Pengarnas makt

New York är en fascinerande plats, som bokstavligen aldrig sover. Staden är en rastlös organism som hela tiden förändras. Sedan jag var här första gången 2010 har massor ändrats, samtidigt som det mesta är sig likt. Hus, och nu snackar vi STORA hus, växer upp. Hus renoveras och kvarter förfaller, får liv eller får en helt ny karaktär. Och det som driver förändringen är pengar. 

Idag ska vi åka till Hoboken, New Jersey, för att få ett lite annat perspektiv på staden. Och här kommer en text om pengarnas makt och tankar och samhällen.

Nordea är en av storbankerna. En av alla de aktörer som kämpar om att få förvalta våra pengar. Det går så där, i bästa fall, för dem som låter Nordea göra detta (i alla fall om man ska tro medierna, och det ser jag ingen anledning att inte göra i detta fall). För bankens aktieägare och chefer går det emellertid lysande. Detta sker mitt framför ögonen på allmänheten. Ändå reagerar ingen. Hur kan det komma sig?

Förklaringen är enkel, även om lösningen inte är det. Fast svårt är det emellertid inte. Jag har skrivit om detta många gånger förut. Det handlar om att alla kan lära sig se samband, om de vill. Det gäller bara att våga se det man ser som just samband. För det krävs först och främst ett intresse, och så behövs utbildning och beprövad erfarenhet. För att se sambanden krävs dessutom verktyg, och för att behärska verktygen måste man underkasta sig lite övning och en del arbete. Men det är inte svårt, det kräver bara koncentration och tålamod.

Det handlar om att ekonomin håller på att kolonisera allt fler områden och aspekter av mänskligt liv. Framförallt handlar det om att ekonomin med stormsteg är på väg att utvecklas till sitt eget syfte. När det sker, när vi är där. När ekonomin överordnats allt annat, då är vi alla illa ute. Där är vi som tur är inte ännu. Det finns hopp. Men vi är med stormsteg på väg mot den avgrunden. Därför behövs sjukdomsinsikt, och det faktum att Nordea och andra banker kan och får fortsätta som de gör är precis vad som behöver uppmärksammas. Det är ett allvarligt symptom på något riktigt farligt.

Den dagen när ekonomin har erövrat makten över våra liv, då tvingas vi se på när jorden, den enda plats i universum som vi människor kan leva på, förstörs. Men det är inte bara jorden som förstörs, våra egna kroppar förvandlas till varor vilka bedöms efter deras förmåga att generera ekonomisk vinst. Liksom naturen, vars värde också förvandlas till att bli bedömd efter samma måttstock. Den dagen då ekonomins potential att generera vinst har blivit ett självändamål, då är vi illa ute. När the bussines och bussines is bussines, på allvar!

Där är vi inte, ännu. Mycket talar för att det är långt kvar, men vi är på god väg. Och tecknen på detta finns överallt. Kraven på effektiviseringar drabbar alla. Det är vardag inom all verksamhet. Det är den lag alla har att anpassa sig till. Varför? Det är frågan som fler borde ställa, oftare! Vad får det för konsekvenser?

Vad är det för krafter som styr världen i denna riktning? Förslag till svar på frågan kan handla om att peka på Kapitalisternas ansvar, eller direktörernas girighet. Politikernas ideologiska övertygelse. Men det är helt fel. Ingen enda människa eller ens grupp av människor har den makten och det inflytandet. Ingen! Glöm alla sådana tankar. Pengarnas inneboende begär efter att förmera sig, för förmerandets egen skull, det är problemet. Och alla som inte gör motstånd mot detta är med om att underblåsa begäret.

Att så får ser detta, det är orsaken till att direktörerna kan göra som de gör. Men att ge dem ansvar för problemen är att tillskriva dem alldeles för mycket. De är som du och jag, med den skillnaden att de har haft turen att befinna sig på rätt plats vid rätt tid. Det är inte direktörernas fel, det är allas tro på ekonomiska rationaliseringars undergörande verkan som är problemet. Effektivisering för effektiviseringens skull. Vinstuttag för vinstuttagets skull.

Världen drivs idag framåt av detta begär. Förmerandet av kapital och strävan efter vinst, det är det viktiga. Inte vad man ska göra för vinsten. Inte vad man ska ha de ökade resurserna till. Och så länge som detta inte uppmärksammas som ett problem som går att göra något åt, så länge inte allmänheten protesterar eller byter bank, så länge kommer problemen att kvarstå. Som sagt, man kan inte ha kakan och äta den samtidigt!

Ekonomiskt tänkande är bra, men bara om man har en långsiktigt hållbar vision kring hur man skall använda resurserna och vinsten som frigörs!