Det går inte att beställa fram innovationer och kreativitet!

Dags att dra igång ett nytt läsår igen. Dags att reflektera över uppdragen och innehållet i arbetet. Dags att titta på detta med kultur igen. Vad är det? Hur kan man förstå, studera och förhålla sig till detta något? Har tänkt mycket, läst en massa och har skaffat mig många års erfarenhet. Ändå kan jag inte säga att jag vet, och det står allt mer klart ju mer tiden går att just den insikten är den kanske viktigaste som jag har att förmedla. Insikten om att kultur aldrig går att förstå fullt ur, det är resultaten av över 20 års arbete med att förstå.

Kultur kan studeras. Kulturell förändring kan man lära sig förstå mekanismerna bakom,men man kan aldrig nå dess kärna. Kulturvetenskapen kommer aldrig att leverera det definitiva svaret på frågan: Vad är kultur? Svaret är att det är en fråga som inte kan och inte ska besvaras. Vill man verkligen förstå måste man acceptera detta. Paradoxalt, jo tack! Men just därför viktigt att ta till sig, för alternativet vore ju att leva i och med en felaktig förståelse av världen.

Snacka om utmaning, för vi lever i en värld som fullkomligt skriker efter svar och exakt kunskap. Och ansvariga politiker kräver av vetenskapen att den lever upp till samhällets förväntningar. Däri ligger paradoxen, som alltså är ett resultat av kulturell tillblivelse, inte ett problem. Det är själva förutsättningen för studier av kultur. Mitt arbete, uppdrag och samtidigt liv. Kultur är vad jag forskar om, lever i och ständigt försöker förstå. Samtidigt!

Kultur finns överallt där människor finns, och kultur påverkar människors interaktion, tankar, liv och samhällets tillblivelse. Kultur är med andra ord en angelägenhet för alla. Kultur är med andra ord med och påverkar utbildnings- och forskningspolitiken. Det om något visar hur paradoxal frågan om kultur är. Önskan att veta är kulturellt betingad, och resultatet av sökandet efter svar på frågan, är kultur. Alltså ett kontinuerligt, ömsesidigt blivande, och inget man har. Därför går det heller aldrig att hävda något bestämt om kultur.

Förändring är vad det handlar om. Det leder tankarna om kultur i en mer konstruktiv riktning. Förändring är rörelse. Och den kan man bara förstå principerna för eller bakom, den är inget i sig. I alla fall inget beständigt. Rörelse, lär oss Einsten, är relativ och kan bara iakttas i förhållande till något. Så tänker jag på kultur, som en sammanhållande kraft som bara kan iakttas i efterhand och med ledning av den förändring som går att belägga.

Rörelsen och tillblivelsen har ingen egen riktning. Det är också viktigt. Processen är icke-linjär och maskinisk, oöverblickbar och komplex. Framtiden finns bara i fantasin. Riktningen på tillblivelsen går att påverka, men den går aldrig att styra. Kultur kan man därför bara förstå principerna för, den går inte att kontrollera. Ingen äger kulturen, den är resultatet av allas handlingar.

Detta är kunskaper och insikter som jag ser en skrämmande brist på samhället, så även om jag kan hålla med om mycket och inte finner något direkt att slå ner på i dagens artikel på Brännpunkt saknar jag kunskaper om kultur i de förslag som läggs fram och tankar som torgförs av författarna, och som syftar till att öka innovationerna i samhället och främja entreprenörskap.

I boken Ett ramverk för innovationspolitiken. Hur göra Sverige mer entreprenöriellt? (Samhällsförlaget), som presenteras i dag, lägger vi fram förslag till en bred innovationsstrategi för Sverige.

Kunskap omvandlas inte av sig själv till ökat välstånd. Innovationspolitiken bör därför stå på två ben: För det första att förbättra kvaliteten i skola, högre utbildning och forskning, och för det andra att förbättra möjlig-heterna för entreprenörer att utmana det gamla och omvandla ny kunskap till varor, tjänster och nya organisationer. I en liten och öppen ekonomi är det andra benet viktigast.

Mer resurser till ett illa fungerande utbildningssystem är ingen lösning. I stället gäller det att reformera skolan, höja kvaliteten på forskningen och se till att kunskaper sprids och resulterar i nya företag och nya produkter. Den sortens dynamik kräver att regleringar och skatter inte blockerar utan tvärtom stimulerar entreprenörer att testa nytt, experimentera och bygga snabbväxande företag.

Detta skriver: PONTUS BRAUNERHJELM (professor KTH och vd Entreprenörskapsforum), KLAS EKLUND (adjungerad professor Lunds universitet och Seniorekonom SEB) och MAGNUS HENREKSON (professor och vd Institutet för Näringslivsforskning). Jag skulle vilja komplettera deras bild och förslag med kulturvetenskapliga insikter, enligt ovan, för att ge tankarna mer bärighet och för att främja hållbarheten i processen.

Kultur går inte att beställa fram!