Tänker med Deleuze XVI

Står lite och stampar i båset, som en galopphäst inför start. Vill komma igång, men behöver samtidigt vila så mycket som möjligt för att orka hela det kommande året. Att blogga ser jag som ett slags mellanting. Det är vilsamt att skriva utan krav, och samtidigt är det ett fantastiskt sätt att hitta nya uppslag. Struktur, i kombination med frihet. Där trivs jag och under sådana betingelser kommer jag till min rätt. Kanske är det därför som platån, kapitlet, essän, texten: Traktat om nomadologin, fungerar bra som verktyg för mig att tänka med hjälp av?

Utan struktur finns inget samhälle, men samma gäller förändring. Båda är en förutsättning för samhället som vi känner det. Och mattematik är ett centralt inslag i alla dagens samhällen och ekonomiska marknader. Se där, precis vad Deleuze och Guattari skriver om. Territorialisering, deterritorialisering och nummer. Murbyggare/struktur/fasthållande, Nomader/anpassningsstrategier/upplösande, och mattematik. Tittar i dagens tidningar och hittar en rad artiklar som tangerar liknande tankar, eller där man friskar i samma vatten (se här, här och här. Vad jag ser där är exempel på liknande problem som dem Deleuze och Guattari skriver om). Problemen är tidlöst universella. De finns immanent i samhället. Därför är verktygen angelägna och användbara, idag och i framtiden lika mycket som igår och för längre sedan.

Exemplen som länkats till ovan är på inga sätt klockrena, men de visar på olika sätt hur spelet som samhället resulterar i ser ut, och hur kampen står mellan reglering och makt, samt frihet och motstånd. Anpassning antingen av aktörerna, eller av sammanhangen. Och om mattematik; pengar räknas och det är om detta som kampen står överallt idag.

Deleuze och Guattari arbetar med två alternativ för att möta problemen, ett som ersätter territorialisering och ett som ersätter deterritorialiseringen. Mitt sätt att läsa, förstå och jobba med deras filosofi är att å ena sidan skapa kartor (som bygger på principer och forskningstraditioner hämtade från Royal Science), och å andra sidan utveckla strategier för att så effektivt som möjligt kunna röra sig förutsättningslöst i terrängen (som bygger på principer och forskningstraditioner hämtade från minor science).

Kartan vet alla är en mer eller mindre exakt, avbild av verkligheten. Och den är ett verktyg att orientera sig i en föränderlig värld med hjälp av. Båda egenskaperna behövs, beräkningar och modeller är lika viktiga som förmågan att röra sig effektivt. Tänker på jazz, på improvisationer kring välkända teman. På den kanske mest kända jazzimprovisationen, den som John Coltrain spelat in, utifrån låten hämtad från filmen Sound of Music: My favorite things. Vad han gör där, och vad all improvisation handlar om, är att bygga vidare på ett välkänt tema, att tänja på gränserna för det möjliga, inom på förhand bestämda ramar. Hur långt kan man gå och hur mycket kan man tänja på tonerna, innan det är en ny låt och inte längre en improvisation. Delvis bestäms detta av hur kunnig och intresserad samt uppmärksam publiken är, men också på tydligheten i utgångspunkten. Samma gäller i samhället, på ekonomiska marknader och i kulturella sammanhang.

En rörligt, autonomt, riktningsbaserat, rytmiskt, chiffrerat numrerande nummer: krigsmaskinen är likt en nödvändig konsekvens av den nomadiska organisationen (Moses erfor detta, med alla dess konsekvenser).

Krigsmaskinen står för allt som har med förändring och rörelse att göra, och med anpassning. Det handlar om mattematik på fältet, om beräkningar i flykten. Om handlaget och om förmågan att göra något av det man har. I en krigssituation går det inte att hålla strikt på reglementet. I fält råder andra regler än hemma på regementet, det minns jag tydligt från lumpartiden.

Samhället kan liknas vid ett slags regemente som rör sig mellan perioder i fält där man har att hantera kaos och snabbt uppkomna kriser och problem som måste lösas i farten. Och lugnare perioder av återhämtning i kasernerna, där nya regler utvecklas och strategier läggs upp utifrån erfarenheter gjorda i fält. Soldaterna drillas till perfektion och en strikt klädkod tillämpas.  

Vissa är i dag alltför snara att kritisera denna numeriska organisation och avvisa den som ett militär- eller till och med koncentrationslägersamhälle där människor inte är något annat än deterritorialiserade ”nummer”. Men detta är falskt. De olika fasorna är utbytbara, och den numeriska organisationen av människor är ingalunda grymmare än den släktskapsmässiga eller Statliga.

Det handlar inte om en kamp mellan gott eller ont. Nomadens sätt att leva är inte bättre än stadsbyggarens. Båda sätten att organisera mänskligt liv har såväl förtjänster som problem, och det är balans mellan dessa egenheter som söks av Deleuze och Guattari. Antingen eller, en enda väg, den rätta. Det är inte så de jobbar. De har inga lösningar. Söker man det i deras texter, är det svar man är på jakt efter, då kommer man att bli besviken. Svar måste uppfinnas i stunden, utifrån rådande omständigheter och de är alltid relaterade till specifika sammanhang. Det som fungerar där, kanske inte kommer att fungera här, i alla fall inte nu. Både kartan och förmågan att orientera sig i terrängen behövs. Det är vad som sker i mellanrummet mellan, som räknas.

Deleuze och Guattari utvecklar verktyg, och det är upp till oss att använda dem. De skapar kartor, och vi är nomader som använder dessa. Det ena är inte bättre än de andra, allt handlar om hur, var, när och varför! Bara utifrån konsekvenser, med ledning av det som hände, går det att i efterhand uttala sig om värdet av och med en speciell strategi. Den enda vägens förespråkare (läs gärna gårdagens tankar om/utifrån den kommande forskningspropositionen), oavsett vilka tankar man har, territorialiserar, låser fast, hindrar utveckling. Det är lika illa för samhället på sikt som total anarki.

Att behandla folk som nummer är inte nödvändigtvis värre än att behandla det som träd att tukta eller som geometriska figurer att snitta ut och modellera.

Det är varken reglerna eller friheten det är fel på, blir det problem handlar det om balansen mellan dem. Både frihet och regler behövs för att kunna möta framtida utmaningar, och både Royal och minor science, både nomadologi och stadsbyggande, är egenskaper värda att bevara. Det är nödvändigt för en hållbar framtid att fler inser vikten av balans mellan dessa båda fundamentala ytterlighetsegenskaper. Samhället uppstår och förändras i det spel som försiggår mellan polerna i det kontinuum som existerar mellan total sammanhållning och fullständig upplösning.

Dessutom är användningen av numret som ordningstal [numéro], som ett statistiskt element, något som tillhör Statens numrerade nummer och inte till det numrerande numret. Och koncentrationslägrens värld opererar lika mycket via släktskap och territorier som via numrering. Frågan handlar inte om gott eller ont, utan om specificitet. Den numeriska organisationens specificitet härrör från den nomadiska existensformen och från krigsmaskinens funktion. Det numrerande numret är skilt både från släktskapens koder och Statens överkodning.

Aldrig antingen eller. Alltid kombinationer av strategier utförda i sammanhang! Inget är gott eller ont per se, allt handlar om konsekvenser. Kontinuerliga utvärderingar, i efterhand är vägen fram. Inkännande och lyhördhet för det som fungerar, när det fungerar, där det fungerar och så länge som det fungerar. Och förmågan att byta strategi under vägs, om och när förhållandena ändras och sammanhangen skiftar.

Å ena sidan utväljer och utvinner den aritmetiska kompositionen ur släktskaperna de element som inträder i nomadismen och krigsmaskinen, å andra sidan riktar den dem mot Statsapparaten, den ställer en maskin och en existens mot Statsapparaten, bildar en deterritorialisering som genomlöper såväl släktskapens territorier som Statens territorialitet och deterritorialitet.

Allt och alla hänger ihop med och påverkas samt påverkar, varandra. Vi lever här och nu, tillsammans i en föränderlig värld. Och jorden är den enda plats i universum där människor kan leva som just människor, det vill säga på de sätt som vi lärt oss att känna igen som mänskliga. Samhällen är kombinationer av en rad olika strategier, stadda i ständig förändring.

Evolution är vad det handlar om. Evolution består av och framskrider som resultat av två processer, den ena är utkastande av egenskaper, den andra är miljön som egenskaperna kastas ut i. Människan är ett resultat av evolutionen här på jorden, över tid. Liksom samhällen, ekonomiska system. Kultur.

Återkommer inom kort med fler tankar. Nu är jag taggd och igång. Hösten är här, och med den en rad nya utmaningar. Spännande!