Mitt skrivande ser jag som led i ett ständigt pågående bildningsprojekt, och min definition av bildning är att det handlar om vad som finns kvar när man glömt vad man lärt sig. Bildning vill jag se som ett slags neural grundstruktur, som ett slags ordnande princip för den information, fakta och kunskap man hela tiden konfronteras med och som läsande och tänkande människa bearbetar i vardagen. Det går inte att ta på bildningen som sådan, därför är tanken på en kanon inte förenlig med den definition av bildning som jag arbetar med. Liksom kulturen jag undersöker vill jag se bildningen som en kvalitet som bara går att nå indirekt förståelse för. Bildad är inget man blir på egen hand, bildningen utvecklas och hålls levande mellan människor.
För varje steg man tar uppåt i vetandets hierarki ökar abstraktionsgraden och komplexiteten. Jag strävar efter vishet, vilket är ett mål man aldrig når. Likt regnbågen flyttar och förändras visheten när man närmar sig den. Det handlar om ett blivande och en rörelse, inte om ett projekt eller en prestation. Vishet är en livshållning, ett rättesnöre.
Emergens handlar det om, fenomen på olika skalnivåer. Kunskap är bearbetad information och fakta, men det går inte att härleda ur de enskilda delarna, den är en komplex helhet. Och bildning är bearbetad kunskap som på samma sätt bara existerar på nivån över kunskapen. Därför är vägen mot bildning och vishet alltid en omväg. Det krävs tid och tålamod för att bli bättre, och det är så man utvecklar först kunskap sedan bildning och på det sättet uppnår förståelse för vishet. Försöken att effektivisera skolan är förödande eftersom det enda en standardiserad utbildning kan leda till är fakta, men den kan man lika gärna Googla fram.
I sakandet efter vishet är det vägen som är målet eftersom de verkligt viktiga insikterna uppstår i flödet av tankar och utbytet av insikter och förslag på förklaringar. Jag driver Flyktlinjer som ett bildningsprojekt men kontrollerar inte processen. Varje reaktion och kommentar, här på bloggen, i andra sociala medier eller i vardagen, påverkar riktningen på det kunskapsblivande som går att iaktta i rörelsen. Tillsammans och mellan är två ord som liksom kunskap upprepas i mitt skrivande. Det blir så eftersom förståelse alltid är delad, förmedlad och bara går att nå indirekt. Att upprepa fakta blir tjatigt men upprepning av kunskap blir som ett slags mantra som leder till bildning som skapar förutsättning för vishet.
I dagen samhälle upprepas allt fler och allt mer basala fakta. På pendeltåget till jobbet, till exempel, informerar man inte bara om att det finns en tyst avdelning, men förklarar öven vad tystnad innebär och går igenom olika saker man ska och inte får göra där. Samhället präglas allt mer av redundans, det vill säga meningslösa upprepningar av samma information. Kunskap och än mer bildning är alltid mer eller mindre ofullständig och kräver därför aktivitet och kritisk, självständig analys och tolkning av åhöraren för att bli meningsfull.
Dessa tankar omsätter jag just nu i min stora bok om kunskap och kultur. Igår blev jag klar med ännu en vända med manuset som inneburit att jag dödat närmare 30 sidor av darlings. Ju klarar bilden av vad jag vill säga blir desto lättare blir det att stryka och lägga till mer träffande förklaringar. Det är inte så at jag vet och sätter kunskapen på pränt, vetandet utvecklas i skrivandet och läsandet av manuset. Bildningen växer fram och förändras i mellanrummet som väntan och vilan från manuset skapar. Under resten av februari ska jag jobba med nästa lärobok och sedan växlar jag igen. Det ena befruktar det andra när båda böckerna speglas i varandra.
Jag är inne i en kreativ period nu och skördar frukterna från många års ändlöst harvande. Äntligen har det lossnat och även om det känts meningslöst ibland var det värt varenda timmes arbete, för det la grunden för den jag är och det jag gör idag. Även om jag glömt en massa av det jag lärt mig finns det ändå kvar och påverkar, det hjälper mig orientera i den okända terräng där alla nya tankar och kunskaper finns och måste hämtas från.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar