New York med mina ögon 2

Här är en bild från The Village som jag tycker fångar en hel del av New Yorks unika känsla. Man vet att det finns bilar, folk och höga hus bara några kvarter bort, åt båda håll, men så finns den ändå där också, småstadskänslan med storstadspuls.

The Village är myllrande och fortfarande efter fyra besök i staden har jag ännu inte riktigt lyckats klura ut hur de olika delarna hänger ihop. Varje kvarter har här, kanske ännu mer än i andra delar av stan, sin egen unika känsla.

Lägre hus, smalare gator och grönska. Restauranger, butiker och småaffärer för kunder med olika specialintressen. Brandstegarna som är så karakteristiska finns företrädesvis här, liksom brownstonehus med sina utomhustrappor upp till första våningen. 

Det är svårt att ta bild utan att det fastnar en gul taxibil. Det är också en del av New York. Vissa tider på dygnet är det nästan bara gula bilar som rör sig på gatorna och avenyerna.

Södra Manhattan var de delar som först bebyggdes och där finns det fortfarande "gamla" hus kvar. I övriga delar av staden rivs det och byggs nytt. Det är New York, den ständiga förändringen. New York är en rastlös stad. En stad man kanske inte orkar leva något längre tag i. Eller kanske är det bara turisten som känner så. Den som bor i New York håller sig väldigt mycket till sina kvarter, och det fungerar ju. En stad så stor som New York är otroligt tät och allt finns nära. Densiteten i sådant som kultur, ekonomi, nationaliteter är hög.

Denna bild är tagen någonstans runt sjunde avenyn, i höjd med andra gatan, på västra Manhattan. Det är kväll och vi skyndade genom kvarteren på väg västerut, till The High Line Park och solnedgången. Det är en upplevelse, en lite märklig sådan, men just därför så typisk New York.

New Yorks västra delar i kvällsbelysning, från parken som är anlagd på den gamla upphöjda tågbanan. Vackert!

Jersey City i solnedgången åt ena hållet, och en gigantisk byggarbetsplats åt andra. Här växer en helt ny stadsdel fram, en helt ny del av staden. Och Skanska bygger tunnelbanan dit.

En av dagarna tog vi oss till Harlem, per tunnelbana för att spara in på stegen. Att gå fram och tillbaka från södra Manhattan är ett heldagsprojekt. 125e gatan är huvudgatan, Harlems pulsåder. Lite slitet men på inget sätt hotfullt. Fler fattiga här än i övriga delar, men absolut ingen slum. 

Utsikt över Harlem från Morningside Park. Manhattan är platt för det mesta, men från Harlem och söder ut på östra sidan är det backigt. Och på toppen av kullen ligger Columbia University och Cathedral of Saint John the Divine. Därifrån tog vi oss ner till Central Park. Jag valde att inte jogga, så jag promenerade längs västra sidan, genom Upper West side och the museum mile.

Plaza New York var säkert en stor och imponerande byggnad när den uppfördes, men idag ser den liten ut i jämförelse med den omkringliggande bebyggelsen, i New Yorks allra mest eftertraktade kvarter med fantasihyror och insatser som ingen vanlig människa har råd med.

Promenaden ner längs åttonde avenyn, eller om det var sjunde, bjuder på klassiska vyer. Imponerande och svårt att göra rättvisa med hjälp av bilderna här. Men detta är inte huvudattraktionen i New York, höga moderna hus finns på andra håll i världen också, till och med högre och modernare (även om det byggs en hel del i dessa kvarter just nu). New York är helheten, från The Bronx och Harlem i norr, via Midtown, The Village, SoHo, Tribecka till Battery park. New York är människorna, rörelsen, ljuden, lukterna och mentaliteten: HELHETEN. New York är en levande organism, som ingen kan kontrollera. New York är du och jag tillsammans med alla dem som lever där, filmerna, berättelserna och reklamkampanjen I Love New York. Min bild, min berättelse är inte sanningen, den bidrar till skapandet av New York.

Här en vy från Bryant Park, som ligger bakom New York Public Library. En plats att mötas på, att läsa tidningar och böcker, fika och samtala. En grön oas, mitt bland höghusen.

Kontrasterna, taxibilarna och Empire State Building. Det är helheten som är New York.

Madison Square Park. Också en vacker oas, som av en New Yorkbo vi mötte, på 1970-talet mest liknade en kloak. Förändringen, tillblivelsen och den eviga förmågan att återhämta sig och vinna ära och ryktbarhet, det är också vad som gör New York unikt.

Tillbaka i The Village, till myllrande gator och pubarna, pubarna, pubarna. Låghusbebyggelse, hjärta och kontraster.

Bortanför första avenyn, i höjd med 14de gatan på östra sidan är det slitet, men fint ändå. Och tar man sig ner till vattnet belönas man med en fantastisk utsikt över Brooklyn och Queens. Det var målet för en av dagarnas promenader..

Vi hittade en färja vid 25e gatan, tror jag. Strax söder om FN-huset. En snabbfärja som för 4 dollar tog oss över till Long Island och Queens. På köpet fick vi en vacker vi av Manhattan, från den sidan också.

Bakom bostadskomplexen nere vid vattnet är bebyggelsen inte lika ny, men den är charmigare och det finns överallt gott om sociala projekt av olika slag, för behövande.

Tillbaka på Manhattan, Lexington Avenue.

Vi åkte varken här och vagn eller cykel i Central Park, men det är också en del av New York.

Byggplatsen på Manhattans Västra strand är kanske inget att titta på, men tar man sig genom den kommer man ner till den västra strandpromenaden med utsikt över New Jersey och Hoboken.

På kvällarna år vi i Washington Square Park och tittade på spontanunderhållning av olika slag. Här var medelåldern låg, men det fanns gott om absent minded professors och övervintrade hippies.

Ännu en solnedgång över New Jersey City och Hoboken.

Kontrasterna, kontrasterna.

Little Italy är enda stället jag inte riktigt blir klok på. En parodi på det amerikanska Italien och en skugga av sin forna glans.

Många vackra hus finns det dock i kvarteren strax norr om Canal Street.

Sista kvällen, sista vändan till Midtown.

Sista morgonen, sista dagen. Söder ut, över Brooklyn Bridge och tillbaka igen.

Ett sista stopp på Union Square, sedan tunnelbanan till JFK och flyget hem.

Strax söder om Union Square på Broadway ligger Strands Books, som är ett mecka för alla bokälskare. Rekommenderas varmt!

Just bakom vårt hotell, på 8de gatan finns det envåningshus. New York överraskar och är överraskningarnas stad. Ingen äger New York, det är en egen stad, på väldigt många olika sätt. Detta var fjärde gången jag var där och jag inser att det är en stad man aldrig blir färdig med, en stad som aldrig blir färdig. I'l be back!