Förklara och förstå

Lägger man ihop ett plus ett får man två, och får man inte det är svaret fel. Det finns inget utrymme för tveksamhet om problemet man ställs inför är av den karaktären. Ska man bygga en bro eller ett högt hus går det att räkna på materialets hållfasthet, och antingen fungerar det eller också inte. Arbetar man med den här typen av problem söker man förklaringar och går det att göra förutsägelser, och svaren handlar aldrig om kanske eller det beror på utan om antingen eller.

Ska man däremot para ihop en två människor till ett fungerande team eller kärlek går det aldrig att veta säkert hur det ska gå. På pappret och i teorin kanske det ser ut som en mach in heaven, men det kan ändå gå åt skogen av tusen olika anledningar. Hur mycket vi människor än vill att det ska fungera är det bara en av alla parametrar man har att förhålla sig till. I det korta loppet kan viljan också försätta berg, men inte på sikt. Och även två människor som lever i ett perfekt förhållande kan utvecklas till bittra fiender. Men det är också något som kan förändras. Har man att göra med den här typen av problem går det möjligen att i efterhand förklara vad och varför, aldrig på förhand. Genom att skaffa sig erfarenhet kan man lära sig och bli bättre på att förstå vad som händer mellan människor, men några säkra och entydiga svar eller lösningar finns inte.

Det är en hänsynslös förenkling att dela upp vetenskapen i en del där man förklarar och en där man förstår, det är lika problematiskt som att tala om den kvalitativa och den kvantitativa metoden. Eller induktion och deduktion, positivism och hermeneutik som renodlade företeelser som forskare väljer mellan. Alla dessa bergepp är VERKTYG som används för att förstå vad vetenskap är och hur forskning fungerar. Bara för att man kan se skillnader i teorin och när man hårdrar betyder inte att man ansluta sig till en skobildning eller köra en algoritm som ger en de svar man behöver.

All forskning börjar i och leder tillbaka till en fråga. Man vill veta något om något. Och för att nå kunskap behöver man en metod som ger en de svar man behöver för att utveckla kunskap. Strävan ska alltid vara att söka så säkra svar det bara går, och man göra förutsägelser är det bra. Men i praktiken är det svårt och man får nöja sig med att försöka förklara. Utan insikt om både positivism och hermeneutik och i avsaknad av förståelse för såväl deduktion som induktion kan man varken förklara eller förstå och resultatet av studien blir inte kunskap.

Vill man förklara ställer det andra krav på en och studien man ska genomföra än man man söker förstå. Därför går det aldrig att säga till någon som ska designa en studie att man kan göra antingen si eller så. Det beror alltid på. Och den här osäkerheten måste man lära sig leva med. Förmågan att hantera osäkerhet och ta beslut med utgångspunkt i det som finns att tillgå, även om underlaget är fragmentariskt, är den verkligt viktiga forskarkompetensen.

Förklaringar går att debattera men förståelse kan bara uppstå i ömsesidigt lyssnande samtal. Och kunskap förändras hela tiden, tillsammans med människorna, kulturen och verkligheten som undersöks. Det finns inga genvägar och ytterst få enkla och tydliga svar. Därför är riktiga forskare alltid ödmjuka och öppna för att de kan ha fel.