Bara med kunskapen i centrum kan vi få en skola värd namnet

Det råder lärarbrist i Sverige. Och i vården saknas sjuksköterskor. Tragiskt, för bristen är skapad. Det saknas inte människor som vill arbeta med vård, kunskap och lärande. Problemet är att arbetsförhållandena på landets sjukhus och skolor är bedrövliga. Sjuksköterskorna kan flytta till Norge och få både högre lön och bättre arbetsförhållanden. Lärarna saknar dessa möjligheter. Därför väljer allt fler som vill arbeta med lärande, som utveckla och förvalta kunskap med annat. Ansvariga står handfallna inför situationen och bristen betraktas som en gåta. Som om inget fanns att göra. Inget kunde vara mer fel. Det är enkelt att råda bot. Om man verkligen vill det. Brist på aspiranter till ett lands bärande institutioner visar på värdet av vård och skola.

Hur behandlas lärarna? Läser i SvD om hur man gör inom Akademedia. Där anser man det vara en bra idé att låta eleverna vara med och påverka lärarens lön. Och reaktionerna låter inte vänta på sig. Drabbade lärare skriver följande.

Det är en helt vanlig skoldag för Emma på ett av Academedias gymnasium någonstans i Sverige. Liksom alla andra tisdagsmorgnar den här terminen, har Emma biologi på schemat som dagens första lektion. I klassrummet meddelar läraren att det är dags att fylla i en enkät. Emma öppnar skolmejlen, klickar på bifogad länk och slår in sin personliga kod som hon har blivit tilldelad. I enkäten står alla lärare i bokstavsordning. Hon klickar i 3:or, 5:or och 2:or om vartannat innan hon är klar. Det Emma just gjorde var att delta i lönesättandet av sina lärare. 

Ovanstående är ingen påhittad historia utan en beskrivning av det nya sättet som Sveriges största friskolekoncern, Academedia, vill lönesätta sina lärare på. Academedia vill trots motståndet från de båda fackliga organisationerna låta eleverna vara med och bestämma de individuella lärarlönerna. Det ska ske genom att varje elev i enkäter betygssätter lärarna på tio punkter. Ju bättre resultat för den enskilda läraren i denna ”tävling” om elevernas gunst desto högre lön. Och vice versa.

Vi kan sluta undra över bristen på lärare, för ingen med verkligt intresse för kunskap och lärande kan acceptera att arbeta under sådana omständigheter. Ingen med självaktning utsätter sig för det man på Academedia på allvar menar att lärare måste acceptera. Vill man bara ha ett jobb stannar man nog, men den som är där för kunskapen och lärandet, kommer så klart inte att kunna vara kvar, i alla fall inte om det finns ett alternativ. Och ju sämre förhållanden som erbjuds, desto fler attraktiva alternativ öppnar sig. Därför är bristen på lärare skapad. Det finns de som menar att det är att det finns en brist, för det driver upp lönerna. Tittar vi på hur det ser ut i vården, som också är en verksamhet som drivs och betalas med allmänna medel, inser man lätt att så inte är fallet. Lönerna kan bara öka om lärarnas värde ökar, och idag betraktas lärande inte som en verksamhet där det krävs duktiga LÄRARE. Framgång för skolan antas hänga på hur lärande organiseras, inte på lärarnas inre driv, unika förmågor och passonen för kunskap och lärande. Därför blir lönefrågan underordnad. Det är tragiskt! Läser vidare i debattartikeln.

Många lärare erfar redan nu att det finns en koppling mellan vad man sätter för betyg och vilken lön man får. Betygen som är tänkta att utifrån kunskapskrav mäta elevernas kunskaper och färdigheter vid avslutad kurs har i allt större utsträckning blivit ett redskap där läraren sätter betyg på sig själv. Alla är glada för höga betyg; eleverna, föräldrarna, rektorn, skolans huvudman och kanske även läraren själv som slipper en massa dokumentation samt antagligen får ett trevligare lönesamtal med rektorn. Det blir skenbart en win-win-situation. Den ”enda” förloraren är Sverige som kunskaps­nation. Academedias planer att låta elever vara med och sätta lärarnas löner ökar trycket på lärarna att delta i detta spel.

Kunskapen är förloraren och den uppväxande generationen som går miste om möjligheten att skaffa sig kunskaper för livet. Det är inte elevernas fel att de blivit kunder, det är Academedias och ansvariga politikers fel, som skapat detta system och som lanserat nuvarande kunskapssyn. Problemet är att lärarna berövats makten och inflytandet över sitt arbete. Kunderna ska bli nöjda, för kunden vet alltid bäst. Det stämmer för restauranger och många andra verksamheter, men det stämmer inte i skolan. Vore det så att kunderna/eleverna verkligen visste bäst behövdes inga lärare. Därför är bristen på lärare skapad.

Ett annat skäl att vi är emot att elever sätter våra löner är läraryrkets redan nu låga status. Forskning och olika rapporter, inklusive den senaste OECD-rapporten visar att en orsak till de försämrade ­resultaten i Pisa-undersökningarna är att lärar­yrkets profession under en längre period har urholkats. Forskare och politiker idag är överens om att läraryrkets profession måste stärkas för att elevernas skolresultat skall förbättras.

I samma stund som skolan började drivas med ekonomin i fokus påbörjades kunskapsraset. I början gick det långsamt, för det tar tid för en stor och komplex organisation att anpassa sig efter direktiv uppifrån. Motståndet mot reformerna var i början starkt, för när processen inleddes dominerades skolan av kunskapspassionerade individer. Den saken har sakta förändrats av olika anledningar. Lärare har gått i pension, lärare har hittat möjligheter att arbeta med vad de brinner för på annat håll och så vidare. Och idag står det och väger. Under tiden utarmas kunskapen och det blir allt svårare och dyrare att återupprätta skolans rykte.

Det är så tragiskt att jag saknar ord och när jag hör hur experterna säger sig stå handfallna inför läget växer frustrationen. Riktigt arg blir jag när jag läser exempel efter exempel på enkla lösningar som i ett trollslag sägs lösa situationen och göra skolan till en kunskapsskola igen. Det är tragiskt för det är i grund och botten oerhört enkelt. Med kunskapen i centrum för skolan kommer fokus att riktas dit och då drar skolan till sig dem som verkligen vill lära. Idag är lärarna där för lönen, ansvariga för driften är där för pengarna och eleverna är där för betygen. Det är problemet och den informerade bristen på insikt om detta gör mig arg.