Dagens bild: Tolkningens kraft

När jag tolkar bilderna gör det utan en tanke på vad Ajan tänkt när han skapade dem. Jag utgår från det jag ser och försöker förstå bildens innebörd med utgångspunkt i dess egna premisser, och mina egna intressen. Kunskap når man både genom förklaring och förståelse. Förklaringar är entydiga och allmängiltiga medan förståelse bygger på tolkningar (som alltid relaterar till ett sammanhang). Om det är en förklaring eller förståelse man söker beror på vad man vill ha kunskap om. Det finns ingen motsättning mellan sätten att närma sig insikt, eftersom vägarna till kunskap inte handlar om tycke och smak. Det som går att förklara och där man kan nå säker kunskap ska förklaras, men vissa frågor går bara att nå kunskap om med hjälp av tolkning. Som dessa och andra bilder, till exempel. Jag förklarar inte bilderna, jag tolkar dem. Tolkningar kan inte sägas vara rätt eller fel, de kan vara bra eller dåliga och förklara mer eller mindre. Förklaringar debatterar man med tolkningar är något man samtalar om.

Just den här bilden har jag lite problem att förstå, och det tänker jag kan få fungera som en illustration av kompetensen att tolka och hur den skiljer sig från att förklara. Menar man sig förklara en bild säger man säg veta vad den betyder, men en bild har ingen egen mening, den bara är. Mening uppstår i människors huvuden och vill jag att andra ska hålla med mig om måste jag övertyga med hjälp av goda argument. På bilden ser jag en boxare som står på en stol och står mot eller försvarar sig från en staty av en annan boxare eller om det är en staty av honom själv. Jag väljer att tolka det som att statyn föreställer honom själv, och då kan bilden sägas vara en illustration av att andras föreställningar om en (statyn) ofta kan vara ens största fiende. För att bevisa för sig själv att han duger måste han kämpa mot andras uppfattning av honom. Statyn kan också tolkas som hans egna höga ideal eller en grandios självbild, vilket också kan sägas vara ett slags fiende som (i andras ögon) lyckade människor tvingas kämpa med eller mot.

Bild: Ajan

Mycket av vetenskapen som bedrivs inom akademin idag har som mål att låsa fast och ta död på det som är levande, för att det är enda sättet att göra bruk av metoderna som idealiseras och sägs vara enda vägen till verklig kunskap. Fast vill man verkligen förstå en bild som denna eller kanske en fjärils väsen kan man inte döda den och montera upp den på ett ark och detaljstudera den där. Då är det inte en fjäril som studeras utan en bild av en orörlig, död fjäril. Kultur är liv och rörelse, förändring och dynamisk mångfald; därför kan den aldrig fångas in och studeras i detalj med mindre än att kunskapen som studierna resulterar i handlar om något annat än det man ville veta något om. Kultur är ett levande fenomen och en vetenskap som undersöker, bygger på och själv befinner sig i rörelse, kan och får inte låsa fast. Ändå tvingas kulturvetare ofta göra just det för att få gehör för sina ansökningar och för att få artiklar publicerade i ansedda tidskrifter. Så ser paradoxalt nog den akademiska kulturen och rådande kunskapssyn ut. Det är också ett slags kamp mot föreställningar huggna i sten.

Eftersom det i princip bara finns plats ett enda sätt att se på kunskap: det bästa sättet betyder det att endast den som kan visa otvetydig (det vill säga statistiskt säkerställd) evidens för det man hävdar tillåts passera det vetenskapliga nålsögat, och den som gjort det upphöjs till expert och hans ord får större tyngd än andras uttalanden. Ett tecken på det är att ordet tolkning blivit laddat. Kunskap får inte uppfattas som resultat av tolkning, även om all kunskap bygger på tolkning, för då lämnas dörren öppen för osäkerhet vilket uppfattas som problematiskt i en värld som dyrkar säkerhet. Tolkning handlar om att tala om för någon att det betyder det där. Tolkning utförd på sådana premisser handlar om att låsa fast, om att uppfinna betydelser och om att skaffa sig gehör för rimligheten i dessa. Det handlar med andra ord om makt. Närmare bestämt handlar det om kunskap och makt. Två sidor av samma sak! Först måste man visa att man är värd tilliten och sedan kan man uttala sig, så ser gången ut.

Den som tolkar kulturella fenomen på det sättet, genom att låsa fast och peka på en enda rimlig tolkning, den bästa tolkningen, använder vetenskapens prestige och sitt ämnes anseende för att pådyvla världen sin egen uppfattning. För att kulturen ska fortsätta vara levande och för att det öppna samhället inte ska hotas krävs bred och utvecklad kompetens hos allmänheten att se, förstå och hantera förändring, rörelse, komplexitet och mångfald. Därför ser jag det som min plikt att som kulturvetare i min forskning hela tiden försöka visa på alternativa tolkningar, det vill säga peka på den rörelse, förändring och mångtydighet som all kultur präglas av. Kulturella innebörder är aldrig fastlåsta, de befinner sig alltid och per definition rörelse.