onsdag 5 februari 2020

Utvärderingar ska handla om kursen, inte om lärarna

Att vara lärare är å ena sidan det mest belönande och fantastiska arbete man kan ha, i alla fall om man är intresserad av kunskap och utveckling, å andra sidan är det ett vidrigt arbete där man hela tiden dels balanserar på utbrändhetens rand på grund av alla administrativa krav liksom kontrollen och styrningen av jobbets utförande, dels tvingas hantera missnöje från studenter som agerar som kunder eller krävande barn. Att vara lärare handlar om att leva upp till en lång rad olika och ofta motstridiga krav. Jag tror vi nått en gräns och jag ser på nätet hur det jäser bland lärarna som fortfarande arbetar i yrket. KUNSKAPEN måste placeras i centrum för arbetet. BARA så kan läraryrket bli attraktivt för människor som är lärare för att få möjlighet att arbeta med lärande och kunskapsutveckling, vilket är vad jag menar att är skolans och den högre utbildningens syfte.

Dagens fokus på mål och prestation, kvalitet och mätbarhet leder till konkurrens, kundtänkande och en helt galen ansvarsfördelning av arbetet. Lärare ska skapa förutsättningar för elevers och studenters LÄRANDE, inte skapa vinst till aktieägare, inte ansvara för genomströmning, inte arbeta med kundnöjdhet eller sitta i ändlösa möten som handlar om administration. Får jag bara arbeta med kunskap, tillsammans med intresserade och ansvarstagande studenter som kommer till högskolan för att LÄRA, har jag hur mycket energi som helst och är tillgänglig för att svara på mail även under dagar när jag sitter hemma och skriver eller är på konferens. Det är den delen av jobbet jag lever och brinner för. Men jag känner mig helt sänkt när jag tvingas läsa och dessutom ge återkoppling på utvärderingar, som ska handla om kursens innehåll och upplägg, men som som mest innehåller subjektiva och personliga omdömen om mig som person, trots att frågorna är: Vad har fungerat? Vad kan förbättras? Det spelar ingen roll att utvärderingen innehåller en rad positiva omdömen om både mig som lärare och kursen som sådan, det är det negativa och personliga som sätter sig som en tagg i hjärtat på mig. Trots att det det tydligt lyser igenom att kritiken kommer från studenter som inte förstår vad högre utbildning innebär, (det vill säga att man som student kommer till högskolan för att bedriva självstudier under ledning av en lärare som bedömer ens inlämningar) blir jag ledsen.

Jag valde att bli lektor för kunskapens skull och jag ser det som ett hedersuppdrag som jag tar på största allvar. Kundnöjdheten som jag av både studenter och arbetsledning förväntas leva upp till kan och kommer jag aldrig att vänja mig vid, och ingen har lyckats övertyga mig med goda argument att jag borde acceptera och vänja mig vid något annat än kraven som KUNSKAPEN ställer på mig och dem jag arbetar med.

Jag behövde få ur mig detta för att kunna fungera som LÄRARE och FORSKARE, men dagen blir inte som jag tänkt. Jag vill ha en dialog med studenterna och vill hjälpa dem hjälpa varandra, vilket jag hoppas att följande kommentarer på texter som lämnats in för bedömning kan visa.
Hej!
Jag har läst alla inlämningar, och här kommer lite allmänna tankar och goda råd inför fortsättningen.

Först och främst: Det ser bra ut på det stora hela, så läs inte följande synpunkter som kritik. Det är (och ska vara) svårt att skriva vetenskaplig text, och man kan bara bli bättre genom att öva och hela tiden försöka utvecklas. Det gäller alla, även era forskande och författande lärare.

Ett allmänt råd till alla är att referera, återge och sammanfatta mindre. Upprepa inte vad som står i böckerna, resonera på egen hand med stöd i kunskaperna ni skaffat er genom att läsa. Visa hur ni förstår innehållet med hjälp av exempel och förklara för någon som inte läser kursen. 
Påstå inte bara att det är si eller så, och anser ni något, tänk på att alltid visa hur och varför. Det är jätteviktigt. 
Var genomgående tydlig med vem som säger vad och med stöd i vilka argument/vilken (typ av) forskning och evidens. Vänd och vrid på resultaten. Diskutera implikationer och hur man kan använda kunskapen. Försök förhåller er lite mer aktiva och självständigt kritiska till innehållet i böckerna. 
Det är jättebra och blir roligare både att skriva och läsa om ni ställer olika författares påståenden/resultat mot varandra och sedan resonerar er fram till en rimlig, egen ståndpunkt (som ni argumenterar för). 
Tänk på hur ni lägger upp texten som helhet. (Inledning, resonerande brödtext och en avslutande diskussion). Visa läsaren hur ni tänkt och se texten och dispositionen som ett verktyg i er strävan efter att visa vad ni kan och vilka kunskaper ni har samt hur ni använder dem. Avsluta gärna med en lite friare diskussion. 
Och, sist men inte minst: Korrekturläs texten i sin helhet noga innan ni lämnar in. Tänk på att det aldrig räcker att tänka och skriva för att förvissa sig att det man vill säga står där; men måste läsa sin text också, gärna flera gånger. Gör det till en vana, för det blir bara viktigare och viktigare här under våren och ute i arbetslivet är det en nödvändighet. 
Stort lycka till med övriga seminarier så ses/hörs vi när det drar ihop sig till uppsats.
Med vänlig hälsning
Eddy

Inga kommentarer: