktaturerna, ifråga om begränsat utbud av varor och förekomsten av monopol. Multinationella bolag är i många avseenden lika paranoida som Stalin, och deras möjligheter till kontroll skulle göra vilken diktator som helst grön av avund. Idag håller det som var lösningen på att bli problemet, men det är inte så det säljs in. PR-byråernas budskap är att lyckan finns runt hörnet, eller sedan. Snart. Nära. Om bara ... Och kunderna fortsätter handla och understödja makten.
Stordriftsfördelar kommer att bli vår död. Sanningen är att det inte finns någon vinst att göra. Det finns bara ett liv att leva. Och liv kräver dynamik och mångfald för att överleva. Stordrift är motsatsen till hållbarhet. Samhällen som drivs med stordrift kväver sig själva till döds. Det är bara en tidsfråga. Låt oss därför stanna upp. Tänk efter. Hur kul är det egentligen att aldrig överraskas? Vad är det för mening att resa när det ser likadant ut överallt och när utbudet är det samma över hela jorden?
Vad ska vi göra med pengarna vi tjänar? Vad vill vi ha, egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar