Tid för livet

Livet har en yttre form men utan innehåll är det inget liv, medvetandet som gör oss människor till människor uppstår på en plats mellan. Kroppen härbärgerar medvetandet men den är inte medvetandet; det uppstår som en konsekvens av kroppens strävan efter att vara vid liv. Vi tänker ofta på livet som mitt och vi lever i en kultur där man förväntas göra något med livet. Samhället är en konsekvens av människor strävan, inte bara efter att vara vid liv utan efter att leva ett meningsfullt liv. Utan balans mellan form och innehåll och i avsaknad av förståelse för tillvarons begränsningar och kroppens behov finns en uppenbar risk att livet blir en plåga. Trots att vi vet det bortser vi konsekvent från följande facts of life.

Sömn är viktigt för hälsan och både kroppens och hjärnans återhämtning. Runt åtta timmar behöver alla för att må bra, varje natt, hela livet. Någon klarar sig på sju och andra behöver nio. I undantagsfall klarar man vardagen med mindre och i kortare perioder går det att tänja på gränserna, men inte över tid, i alla fall inte om man vill undvika att bli sjuk. Det är inte en fråga om tycke eller smak eller något man kan förhandla om.

För att må bra behöver kroppen träning. Evolutionärt är människan skapad för ett liv i konstant rörelse. Trots det har många svårt att få ihop 10000 steg per dag. Särskilt om man ser det som ett beting, som något man är duktig om man får ihop. Liksom ifråga om sömn är rörelse i vardagen inget man väljer att göra, man måste utsätta kroppen för ansträngning, annars förtvinar den. Skelettet urholkas, musklerna försvinner och hjärtats förmåga att pumpa blid till kroppens alla celler minskar. Det spelar ingen roll att man tycker det är jobbigt eller att andra inte rör på sig. Vill man leva ett långt och hälsosamt liv måste man röra på sig. Och ska man få ihop det måste man avsätta tid för det. Man går cirka 6000 steg per timme, så minst två timmar behöver man vara i rörelse, helst på ett sätt som gör att pulsen ökar. Och konditionsträningen bör kompletteras med styrketräning ett par gånger i veckan också, om man inte kroppsarbetar.

Även hjärnan behöver träning och stimulans för att inte förtvina. Därför är det viktigt att avsätta tid för läsning och andra kulturella aktiviteter, som teater, film, TV och kanske egen skapande verksamhet.

Att äta för att få i sig näring och energi är lika nödvändigt som sömn och träning. Det tar också tid, både att tillaga och äta den. Stressar man blir det inte bra. Matens kvalitet blir lidande liksom kroppens förmåga att tillgodogöra sig näringen.

Att vara människa är nu inte bara att vara vid liv. Vi människor är också sociala varelser som behöver umgås med andra för att må bra. Ensamhet är lika skadligt för hälsan som brist på sömn och rökning, tror jag att jag läst någonstans. Det viktiga är dock inte hur farligt det är, utan att det är ställt bortom varje tvivel att ingen människa klarar sig på egen hand. Hur mycket socialt utbyte av andra man behöver skriftar från person till person så tiden som krävs för just detta inslag i tillvaron varierar.

Så som vårt samhälle är konstruerat behövs det pengar för att vardagen och livet ska fungera, och för att få ihop till livets nödtorft behöver de allra flesta arbeta. Åtta timmar om dagen fem dagar i veckan är normalarbetstid, men de flesta behöver resa cirka en timme fram och tillbaka varje dag.

Det som räknats upp hittills är nödvändiga inslag i alla människors liv. Och det jag vill med bloggposten är att reflektera över tidsåtgången. Uppräkningen ger oss ett slags kalkyl. Åtta timmars sömn, två timmars träning, en timme för ätande och tillagning av mat, tillsammans med åtta timmars arbete och två timmars resor landar på 21 timmar. Det ger oss tre timmar kvar till resten. En del aktiviteter går naturligtvis att samordna. Man kan äta och umgås med andra samtidigt och det går att träna och lyssna på en ljudbok under tiden. Fast om man måste sova nio timmar, vill träna lite mer och verkligen tänker på vad och hur man äter, och dessutom har lite längre restid blir det svårt att få ihop pusslet. Och har man barn som ska skjutsas till aktiviteter krymper tidsfönstret snabbt. Dygnet har bara 24 timmar och pressar man in mer än det finns tid för blir något lidande.

Alla sitter i samma båd och har samma grundläggande behov, så varför är det så känsligt att diskutera sex timmars arbetstid? Det kan man sannerligen undra.