Utan ontologi är man ett rö för vinden

Har man ingen uppfattning alls om världen man lever i, då blir det svårt att bilda sig en uppfattning om hur man bäst kan hantera vardagen och framtiden. Vilken modell, tanke eller utgångspunkt man väljer är inte det viktiga. Och att strida om vems ontologi som är bäst är inte bara förödande för all förståelse, det är dessutom helt galet. Fysiker kanske säger att allt är svängande strängar, och det ligger nog en hel del i det. Men som verktyg för att förstå samhället, kultur och levt liv är det ett meningslöst påstående, för det ger inga ledtrådar och genererar inga förslag.

Jag tar fasta på svängande, och väljer med stöd från Deleuze och Guattari, att se världen som resultatet av flöden. När jag tänker på och studerar kultur är det flöden jag letar efter. Flödestanken ger mig verktyg att hantera den empiri som letandet resulterar i. Min ontologi är en flödesontologi.

Märk att jag inte säger att världen och verkligheten är flöde, jag har valt att söka efter och förstå det jag hittar som flöden. Detta påpekande är viktigt, för jag vill inte hamna i en konflikt om världens egentliga beskaffenhet. Det är som sagt meningslöst att strida om sådana frågor, för ingen har direkt tillgång till världens yttersta väsen. Det enda vi har är verktyg att förstå det vi ser och upplever, med hjälp av. Och det är resultatet av det arbetet som avgör hur väl verktygen man valt fungerar. Kritik och synpunkter på min framskrivning och användning av det flödesontologiska verktyget tas därför emot tacksamt. Medan påpekanden om ifall det jag säger om världen är sant eller ej avfärdas som försök till utövande av makt.

Exempel på saker som kan förstås i termer av flöden finns överallt. Fotbollsmatchen på Ullevi igår, till exempel, är ett lysande exempel. Barcelona och Manchester United drog fulla (sic) hus, i Sverige. Många ville betala för att se sina favoriter spela en på pappret betydelselös match. Hur är det möjligt, och vad har hänt med fotbollen, undrar jag som förtvivlat sliter mitt hår när det lag som är mitt, GAIS krälar i smutsen och riskerar att åka ur Allsvenskan? Fotboll för mig har alltid handlat om ett lag, mitt lag, i med och motgång. GAIS kommer aldrig att spela ute i Europa, som det ser ut just nu. Detta kan förstås i termer av flöden, av pengar, spelare och publikintresse. Pengarnas betydelse för fotbollen är enorm. Idag är det ekonomiska hänsyn som styr, inte passion för kampen och kärlek till laget. Med hjälp av pengar utifrån bygger man lag av de bästa spelarna. Pengarna räcker emellertid bara till ett begränsat antal lag, och den som vill se bra fotboll är hänvisad till dessa lag. Dagens fotbollslandskap, som flöden betraktat, har kanaliserats till ett fåtal mycket starka strömmar. Landskapet har utarmats och öknen sprider sig, överallt utom där pengar utifrån finns. När pengarna tar slut försvinner stjärnorna och lagen rasar i tabellen, publiken överger laget och riktar intresset dit pengarna bestämmer. Det är ett sätt att se och tänka med flödesverktyget. Om det är bra eller dåligt är oväsentligt, det är upp till var och en att avgöra.

Pengar är ett centralt inslag i världen som i sig kan betraktas som ett flöde. Och när den tanken väl slagit rot är det svårt att gå tillbaka och sluta se. Pengar flödar överallt, och riskerar att ta över, allt. Pengar riskerar att bli sitt eget syfte. Pengar för pengarnas skull. Ekonomiska flöden reglerar redan idag stora delar av tillvaron. Fotbollsexemplet är möjligen harmlöst, om än beklagligt eftersom det utarmar fotbollskulturen genom att de riktigt intressanta matcherna blir färre. Skola och vård, däremot. Om pengar tillåts ta över sådana flöden, om ekonomin styr mer än behoven av omsorg, utbildning, då är samhället som flöde betraktat hotat. Vad ska flöda, egentligen? Pengar, eller kunskap och hälsa? Frågan är öppen, men utfallet av handlingarna och tankarna vi väljer får vi leva med.

Vad ska flöda genom organisationerna som byggs upp med hjälp av medel från det allmänna? Den frågan är viktig. Låt oss flytta fokus till akademin, till den plats där kunskapen som allt annat utgår från och hämtar stöd från skapas, vad händer om annat än just kunskap är vad man söker och vad som avgör vem som ska få vara och verka där? Följande exempel från SvD är värt att uppmärksamma och ta på allvar:

Efter att doktorshatten till slut landat på den danska hjärnforskarens huvud, gick allting spikrakt uppåt i karriären på Köpenhamns universitet. Som 37-åring utnämndes hon 2009 till professor i neurovetenskap och fick samma år ta emot ett elitforskarpris på 1,1 miljoner kronor från den danska kronprinsessan Mary, skriverSydsvenskan.se. 

Därefter rasade allt. Tre av forskarens egna studenter skulle göra om det råttförsök som hon byggt sin framgång på – men misslyckades eftersom det visade sig vara omöjligt. Studenterna slog larm och ett år efter att hon tagit emot priset stängdes stjärnforskaren av, och dömdes till tre månaders villkorligt fängelse. 

Nu har rapporten som utrett fusket blivit offentlig. I den står hur hon påstått sig ha använt 700 råttor i ett försök, medan det i själva verket handlade om ett 20-tal. Det riktas även kritik mot att universitetet inte stoppat henne tidigare, när det först restes frågetecken kring att hennes doktorsavhandling saknade tillräcklig dokumentation.

När annat än det som är kärnan i en verksamhet blir viktigare än just kärnan, då riskerar flödet att ändra riktning alternativt sina. Pengar har den effekten. Pengar riskerar att ta död på källan till alla flöden som lockas av pengarna, eftersom pengarna enbart tar hänsyn till sina egna intressen. Pengar bryr sig bara om kärleken till fotboll som spel och konst, så länge som den genererar vinst. Pengar bryr sig bara om patienter och elever så länge som budgeten är i balans och vinsten ökar. När flödet tappar kraft blir pengarna rastlösa och drar osentimentalt vidare, mot andra fåror där det rinner snabbare och finns ackumulerade resurser.

Städer som Detroit i USA, som så länge det gick att tjäna pengar på bilar drog till sig människor och monetära flöden var en eftertraktad plats att leva och verka på, har tvingats ner på knä av samma vara som gav den framgång: Pengar! Detta vet vi, men vad vi gör med kunskapen är en öppen fråga.

Till vad ska vi ha skolan, och vården? Och hur ska man se på och förstå dessa organisationer. Vilken ontologi ger oss bäst möjlighet att skapa en hållbar värld, samhälle och stimulerande kultur? Om det borde samhällsdebatten handla. Om det borde fler samtala!