fredag 2 augusti 2013

Livet och meningen med allt; 14. Litteratur.

Länge läste jag bara facklitteratur, eller ibland, för förströelse, populärvetenskapliga texter. Det var när studierna på högskolan intensifierades som det inte längre fanns plats för skönlitteratur. Läst har jag alltid gjort, även om det aldrig riktigt fallit sig naturligt för mig. Jag ligger mycket nära gränsen för dyslexi och kan aldrig riktigt lita på att det ord jag ser är det som står skrivet. Kanske är det just därför som jag läst och läser, för att inte förlora förmågan som aldrig kunnat tas för given. Därtill är litteraturen allt för värdefull och viktig. Meningen med litteratur får helt enkelt bli dagens tema och nästa post i serien av texter om meningar med ...

Jag är uppvuxen i en familj där det fanns böcker. Mina föräldrar läste mycket för mig när jag var liten. Och jag lyssnade uppmärksamt på radions sommarföljetonger. Tordyveln flyger i skymningen och Bilbo är två oförglömliga upplevelser. Bilderna som uppläsningarna målade upp för mitt inre kan jag fortfarande framkalla, liksom mammas och pappas läsning av till exempel H C Andersens saga Elddonet. Därför var det med stor besvikelse jag upptäckte att när jag själv läste blev upplevelsen endimensionell och artificiell. Ändå läste jag. För jag visste, tack vare föräldrarnas läsning och radions dramatisering att litteraturen härbärgerade en värld bortom vår, en fantastisk värld.

Läsande har som sagt aldrig fallit sig naturligt för mig. Serier läste jag under många år, vid sidan av böckerna som jag ibland kunde kämpa med i över ett år. Att överge en påbörjad bok gick inte, för då kändes det som att en livlina skulle brista. Litteraturens värld fanns där, precis bortom horisonten. Idag har avståndet krympt, men det finns där fortfarande. Jag har aldrig, eller ytterst sällan, direkt kontakt med bilderna som orden och texten förmedlar. Läsande är för mig en kamp. Men det är en kamp väl värd all tid och all möda. Idag, genom ihärdig övning och genom god vägledning har jag hittat många skatter i världslitteraturen och även om allt jag läser inte är lika bra så vet jag att det är mödan värt att fortsätta söka.

Litteraturen ger livet mening. God litteratur, vill säga. Jag är en varm förespråkare för kvalitet och ser med fasa på förlag som kränger texter utan urskiljning och kärlek, för att det går och för att tjäna pengar. Allt som utarmar litteraturen och språk är av ondo, för det utarmar upplevelsen och gör världen till en fattigare plats att leva i. Litteratur kan och får inte betraktas som en vara bland andra. Bokförlag är kulturbärare och förvaltare av en skatt som är ovärderlig. Klart de måste gå runt ekonomiskt, men om pengar är det mått som böcker mäts mot är vi alla illa ute.

Kvalitet är ett komplext mått. Kvalitet är något man känner igen när man har det framför sig, men oerhört svårt att definiera. Tyvärr finns det alt för sällan tid och tålamod att vänta, och därför använder alt för många allt för ofta ekonomi och försäljningsframgång som mått på god litteratur. 100 000 läsare kan inte har fel, liksom. Eller köpare, för ingen vet hur många som verkligen läser det som köps.

Litteratur måste läsas för att göra skillnad. Litteratur är ett medium för mellanmänsklig kommunikation av tankar och upplevelser. Litteratur bevarar och utvecklar språket som är det medium som håller kultur levande. Om språket utarmas, utarmas kulturen. Och när kulturen utarmas förlorar livet i komplexitet och livet blir fattigare. Därför är litteraturen viktig. För att den gör något med oss alla, även dem som inte läser.

Det talas om betydelsen av innovationer idag. Allt oftare förs det fram som utbildningen högsta mål, att leverera innovationer. Innovation är det samma som nytänkande, och för att kunna tänka nytt krävs fantasi. Och fantasi kräver bränsle för att frodas. Fantasi kräver också frihet och tid för att utvecklas. Där har litteraturen en stor roll att spela. God litteratur. Litteratur som skrivs av kloka människor som har något att förmedla. Författare som behärskar språket och som kan teckna bilder med ord, som kan trigga igång läsarens fantasi så att denne skapar egna bilder och kan bygga nya alternativa världar, inuti sina egna huvuden. Bara så kan man skapa en grogrund för innovationer, genom att låta fantasin växa fritt. Genom att ge, se värdet av och skapa utrymme för läsande och litteratur.

Kvalitet växer underifrån, liksom kultur, kunskap och långsiktig hållbarhet. Livet måste ha mening för att vara värt att leva, och pengar är inget värde i sig. Pengar är ett medel för att skapa mening. Litteratur är på det sättet ovärderligt. En god bok ger läsaren upplevelser som stannar kvar för livet. Därför är det viktigt för ett samhälle som säger sig värna miljön och långsiktig hållbarhet att värna litteraturen. För det är en god investering. Att överlämna ansvaret för litteraturen enbart till kommersiella aktörer är som att sälja sina barn. Litteraturen är allt för viktig, även för marknaden på lång sikt, för att överlåtas till just marknaden. Marknaden är paradoxalt nog en samhällsaktör som inte vet sitt eget bästa.

Meningen med litteraturen skapas i och genom lösningen av den. Genom samtalen om innehållet och genom utbytet av tankar om läsupplevelser. Meningen med litteratur är att främja kultur. Och kultur behöver vi alla för att överleva som människor. För det mänskliga är en komplex kvalitet som inte går att mäta i kronor och ören. Människan är ingen konsumtionsrobot. Den som reducerar mänskligt liv till förmering av kapital har inte läst god litteratur. Det talas ibland om att svenska företagsledare är obildade och att detta är något som skiljer Sverige från andra länder i EU. Det borde tas som en varningsklocka, ett tidigt tecken på en allvarlig brist som kan leda till problem längre fram.

Svenskt Näringsliv anser att svensk högre utbildning kan skötas av presigeuniversitet i utlandet och att pengarna som läggs på Universitet och Högskolor i Sverige kan användas till annat. Oklart vad annat man tänker sig, men det spelar ingen roll vad det är, för så länge det inte är litteratur och bildning är det förkastligt och leder inte till något gott.

Att läsa är att leva. Litteratur ger mening åt livet. Och mening ger livet en riktning och skapar stadga i tillvaron samt leder till kulturell kontinuitet. Ingen kan vara viktigare än det. Alltså är litteraturen en förutsättning för ett gott och hållbart liv.

Inga kommentarer: