Listan över vilka författare som tjänar mest finns publicerad, bland annat i DN. Där står att läsa att Camilla Läckbergs bolag Camlac AB under förra året gjorde en vinst på "hela 20,9 miljoner kronor". Roligt för henne så klart. Men vari ligger nyheten, och varför bryr man sig om vad författarna tjänar? Vem bryr sig om det? Hur har ekonomi kommit att bli en aspekt på litteratur och konstnärskap värd att uppmärksamma? Vad säger det om vårt samhälle? Det är frågor som jag anser har större nyhetsvärde och som är långt viktigare än hur mycket en enskild författare tjänar. En viktigare ekonomisk aspekt att reflektera över vore hur mycket pengar medborgarna lägger på litteratur, för det säger något om befolkningens intresse för kultur.
Uppmärksammandet av författarnas ekonomi är ett enkelt sätt att mäta framgång på. Men varför anses det vara viktigt att mäta författarens framgång? Hur mycket och vad en befolkning läser är ett viktigt mått på ett lands kulturella status och intellektuella förmåga, men för att mäta det krävs långt med komplicerade mätmetoder, om det ens går att mäta. Kanske är det därför man mäter hur mycket författare tjänar, för att det går och för att folk är nyfikna. Önskan att mäta och behovet att jämföra snart sagt allt sprider sig. Allt större fokus och allt mer resurser och tid läggs på mätande. Konsekvensen blir att allt mindre tid ägnas åt det som är här och nu. Och det sprider sig en fals känsla av att man vet och att vi har kontroll. Alla vill ha trygghet, så klart. Men om det är omöjligt att vara 100 % trygg, är det då inte bättre att göra sig medveten om detta fundamentala fakta? Jag anser det.
Vem skriver bäst, det är frågan jag som läsare är mest intresserad av. Vilken författare ska jag läsa? Om det är vad man undrar över, då är informationen om vilken författare som tjänar mest fullkomligt värdelös. Kvalitet är dock ett svårt begrepp, för det handlar delvis om tycke och smak som är individuella egenskaper och preferenser. God kvalitet och höga försäljningssiffror kan gå hand i hand, men gör det långt ifrån alltid. Och om kvaliteten är mycket hög och innehållet dessutom avancerat (vilket ofta hänger samman) leder det ofta till låga försäljningssiffror, för det är bara en liten del av befolkningen som förmår uppskatta sådan kvalitet.
Intellektuellt krävande böcker riskerar av ekonomiskt fokus att hamna i skymundan än mer, och det kan leda till att sådan litteratur när ännu färre läsare. Kosekvensen av en sådan utveckling blir att befolkningens generella intellektuella förmåga sjunker, vilket påverkar resultatet i landets skolor och högre utbildning. Det är alarmerande och är ett reellt hot mot landets långsiktiga överlevnad.
Låt oss titta närmare på listan. Läckbergs inkomst på 20 miljoner är imponerad. Nummer två på listan, Henning Mankell tjänar knappt 12 miljoner, vilket också är imponerande. Men det är ändå drygt hälften av vad ettan på listan tjänar. Och trean, Jan Guillou tjänar fem miljoner. Fyran, femman och sexan tjänar drygt fyra miljoner. Håkan Nesser och John Ajvide Lindqvist tjänar drygt en miljon. Sedan finns inga fler namn på listan. Runt tio författare i Sverige tjänar tillräckligt med pengar för att kunna leva enbart på sitt skrivande. Betänk att författare utgör en kulturgärning genom att levandehålla, utveckla och sprida det svenska språket. Visst gäller det även journalister, forskare och andra som använder språket i sitt dagliga värv, men det är författarna av böcker som har tiden och platsen att verkligen koncentrera sig på språket, alla andra tvingas underkasta sig regleringar som på ett eller annat sätt hämmar språkutvecklingen. På det sättet är det en tragisk lista över tillståndet i landet. Listan borde debatteras mer, och utifrån fler ingångar och vinklingar än det rent sensationslystna, kortsiktiga och ytliga. Det kräver emellertid tid, kraft och en väl utvecklad analytisk förmåga.
Vad jag vill säga med dagens bloggpost är att vi alla behöver tänka på vad vi läser, och vi borde samtala mycket mer kring texter och utbyta fler tankar om vad som kännetecknar kvalitet. Livet är för kort för att slösas bort på dålig litteratur, och texters kvalitet har väldigt lite med spridningsgrad att göra. Bra texter är texter som engagerar och mobiliserar, texter som når ut och som fastnar i minnen hos enskilda och som gör avtryck i samtidskulturen.
Ju fler som läser mer avancerad litteratur desto bättre, för alla. Därför behövs andra och bättre mått på författares kvalitet och framgångar. Det är en uppgift för kulturministern och för ansvariga för forsknings- och utbildningsfrågor. Det är ett ämne som angår alla. Litteratur är otroligt mycket mer än produkter som bjuds ut på en ekonomisk marknad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar