Det är inte innehållet i böckerna eller ens kunskapen man visar att man har när man tentar på högskolan som är det viktiga -- eftersom kunskap aldrig är statisk, den förändras hela tiden -- utan förmågan att förklara för andra vad man kan, liksom kompetens att tänka och agera kritiskt och analytiskt. Och det är just dessa kompetenser som frågan handlar om. Fanns det ett enkelt sätt att förklara vad det betyder att driva en egen, självständig och kritisk linje i en vetenskaplig text hade det inte tagit tre år att få en examen. Förmågan som frågan handlar om går inte att utveckla med hjälp av enkla instruktioner, bara med eget arbete och enträgna försök.
En förutsättning för att lyckas är att man inte bara vill veta för att klara av uppgiften. Tänk på att det är dina EGNA kunskaper som du ska förklara för någon annan än lärarna på kursen. Vem som helt kan flytta information från en plats till en annan, det krävs varken kunskap eller förståelse. Det räcker att man kan läsa och skriva. Om studierna inte drivs av en egen, ärlig vilja att veta blir det svårt att förklara vad man lärt sig eftersom det inte är säkert att man har lärt sig något viktigt. Att med stöd i minnet upprepa vad som står i boken är inte kunskap, och det är kunskapen som ska förklaras, med egna ord. Det handlar inte om åsikter; vad man TYCKER om det man läst är irrelevant.
Att driva en egen linje i en vetenskaplig text handlar om att förklara för någon utomstående vad det man lärt sig och förstår BETYDER, eller om att resonera kring vad insikterna får för implikationer. Att förhålla sig kritisk till innehållet i olika texter handlar inte om att kritisera utan om att läsa på djupet och om att fokusera på kunskapsbidraget i texterna förhåller sig till varandra. Det egna bidraget, det vill säga den nya kunskap man förmedlar handlar om relationen mellan texternas respektive kunskaper. Vad kan det tänkas bero på att olika författare kommer fram till olika saker? Har man använt olika metoder, analysverktyg, syften eller handlar det om något annat. En självständig läsning av en vetenskaplig text handlar om att inte bara fokusera på resultatet, utan lika mycket om vägen dit. När man läser texter på det sättet övar man sig samtidigt i förmågan att uttrycka sina egna kunskaper.
Utvecklingen av ett eget vetenskapligt tänkande handlar om förmågan att argumentera med stöd i kunskap, om kompetensen att bemöta kritik mot det man anser sig veta. Det är därför viljan att veta är så viktig. Förutsättningen för att kunna driva en egen linje med stöd i kunskap är att man har en egen åsikt och hållbara argument för kunskaperna man skaffat sig, samt förståelse för att det kanske finns svagheter i argumentationen och underlaget man lutar sig mot. Och lika viktigt är det att man är ödmjuk, prestigelös och villig att ändra åsikt i mötet av berättigad och underbyggd kritik eller argument som talar för att man har fel.
Kan man förklara för någon annan vad och hur man tänker är det egen kunskap man förmedlar, inte fakta från någon annan som upprepas. Och det är detta som högre utbildning handlar om, både att inhämta kunskap, lära sig lära (och lära om) samt förklara för andra vad man kan. Detta är kompetenser som praktiseras i och är en förutsättning för ett AKADEMISKT samtal som är något annat än ett vanligt samtal och väsensskilt från det som händer på Twitter och andra sociala nätverk idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar