Med små, små steg

Minnet är inte perfekt. Det är plastiskt och förändras beroende på en lång rad olika faktorer, ibland radikalt men ofta bara på detaljnivå. Övertid får det konsekvenser, för det gäller inte bara för ditt och mitt minne. Även samhällen minns och både det som har hänt och det som ska hända är hela tiden under något slags förhandling. Framtiden är öppen och historien levande. Minnet är inte och det är svårt att nå konsensus eftersom det som faktiskt hänt kan tolkas på olika sätt. För mig som kulturvetare är detta viktigt, det är förutsättningen för min forskning jag beskriver. Kulturens karaktär handlar om detta, och den är FÖRÄNDRING mer än något annat. Kultur blir till här och nu, mellan då och sedan. Därför handlar mitt bidrag till kulturforskningen om mellanrummet som är en oerhört fascinerande plats.

Förändringen är inte linjär. Ofta tar den två steg fram och ett steg tillbaka, men ibland tas fem steg fram på en gång. Först i efterhand upptäcks den och dess effekter, och då kan det ofta vara försent att göra något åt saken. Denna kulturens egenskap kan utnyttjas, men oftast är den omedveten. Poängen är att tillsynen små och obetydliga beslut kan få enorma konsekvenser längre fram. Sammanslagningen av svenska och danska posten, till exempel. Eller kommunaliseringen och privatiseringen av skolan och vården. Båda besluten togs av en specifik anledning i sin samtid, men när besluten väl tagits förändrades hela spelplanen och idag betyder skola något helt annat än det gjorde på 1900-talet. Även synen på kunskap har förändrats. Inte i ett slag eller som en konsekvens av några medvetna beslut som skulle kunna rivas upp. Även om inte bestämt det betyder kunskap idag något annat än för 20 år sedan. Så har det i och för sig alltid varit, men skillnaden mellan tidigare i historien och idag är att det förr var viljan att VETA styrde medan det idag är viljan till MAKT. Förr sökte man i högre grad förståelse medan man idag söker efter argument som rättfärdigar olika beslut. Vetenskapen har blivit en aktör som hävdar sina instressen gentemot andra aktörer, och i det läget har kunskapen svårt att hävda sig. Ingen äger nämligen kunskapen. Forskningsresultat och tolkningar av dessa går dock att ta patent på och hävda upphovsrätt för. Ett talande tecken på förändringen är talet om RÄTTSSÄKER examination som gör utbildning till en juridisk fråga, vilket degraderar lärarnas inflytande över verksamheten och flyttar makten från kollegiet till högskolans linje.

Det pågår en lågintensiv kamp om förändringens riktning på en lång rad olika områden i samhället. SD försöker förändra människors uppfattning både om det egna partiet och om S, vars historia man sprider lögner och desinformation om, dels för att dölja vad man faktiskt stod (och står?) för, dels för att misstänkliggöra sina motståndare. Och spelet kring Karolinska handlar varken om vård eller kunskap, utan om makt och en strävan efter att dölja skattesänkarpolitikens politikens konsekvenser för samhället och medborgarna. Kulturen är oöverblickbar och kunskapen om den går inte att dela upp i mindre delar, för då handlar den om något annat än kulturen man vill veta något om. På snart sagt alla områden härskas det genom att söndra, även om det inte är en medveten strategi överallt.

Klimatförändringarna är det kanske tydligaste och mest allvarliga tecknet på förändringens karaktär och konsekvenser. Först när det är för sent att vända utvecklingen, och kanske inte ens då går det sakta upp för allmänheten vad som håller på att hända. Trots att eller kanske just därför problemen är enorma och påverkar snart sagt alla aspekter av livet och tillvaron väljer många att leva i förnekelse och lyssna på ledare som talar till känslorna med hjälp av skicklig marknadsföring av sina budskap.

I en tid när KUNSKAPEN behövs som mest håller synen på den att förändras och intresset för den är idag lågt. Man lyssnar mer på VEM som talar än VAD som sägs, allt enligt principen om att majoriteten inte kan ha fel, eller av rädsla för att att vara ensam och utsatt. Kunskap liknar allt mer fotbollen, där man väljer lag och försvarar sina färger till varje pris. Supportrarna har sin åsikt om individuella spelare och olika lag, och eftersom det finns väldigt många experter lyssnar man på den som tycker som en själv och får på det sättet sina åsikter sanktionerade. Allt oftare hör jag linkande åsikter rörande kunskap, inte bara från populisterna i Europa och den orange ledaren i USA, utan även på nyheterna i Public Service.

Jag sätter ord på min rädsla för vart vi är på väg, men samtidigt inspireras jag att arbeta vidare på min bok om kunskap, kultur och mellanrum. Jag ger aldrig upp även om det ser mörkt ut.