fredag 10 augusti 2012

Insikter och kunskap kan vara stimulerande, men är lika ofta frustrerande

Laddar för en spännande festivalkväll på Way out West ikväll, även om det regnar just nu. Har betat av veckans arbetsuppgifter och ska snart hälla upp en öl. Första helgen på arbetsåret är här, och livet går in i ett annat tempo. Det är bra, det med. Arbetsåret är mer intensivt än sommar, semester och ledighet. Fler intryck och tankar att hantera ger fler uppslag till skrivande, som är mitt sätt att bearbeta livet och det som händer omkring mig. Omväxling är stimulerande, liksom det osäkra som tvingar en att prestera på topp. Säkerhet är förödande för all intellektuell utveckling även om allt för mycket osäkerhet inte heller är bra. Balans, även i variationsrikedomen och förnyelsetakten. Det är vad som krävs både för individerna i basen av samhället och för samhället som helhet. Balans är nyckeln till hållbarhet.

Och förutsättningen för balans i samhället är utbyte av tankar och interaktion mellan dem som utgör samhällets bas. Samhället utgår från summan av alla de tankar och handlingar som den breda massan utför, i vardagen. Samhället är resultatet av de tankar och handlingar som vi bär på och delar. Finns inget kontroversiellt med den typen av påpekande, detta vet alla som bara ägnar ämnet ytligt intresse. Ändå är det inte i enlighet med dessa utgångspunkter som samhället och de stora företagen och inflytelserika organisationerna leds. Det ser jag som det största problemet vi har att hantera. Och det är frågor som jag kommer att ägna en stor del av bloggandet och arbetet under det kommande året. Ser det som en spännande och viktig utmaning, där mina kompetsenser kommer till sin rätt och är användbara.

Frustrerad tvingas alla vi som ser, förstår och vet hur allt fungerar, att se på när beslut på felaktiga grunder tas, dessutom kontraproduktiva beslut. Beslut som utgår från ledningens behov och perspektiv. Makt korrumperar, som bekant. Det vet alla, också. Ändå accepterar vi kollektivt att ledningar själva tar beslut om sin egen lön, vad som ska vara grund för bonus och andra ersättningar samt vilka målen verksamheten ska ha. Och alla med makt umgås och interagerar, så att säga över huvudet på dem de är satta att leda och vars intressen man förväntas företräda.

Eftersom samhället är resultatet av alla de handlingar som utförs och tankar som tänks inom sammanhanget, får vi det samhälle, den högre utbildning, de trygghetssystem och den infrastruktur vi som kollektiv förtjänar. Vad som behövs för att förändra riktningen på samhällets tillblivelseprocess är mer interaktion och fler utbyten av tankar om önskat läge, fler utbyten av tankar om visioner. Fler samtal, och färre debatter om hur vi vill har det och vad som är viktigt. Mer kunskap, och mindre makt är vad borde driva utvecklingen. Och det är upp till oss, som kollektiv, att arrangera för detta. Det är aldrig för sent att agera annorlunda, för samhället utgår från det som tänks och görs här och nu. Alltid här och nu, av och från den breda massan.

Därför vill jag uppmuntra till utbyte av tankar. Vill att Flyktlinjer skall vara en plattform för interaktion, reaktion och samtal om förutsättningarna för samhällets tillblivelse. Allt jag skriver och undervisar om har detta syfte, ytterst. Ann-Helen skriver till exempel följande som svar på mina tankar med Deleuze.
Verktygen-arbetet, vapnen-fria handlingar, får mig att tänka på två scenarier, idéer, som driver ökad hastighet i handlande, och som har att göra med hur man förhåller sig till resurser: 1) Att något håller på att ta slut - dvs. man måste skynda sig, tillskansa sig och vara beredd på strid. Det kan verka som en "fri handling" och hjältemodigt. Hotet kommer "utifrån", från någon som är stark. 2) Att något håller på att förfalla eller försvinna - en långsammare process än "ta slut". Man måste skynda sig att ta till vara, bevara, rädda (en skörd till exempel). Arbete och uppgift. "Hotet" bor i själva det som ska räddas (dess skröplighet, benägenhet till förfall). Och sen kan man tänka sig alla möjliga blandningar av dessa två.. håller på och funderar om det kan vara belysande t ex för hur miljöfrågor hanteras.
Viktiga tankar som förtjänar att lyftas upp. Samhället, så som vi lärt oss att känna igen det, förutsätter ändliga resurser. Samhällen världen över blir till i interaktion och kamp om dessa resurser. Därför är det viktigt att kunna se och förstå vad som är skillnaden mellan vapen och verktyg. Det är avgörande kunskap att förstå att skillnaden ligger i användandet och avgörs av konsekvenserna, aldrig på förhand av brukare eller konstruktörer, inköpare eller ledare. Konsekvenser, alltid konsekvenser!

Samhället som vi lever i och skapar genom tankar, ord och handlingar är inte hållbart. Inte på lång sikt. Förstår vi det, och om tillräckligt många låter den insikten påverka sina tankar, ord och handlingar, då finns det hopp.

Det finns anledning att återkomma till frågan, från andra håll och med utgångspunkt i andra exempel och med hjälp av andra tankeverktyg. Men nu ska jag ägna mig åt vila, och låta min inspireras av bra musik, tillsammans med andra. Way out West.
 

Inga kommentarer: