Företagens brist på verkliga visioner

Börjar denna den första riktiga arbetsdagen på samma sätt som semesterns mornar, med kaffe och tidning. Lugn och ro, kontemplerandes över den värld och det samhälle som växer fram processuellt, i och genom interaktion och samverkan mellan människor, ting, tankar, tekonologier och materialitet. Jag ser idag, som så ofta, en låst värld. Viljan att vara bäst, störst, starkast och mest lönsam. Överallt syns tecknen. Överallt trimmas det, skärs ner och effektiviseras för att uppnå målen. Överallt ser man dem, ledarna. Medelålders män på podier som talar till aktieägare och medier, om oss, över huvudet på oss. Oss kunder, basen för hela deras existens.

Vi köper detta, gapar och sväljer medicinen, okritiskt. Var finns alternativen? Det finns inga, det är den bittra sanningen. Det finns bara en väg. Ökad, och ständigt ökande, lönsamhet. Och detta uppnås genom köp av konkurrenter, i jakt på marknadsandelar. Störst blir lönsammast. Aktieägarna jublar, om det går bra. Går det dåligt byter man ledare. Det finns bara en väg. Det är inte hållbart!

Ännu ett akademiskt år inleds. Det blir mitt 21, om man räknar terminer på högskolan. Jag började läsa Etnologi, vårterminen 1991, på Göteborgs Universitet. Då kunde jag inte ens i min vildaste fantasi föreställa mig att jag någonsin skulle titulera mig Docent, vilket jag blev för ett år sedan. Att jaga titlar och meriter har dock aldrig varit min drivkraft. Sökandet efter kunskap och förståelse är det som tar mig från en dag till en annan. Viljan att veta, viljan att förstå: Hur är samhället möjligt, och vad är kultur?

Detta att söka kunskap och att uppnå förståelse är dubbelt, det tvingas jag konstatera. Det har jag vetat sedan lång tid tillbaka, för ju mer man vet desto större blir insikten om hur lite man vet av allt som är möjligt att veta. Och ju mer man vet desto mer problem, orimligheter och galenskap upptäcker man, ofta där man minst av allt vill se det. Männen på podierna, som talar om och över huvudet på dem vars agerande de är beroende av. Männen personligen som tar åt sig äran av framgången, när det i själva verket är ett resultat av kultur och samhällets tillblivelse. De gör mig rädd, eller inte de som individer, att de får hållas. Ett samhälle som lägger alla ägg i en korg och lyssnar till en ledare, det är ett samhälle på väg i expressfart mot undergången.

Visst har vi och får vi det samhälle vi förtjänar, och jag har ingen lösning, i alla fall ingen konkret, alternativ plan för hur vi borde göra istället. Men jag ser det ohållbara i det sätt som samhället organiseras idag, mot bättre vetande. Alla vet att det inte är Kirk Koenigbauer, Steve Ballmer eller Joe Belfiore (Microsofts högsta chefer) som styr företaget de är satta att leda. Alla vet att det är kunderna som bestämmer. Det är vi som använder företagets produkter och som köper deras varor och tjänster som avgör hur det ska gå för Microsoft. Ändå lyssnar man på männen, och låter dem lägga ut texten och förundras över deras hemmasnickrade teorier om varför just deras företag är så framgångsrikt.

Ju mer pressat företaget är desto mer lyssnar man på ledarna, och desto svårare blir det att tänka nytt. Det är gammal kunskap, kulturvetenskaplig och beteendevetenskaplig kunskap. Ändå är det precis det som alltid har varit vägen till framgång, ny-tänkande. Det är vad som bör främjas, överallt i samhället. Man borde arrangera för det, för ett klimat där nya tankar kan frodas. Men det gör man inte, man söker sig istället fram längs gamla upptrampade stigar. Läser följande i SvD:

Att förutsäga hur konsumenter, och möjligen också aktieägare, reagerar och vad de är intresserade av framöver är verkligen inte det enklaste. Nu hoppas i vart fall Microsoftchefen Steve Ballmer få lite hjälp med den saken när företaget ska utveckla nya produkter och tjänster.

Den som kan förutsäga framtiden, hen har makten i sin hand. Den som vet vad som ska hända vill alla vara vän med. Ingen kan emellertid det, se in i framtiden. Framtiden finns inte. Framtiden är en öppen fråga. Det är inte svårt, det är omöjligt. Det bevisas gång på gång, överallt. Ändå lyssnar man på den som säger sig veta, för att det är så vi människor fungerar. Det är alltid lättare att lyssna på och lägga ansvaret på någon annan. Men det är på inget sätt hållbart. Ingen vet hur det kommer att gå för Microsoft framöver, men oavsett hur det kommer att gå är den satsning som presenteras och de förväntningar man har, orimlig/a.

[Ballmer] har precis anställt Mark Penn som chef för strategiska och speciella projekt. I den positionen ska Mark Penn leda en grupp experter från olika områden och rapportera direkt till Steve Ballmer.

För de som intresserar sig för trender är Mark Penn ett känt namn. Han var fram till Microsoftjobbet koncernchef för pr-firman Burson-Marsteller och dessutom chef för ett opinionsundersökningsföretag.

Utöver dessa jobb kan han lägga en gedigen meritlista med tidigare uppdrag. Han har bland annat arbetat som rådgivare till president Bill Clinton, lett kampanjen som skulle göra Hillary Clinton till demokraternas presidentkandidat och så har han arbetat som strategikonsult till stora bolag som läkemedelsföretaget Merck, snabbmatskedjan McDonald's och biltillverkaren Ford.

Oavsett hur lång meritlista denne Mark Penn har så är det ett resultat av ren tur. Ingen kan bli expert på framtiden. Detta visste en annan företagsledare inom samma bransch.

Om [Penns] förmåga räcker till för att hitta nästa stora grej för Microsoft återstår att se. Apples tidigare chef Steve Jobs hävdade att han inte trodde på att fråga konsumenterna vad de vill ha, eftersom de faktiskt inte har en aning om vad det är för prylar de vill köpa om några år.

Ingen vet vad man kommer att efterfråga i framtiden, för framtiden existerar inte ännu. Den ser annorlunda ut än nuet, och därför kommer andra behov att existerar där och då. Dessutom var det ingen som visste att de efterfrågade en sådan datortjänst som SMS förrän den fanns, och det var som jag förstått saken inte en tjänst som skräddarsytts av experter, den bara fanns, användes och spred sig som en löpeld.

Om Microsoft misslyckas att nå målen för lönsamhet är man inte ensam. Företaget skulle då bara vara ett i raden av framgångsrika jättar som krossas under sin egen tyngd och oförmåga att förändras i takt med basen för verksamheten, kunderna som grupp.

För att bygga ett hållbart samhälle krävs kunskap om kultur och konsekvenser av olika typer av organisering av samhällen. Sådan kunskap finns, men den går ofta på tvärs mot människans intuition. Det är inte sällan ny kunskap, oväntad kunskap och kunskap som i förstone kan te sig värdelös. Men eftersom ingen vet något om framtiden kan ingen heller veta något om värdet av kunskapen på förhand.

Enda sättet att förändra världen är att tro på en annan värld. Det är ingen garanti för att förhoppningarna infrias, eftersom det krävs hårt och ihärdigt arbete för att uppnå förändringar. Men det är i alla fall bättre än att lägga sitt liv i händerna på någon som talat över våra huvuden, om oss. Som om hen visste.