Skillnader 1

Ingens kunskap är helt igenom någons. All kunskap är delad och mer eller mindre influerad av andras tänkande. Ingen människa är någonsin ett blankt blad, ingen börjar helt och hållet från början. Alla är del av olika flöden. Kunskap är vetande som traderats över tid och i kulturer. Kunskap är överallt kollektiv. Mina kunskaper är med andra ord inte helt och hållet mina. Man kan säga att vi lånar våra kunskaper, en tid. Vi använder dem och förändrar dem genom att de används som verktyg i just vår värld och verklighet. Därför är kunskap heller aldrig helt igenom den samma över tid. Kunskapen förändras med oss som lever med den och som använder den.

Länge irrade jag rastlöst mellan olika tänkare, utlämnad till olika auktoriteter och influerad av lärare och andra. Där, i början, som student, sökte jag kunskap i den riktning som pekades ut för mig. Sedan, när bilden klarnat och jag själv började känna mig tryggare och mer säker, kunde jag söka mig fram mer på egen hand. Det ena gav det andra. Kan inte säga att jag fann sanningen hos Deleuze, men där känner jag min hemma, i den tankevärlden. Där finner jag verktyg som fungerar och som hjälp mig i min vardag och mitt yrkesliv. Dit återvänder jag ständigt, och jag hittar nya aspekter och ingångar varje gång. Deleuze är för mig en tänkare att leva och förändras med. Hans filosofi fungerar för mig, och när jag betraktar världen gör jag det med hjälp av och genom hans glasögon. Och det tänker jag fortsätta med så länge som bilden är klar och så länge som verktygen är användbara.

Idag skriver jag på uppmaning från en kommentar, i helgen, på bloggen. Om skillnad, positiv skillnad. Om Deleuze sätt att se på skillnad som en egenskap i kraft av sig själv, istället för som en relation mellan två ting. Tanken om skillnad utvecklas i hans avhandling, Difference and Repetition. Där finns också en utläggning eller ett slags programförklaring som jag tänker återvända till och som får bilda utgångspunkt för det jag har att säga i fråga om skillnad. Programförklaringen utgår från åtta punkter, som alla på ett eller annat sätt har med skillnad och repetition att göra, vilket jag försökte visa i min inledning ovan. Nedanstående åtta punkter beskriver det dominerande tänkandet i samhället, då men i hög grad även fortfarande. Och detta tänkande bryter Deleuze mot, eller utmanar i alla fall.

1. Tänkandets högsta princip är individen. Subjektet är en idealiserad position, varifrån kunskapen emanerar och sprids. En individ en tanke. Det är denna princip som skickar fildelande ungdomar i fängelse och som som advokater tjänar miljarder på i strider om upphovsrätt. Men är verkligen min tanke min? Vem är jag? Och vad är en tanke, egentligen? Viktiga frågor, som har med skillnad att göra.

2. Idealet i och för tänkandet är det sunda förnuftet. Utgångspunkten är att det finns något sådant och att det är den enda princip man behöver. Det sunda förnuftet är ett och det samma överallt, vilket leder över till nästa punkt.

3. Modellen för tänkande är att kunskapen är den samma överallt och att alla som sysslar med kunskap och vetande strävar efter samma mål: Sanningen. Det högsta goda är alltså en klok individ som skådat sanningen, varifrån kunskapen (i bestämd form singular) strömmar.

4. Denna punkt handlar om kontexten, eller elementet vari vetenskapande utförs. Vår värld, helt enkelt. Och den består enligt Deleuze av original och av representationer av original. Originalet är källan och representationerna är (mer eller eller mindre bleka) kopior av det samma. Det handlar som synes om skillnad. Vetenskap handlar om att avgöra vems vetande som är mest originellt och som mest liknar Sanningen. Och eftersom kunskapen utgår från autonoma subjekt, vilka verkar i en kontext, och eftersom kunskapen antas vara den samma överallt, blir vetenskap en maktkamp som handlar om vem som äger Sanningen.

5. Och eftersom sanningen är en och odelbar och följaktligen bara finns på en plats kommer världen att bestå av eller kännetecknas av mer eller mindre brist, på klarhet, förnuft, sanning. Punkt fem handlar om verkligheten som brist. Här beskrivs den bristontologi som Deleuze vänder sig mot.

6. Logiken är kungsvägen till sanning. Teori föregår praktik. I enlighet med Platons tankar är idéernas värld den högsta och mest fulländade. Och enda vägen att nå dit upp (till platsen varifrån Sanningen emanerar) är att med hjälp av tanken, logiken och det sunda förnuftet resonera sig fram till kunskapen.

7. Punkt sju handlar om övertygelsen som finns om att alla problem har en lösning, den bästa. Därför uppstår överallt kamp om vems lösning som är den bästa. Därför strider olika vetenskapsgrenar mot varandra. Det finaste Nobelpriset är det som delas ut (till max tre individer) för insatser inom fysiken. Inte sällan delas priset ut till forskare som på teoretisk väg har formulerat kunskaper som sedan på experimentell väg bekräftats. Näste man på tur för ett Nobelpris är således Higgs, som (inte utan stridigheter) utsetts till upphovsman till teorin som förklarar hur massa skapas, vilken nu bekräftats i partikelacceleratorn i Cern.

8. All kunskap har ett mål, vilket gör att tänkandets cirkel sluts. Individer söker, med hjälp av logik och i kamp med andra individer, Sanningen. Och när målet uppnåtts kan geniet hyllas, kunskapen spridas och alla kan slå sig till ro. Detta är målet med vetenskapen, att hitta en teori som knyter samman allt vetande och som kan förklara allt.

Deleuze vänder sig mot detta tänkande, mot själva grunden för kunskap och vetande som vetenskapen utgår från och bygger på. Han bryter inte mot premisserna för att utmana eller vara obstinat, för att han själv vill lansera en Sanning. Deleuze jobbar inte så. Tillsammans med Guattari undersöker han världen. Och han skapar verktyg som kan användas av andra för att också undersöka världen. Han bryter mot och utmanar premisserna för vetenskapen för att han anser sig ha visat att de är felaktiga. Böckerna som renderade Deleuze doktorsgraden handlar om detta, och den ena handlar som sagt om skillnad och repetition och den andra om det sunda förnuftets logik (The Logic of Sense).

Deleuze tänkande utgår från följande principer: Det finns inget sådant som sunt förnuft, det finns bara mer eller mindre användbara kunskaper. Kunskap är vidare inget som någon har. Kunskapen är alltid mer eller mindre delad och traderas mellan individer och inom kulturer. Kunskap och makt är därför två sidor av samma sak. Eftersom det inte finns något original, bara traderat och mer eller mindre användbart vetande så finns det med andra ord bara kopior som skiljer sig från varandra i högre eller lägre grad. Det existerar ingen punkt varifrån Sanningen kommer och därför är det meningslöst att söka efter EN sanning. Det som upprepas i kulturen och livet är skillnad. Och om det, på ett lite mer konkret och handfast sätt, kommer del två av denna bloggpost att handla.