Dagens bild: Viljan att kontrollera

En av människans mest utmärkande egenskaper, eller kanske ska man kalla det egenheter, är viljan att kontrollera. Önskan att tämja naturen och dess krafter för att få mat, bygga äreminen, undvika överraskningar eller förverkliga visioner av olika slag, är en del av mänskligheten och mänskligheten är en del av den. Liksom mannen på bilden skäms vi inte (han har ju klätt upp sig i uniform) för försöka kontrollera även det okontrollerbara (som solen). Domptören på bilden är ensam, men det finns gott om historiskt autentiska exempel på demagoger som lyckas samla anhängare i sin kamp för eller mot vad det nu är.

Bild: Ajan

Kunskap är också en mänsklig egenskap och den fungerar ibland som understöd till viljan att kontrollera. Här tänker jag på imponerande dammbyggen, på Panamakanalen eller forskning, som är mellanmänskliga verksamheter där viljan att veta och viljan att kontrollera samverkar och resulterar i saker som gör livet bättre för fler. När viljan att kontrollera regleras av eller bygger på kunskap kan det bli bra, men det finns inga garantier för det eller vattentäta sätt att se till att kunskapen faktiskt används. Samtidigt finns det gott om exempel i mänsklighetens historia där man utmanat och överskridit den rådande kunskapen och på det sättet flyttat fram gränserna för vetandet. Apolloprojektet, till exempel.

Jag har skrivit om H C Andersens sagor många gånger här eftersom de innehåller så mycket mänsklig vishet. När jag tittar på bilden kommer jag att tänka på Kejsarens nya kläder, som kan sägas handla om kontroll och om kunskap. I sagan är det kejsarens tankar som kontrolleras genom att tala till hans fåfänga och utnyttja hans dumhet. Han bryr sig mer om sin makt än något annat och därför drar han sig inte för att paradera naken i huvudstaden. Han tror att han kontrollerar folket, och det gör han till dels, annars hade ingen dykt upp eller betalat skatt. Men när det uppenbara uppenbaras av ett oskyldigt barn som ännu inte formats av kulturen och dess sociala koder inser alla, även kejsaren att han är naken, avslöjad och lurad. Sensmoralen är att det går att leva på lögner så länge som det går, men mot kunskapen och verkligheten går det aldrig att kämpa i längden.

Ingen vet var gränsen för människans förmåga går. Det är omöjligt att veta vad som är möjligt, men vissa saker, visar all erfarenhet, bör man undvika att försöka. Fascism till exempel utövar en stark lockelse på många, men få vill förknippas med ordet. Det säger något och manar alla kloka människor till eftertanke. De fåkunniga eller korkade gör som kejsaren i H C Andersens saga, ignorerar fakta eller ljuger för att ge sken av att det man vill är något annat än det som all kunskap och all beprövad erfarenhet säger alltid riskerar att leda till folkmord. Fascism är själva sinnebilden av viljan till makt och kontroll. Dess slagord eller programförklaring är att det är känslan som räknas och kunskapen som ska anpassas. Fascismen dyrkar styrka och framgång och den hatar svaghet. Därför fins ingen plats för medmänsklighet, ödmjukhet eller prestigelöshet. Fascismen saknar humor. Därför är den så farlig för redan på pappret och innan opinionssiffrorna skjuter i höjden är det uppenbart för alla med ögon att se med hur ohållbar en sådan ideologi är. Fascismen vill kontrollera ALLT och därför lever den av människors rädsla och osäkerhet. Fascister säger att de har lösningen på alla problem och liksom lurendrejarna som sökte upp kejsaren i sagan talar de till människor känslor och önskan att kontrollera, men liksom i sagan är det kejsaren och alla väljare som lockas av fascismen som blir lurade. När den dagen kommer och katastrofen är ett faktum finns ingen att ställa till svars, för fascismen är inte en ideologi som kan dekonstrueras och den företräds inte av någon. Dagens fascister förnekar att deras partiprogram är fascistiskt, och misstänkliggör eller hotar alla som försöker säga det uppenbara.

Fascisterna lever likt kejsaren i sagan i förnekelse, bländade av sina drömmar om total makt och fullständig kontroll. Därför sätts förr eller senare kunskapen ur spel. Det är lätt att skratta åt mannen på bilden som uppenbart har förlorat förståndet, men det är svårare att se sig själv i ögonen och tvingas acceptera att man lät sig luras, särskilt om man är en bland många andra. Då väger kunskapen lätt som en fjäder. Självbevarelsedriften och rädslan för skam som ett avslöjande leder till är starkare än viljan att faktiskt veta hur samhället är och hur människan fungerar. Kunskap är därför ingen lösning på problemet, men genom att kalla saker och ting vid sina rätta namn kommer fler att tänka efter före, innan känslan av skuld och skam för att man inte såg att kejsaren var naken kickar in.

Låt oss tillåta drömmar och storslagna visioner, men låt oss också samtala om rimligheten i att försöka kontrollera det okontrollerbara. Låt oss ta hand om manen på bilden och hjälpa honom och andra som tänker som han, som försöker överskrida verklighetens inneboende gränser, att inse hopplösheten i projektet och dess potentiella konsekvenser. Solen är eld, och den ska man akta sig för att leka med.