Det spelar roll vilka ord man använder eftersom orden påverkar tankarna och upplevelserna. Inte så att det går att styra människors tankar. Att använda ordet hygientekniker istället för städare höjer inte statusen på yrket och föräldrar som säger hen om och till sina barn gör sig bara löjliga. Ordens makt över tanken fungerar på mycket mer subtila sätt, vilket kan illustreras med en reflektion över skolans och den högre utbildningens mål, mening och syfte.
Undervisning på högskolan handlar inte om att leda någon mot ett på förhand fastställt mål. Studier handlar om självständigt, intellektuellt arbete. Tänker på lärare som ledare och studenter som ledda kommer ansvaret för resultatet av studierna att flyttas från studenterna till lärarna. Talar och tänker man om utbildning i termer av mål, om det ska vara meningsfullt att göra det, måste det införas kontroller och utvärderingar, men eftersom ansvaret ligger på lärarna är det dessa som kontrolleras och utverderas, inte studenterna. Mål ska nås och om målen inte nås måste man utreda varför. Och för att nå mål behövs ledare och styrning. Tanken på att målstyra studier låter kanske oskyldig, och vore det inte så att studier handlade om kunskap hade jag aldrig skrivit om detta. Kunskap är ingen mätbar prestation och heller inget man kan producera. Som student kan man alltid sätta upp egna mål. Att läsa mer eller klara examen. Så länge lärarna ansvarar för utbildningens innehåll och bedömningen av tentor och uppsatser, så länge lärarnas uppdrag är att skapa förutsättningar för studenterna att bedriva självständiga studier (utan krav på genomströmning och andra produktionsmål) fungerar det att tänka mål.
Om politiker lovar väljarna att skapa världens bästa skola och väljarna lockas av tanken och ger politikerna makt att genomföra en sådan politik hamnar kunskapen oundvikligen i skymundan. Politikerna har ju lovat att deras löfte ska infrias och för att kontrollera att det verkligen blir så måste man sätta upp mål som bryts ner i delmål, som utvärderas och resultatet av arbetet rapporteras. Annars är det meningslöst att lova. Och eftersom det uppfattas som ett löftesbrott om målet inte nås, vilket riskerar att politikerna förlorar sin makt, kommer lärarnas och rektorernas arbete att regleras och ansvaret för utformningen av arbetet och vad man ska fokusera på i klassrummen kommer att flyttas från lärarna till politikerna. Tanken på målstyrning och synen på politikernas uppgift påverkar skolan och den högre utbildningen. Inga ord är neutrala eftersom de alltid finns och verkar i ett sammanhang. Det räcker dock inte att byta ord, så enkelt är det inte. Och det är just därför dessa saker är så viktiga att uppmärksamma och diskutera seriöst.
Om man tänker på skola och utbildning i termer av mening och syfte istället kommer kunskapen och lärandet att placeras i centrum på ett mycket tydligare sätt än idag. Meningen med skolan kan aldrig vara att fungera som en steping stone för politikerna i deras kamp om makt och syftet kan inte vara att pressa så många genom systemet så snabbt och effektivt som möjligt. Meningen med skolan är att främja lärande och syftet, själva anledningen till att samhället investerar i utbildning, är att värna kunskapen. Det handlar inte BARA om ord, men orden påverkar tänkandet. Mål riktar fokus på resultat, som skapar efterfrågan på mätning, vilket leder till konkurens. Talar man istället om skolans mening eller syftet med att investera i utbildning kommer samtalet att handla om andra saker än om någon ställs till svars för att produktionsmålen inte nåtts.
Den högre utbildningen kan inte sägas vara högre om den inte leder till att studenterna lär sig förstå vad som krävs för att överskrida målen. Att skriva uppsats handlar om att formulera ett eget mål och sedan utarbeta en metod för att nå det målet. När jag står i föreläsningssalen lägger jag mig därför ofta på en hög abstraktionsnivå eftersom jag vill utmana studenterna. Det gör jag för att jag övertygats om att enda sättet att få någon att tänka själv. Och att tänka kritiskt handlar om att försöka och att inte falla till föga för begäret efter enkla lösningar och efterfrågan på tydliga svar. Genom att ställa frågor och visa på ämnets komplexitet försöker jag överföra ansvaret för lärandet och kunskapsutvecklingen till mottagaren. Jag har höga förväntningar på mina studenter, men det missuppfattas ofta som att jag ställer (för höga) krav, kanske för att tanken om mål är utbredd och tagen för given. Självklart gäller det att möta den som ska utveckla det kritiska tänkandet där den är och visa respekt för frågorna, men svaren måste var och en formulera på egen hand, annars blir resultatet av studierna inte högre. Studenter som tar sin utbildning på allvar och ställer frågor, som vill och som försöker, lyckas alltid bättre än studenter som passivt lyssnar och tar in det som sägs.
Låt oss därför tala om meningen med skolan och syftet med högre utbildning, annars har vi snart ingen SKOLA och inga UNIVERSITET. Det är inte bara ord, för vore det så kunde vi lika gärna bara dela ut poäng eller sälja examina till högstbjudande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar