Hur kan man förstå detta? Varför blir det så, och vad är det som gör att statistiker och naturvetare har högre status i samhället? Det finns så klart många svar på den frågan, men här är jag intresserad av att förstå psykologin bakom, för den forskning jag bedriver om kultur är lika avancerad som naturvetarnas forskning om rymden. Fast mitt studieobjekt är ett annat. Kultur går inte att räkna på och svaren blir sällan exakta. Jag forskar om komplexa fenomen, om paradoxer och motsägelser, om förändring, rörelse och tillblivelse. Hur mycket jag än vill ge ett entydigt svar så kan jag inte göra det utan att ge avkall på vetenskapligheten. Därför uppehåller jag mig så ofta vid denna typ av frågor. Vad är det som gör att olika forskare och olika svar bemöts så olika? Det handlar till stor del om psykologi. Att skjuta på budbäraren, att borttränga komplexitet eller förneka är ett slags försvarsmekanismer som skyddar hjärnan från överhettning och kroppen från obehag. Och eftersom kultur, till skillnad från rymden (som är minst lika svårbegriplig för lekmannen) handlar kultur om det som är här och nu, om vanliga människor vardag. Visst förstår jag att det kan bli så, i vardagen. Däremot kommer jag aldrig att förstå eller acceptera att ansvariga politiker agerar med utgångspunkt i sådana känslor när medel för forskning fördelas. Kunskap om kultur är minst lika viktig som kunskap om rymden och andra ämnen.
Det blev en utvikning, en omväg, men det har hela tiden handlat om kroppen utan organ. För att förstå de svar som här ges, för att kunna hänga med i reflektionerna och utredningen om begreppet och dess användning (för det jag skriver om här handlar om ett begrepp, ett verktyg att tänka med och exemplen från vardagen är tänkta som illustrationer av BEGREPPET, inte för att bevisa något) krävs förståelse för vilken typ av kunskap vi har att göra med. Svaren kommer med nödvändighet inte att kunna vara exakta, tydliga eller enkla. Vad vi har att göra med är något i högsta grad komplext. Förstår man bara det blir det emellertid genast enklare, för så stångar man inte pannan blodig mot en vägg av betong, då öppnar man upp sinnet och börjar lyssna mer på det som sägs. Förståelse för komplexitet kommer i skov, efter hand, om man bara kan utrusta sig med tålamod. Och svaren på denna typ av frågor kan aldrig vara entydiga, klara, enkla, för då är det inga svar på frågorna, då är det flum på allvar!
After all, is not Spinoza's Ethics the great book of the BwO? The attributes are types or genuses of BwO's, substances, powers, zero intensities as matrices of production. The modes are everything that comes to pass: waves and vibrations, migrations, thresholds and gradients, intensities produced in a given type of substance starting from a given matrix. The masochist body as an attribute or genus of substance, with its production of intensities and pain modes based on its degree 0 of being sewn up.Affekter, som exemplen ovan (tänker på försvarsmekanismerna som mobiliseras när kulturvetaren tar till orda och försöker förklara sin forskning och dess resultat), skriver Spinoza om i Etiken. När frågor uppstår och svar avkrävs, i mötet mellan lärare och elever och studenter, spelar affekter en större roll än man vanligtvis tänker på. Detta vet till exempel vinentusiaster och alla som någon gång smakat ett fantastiskt vin på en vinprovning i till exempel Alsace. Där och då smakar vinet fantastiskt, men när samma vin dricks hemma, efter en stressad vecka, hemma, med skrikande barn och med vardagens alla bekymmer nära inpå, smakar det inta alls lika gott. Affekter styr perception, kognition och förmågan att hantera komplexitet. Förväntar man sig ett rakt och tydligt svar blir man så klart besviken om man inte upplever sig få det. Då kanske man blir arg på den som svarar. Och man man redan innan hyser tvivel, känner obehag, eller avskyr den man lyssnar på, kommer allt detta att påverka hur man tar emot svaret. Den som å andra sidan väcker beundran, som är rolig och får folk att skratta, som har utstrålning kommer att bemötas på ett helt annat sätt. Även om budskapet och orden är exakt de samma. Affekter är en integrerad del av helheten, är också organ som hänger ihop med kroppen utan organ.
The drugged body as a different attribute, with its production of specific intensities based on absolute Cold = 0. ("Junkies always beef about The Cold as they call it, turning up their black coat collars and clutching their withered necks . . . pure junk con. A junky does not want to be warm, he wants to be cool-cooler-coLD. But he wants The Cold like he wants His Junk—NOT OUTSIDE where it does him no good but INSIDE so he can sit around with a spine like a frozen hydraulic jack... his metabolism approaching Absolute Zero.") Etc.Vad vi har att göra med är helheter, sammansatta helheter. Och kroppen utan organ är (förenklat) det som håller samman, och organen (utan kropp) är det som hålls samman. Kroppen, i bestämd form singular är den som agerar, som upplever affekter och som möter andra kroppar som fungerar på samma sätt, och inte bara människor är uppbyggda så, även maskiner, företag, samhällen och kultur är sammanhållna helheter bestående av delar som interagerar. Det viktiga är det som sker mellan, men som är omöjligt att upptäcka och studera annat än indirekt, via effekter. Det är detta som är orsaken till komplexiteten, att det handlar om interaktion mellan så många olika aktörer (i den vidaste bemärkelse av begreppet, det vill säga allt som kan göra skillnad, ting, tankar, människor, maskiner och så vidare).
The problem of whether there is a substance of all substances, a single substance for all attributes, becomes: Is there a totality of all BwO's? If the BwO is already a limit, what must we say of the totality of all BwO's?Finns det en kropp utan organ, en enda som allt och alla är del av? Eller handlar det om många olika kroppar, utan organ? Är jag en del av mänskligheten och av livet på jorden, eller är jag en separat del, en autonom enhet bland andra? Det handlar om hur man väjer att se på saken, om vad som känns mest bekvämt.
It is a problem not of the One and the Multiple but of a fusional multiplicity that effectively goes beyond any opposition between the one and the multiple. A formal multiplicity of substantial attributes that, as such, constitutes the ontological unity of substance.Hur närmar vi oss världen, kunskapen, varandra och alla andra livsformer på jorden? Hur ser vi på maskinerna och allt annat både skapat och levande? Hur hanterar vi affekterna, i flyktingfrågan, när vi hanterar eller förnekar klimatförändringarna eller när vi försöker förstå marknadens rörelser och dess påverkan på privatekonomin? Alla dessa frågor tangerar kroppen utan organ, begreppet kan användas för att försöka förstå dessa högst komplexa problem. Arbetet med att förstå kan dock inte delegeras, det måste var och en utföra själv. Och gör man det, tar man på allvar itu med frågan kommer man märka att även om det är svårt är det också roligt. Om man bara kan förmå sig att inte gå direkt på svaret, om man bara kan utrusta sig med tålamod. Kan man sedan förmå sig att tala med andra om resultatet av tankearbetet kommer man märka dela att man inte är ensam, dels att man tillsammans kommer mycket längre än var och en på egen hand. Kunskap om komplexa problem kräver inga experter, här är the wisdom of crowds en bättre metod att söka svar, tillsammans.
There is a continuum of all of the attributes or genuses of intensity under a single substance, and a continuum of the intensities of a certain genus under a single type or attribute. A continuum of all substances in intensity and of all intensities in substance. The uninterrupted continuum of the BwO. BwO, immanence, immanent limit. Drug users, masochists, schizophrenics, lovers— all BwO's pay homage to Spinoza. The BwO is the field of immanence of desire, the plane of consistency specific to desire (with desire defined as a process of production without reference to any exterior agency, whether it be a lack that hollows it out or a pleasure that fills it).Kroppen utan organ är ett konsistensplan (som är ett annat av begreppen i verktygslådan som Deleuze och Guattari lämnat till eftervärlden. Hittar en intressant och klargörande diskussionstråd på nätet, som förhoppningsvis kan ge uppslag till och fördjupa förståelsen för båda begreppen), det vill säga något som håller samman en helhet. Språk är ett slags kropp utan organ, medan orden och bokstäverna är delar som hålls samman. Svaret på frågan, på den typ av fråga som kroppen utan organ och konsistensplanet adresserar, finns mellan, men ändå på insidan.
Tänk inte på andra som externa, utan på allt och alla som interna, delar av samma helhet. Om du inte är del avlösningen på klimatproblemet är du del av problemet. Det finns ingen möjlighet att svära sig fri. Samma gäller flyktingfrågan. Det finns inget vi och dem, bara ett vi. Och det vi gör, gör vi med eller mot varandra. Kan vi förmå oss se så på saken, om det är så vi bemöter varandra, med ömsesidig respekt och en vilja att förstå vad just hen eller den kan göra, med uppmärksamhet även på affekterna som finns där inom och mellan och påverkar helheten. Kan vi komma dit, i tanke och handling, har vi kommit en bra bit på väg mot ett bättre svar på livets gåta och på köpet har förståelsen för kultur vuxit enormt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar