Livet är liksom jaget och samhället en helhet. Inte harmoniska helheter, disparata hopplock av mer eller mindre sammanhållna element. Harmoni är en dröm, ett idealtillstånd att hoppas på. Endast vid korta ögonblick eller sällsynta perioder råder harmoni. För det mesta handlar tillvaron om en kamp för överlevnad och för att få allt att gå ihop. Det gäller under semestern liksom i vardagen, för individen, samhället, mänskligheten och livet på jorden som helhet. Kunskap är viktigt, det återkommer jag ofta till, men lika viktigt är förståelsen för allt man inte vet, och allt som inte går att veta något om. Även kunskapen och vetenskapen är en helhet som bara delvis hänger ihop och går att förstå.
För att nå hållbarhet är det viktigt att sträva efter kunskap och visshet, men lika viktigt är det att acceptera det ovetbara. Jag tänker mig detta som en serie poster på temat religion, för det känns angeläget. Jag ser en tydlig rörelse i kulturen som handlar om tro och religion, ett slags radikalisering. Dels finns det radikala religiösa rörelser, dels uppvisar motståndet mot kyrkan i allmänhet och mot Islam i synnerhet allt tydligare tecken på radikalisering. Kritiken mot religionen antar allt mer dogmatiska former och avfärdandet allt som kyrkan står för blir allt mer fundametalistiskt. Ibland låter det som om det var vetenskapligt bevisat att Gud inte existerar, vilket är en befängd tanke, för dels bevisar vetenskapen ingenting, dels går det inte att bevisa icke-existensen av ett så pass mångtydigt begrepp som Gud. Jag tar skarpt avstånd från båda lägren och oroas över polariseringen. Jag söker förståelse för livets, jagets och samhällets komplexitet, inga absoluta svar. Därför läser jag med stort intresse debattartikeln i DN, av företrädare för den kristna kyrkan, Islam och Judendomen och replikerna som den genererar och tänker att dessa texter kan bli ett bra underlag till reflektioner över religion och synen på kyrkan.
Livet är fyllt av obegripliga inslag och allt hänger som sagt inte ihop i en harmonisk helhet. Meningen med livet är liksom sanningen ingenting som ligger dolt i världen, det är saker som skapas kulturellt. Och religionens domän är allt det som inte går att veta något säkert om, det är en tanke jag utvecklat i en tidigare post. Därför är, som jag sed det, tanken på att det finns en motsättning mellan religion och vetenskap felaktig. Den tanken finns i båda lägren, och är en fundamentalistisk tanke oavsett om den formuleras av företrädare för vetenskap eller religion. Det finns som jag ser det olika grader av möjlighet att nå insikt, dels det vetbara, dels det som bara går att ana, dels det ovetbara. Vetenskapen handlar om det vetbara, hermeneutisk kulturvetenskap om det vaga, det som bara går att ana och religionen lämpar sig för det ovetbara. Och relationen mellan är dynamisk. Det finns inga absoluta gränser mellan det ena och det andra. Samhället och kultren uppstår och förändras i möten mellan.
Just nu, som ett slags reaktion på terrorn som IS utövar, är det som ALL religion måste fördömas. Islam i synnerhet, men även Svenska kyrkan. Judendom talas det av lätt förklarliga skäl relativt tyst om. Därför är det intressant att företrädare för världsreligionerna uttalar sig gemensamt, och detta vill jag skriva om, för jag menar att det är viktigt att samtala om. Vad är religion och vilken funktion kan den fylla, för individer och för samhällen, för mänskligheten? Det vill jag skriva om, och debattartikeln är en bra utgångspunkt.
Nu är jag emellertid på väg till Valhalla för att bada bastu. Ute regnar det och det känns som sommaren är slut. En vecka till har jag dock semester, och idag ska jag bara vara, utan krav. Återkommer senare idag (troligen) eller i morgon (kanske, vill inte lova något) med fler reflektioner rörande religion. Viktigt att inte hasta över frågan, därtill är den allt för komplex och jag behöver tänka lite mer om var jag står och hur jag tänker innan jag fortsätter reflektionen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar