Mellan då och sedan

För att kunna vinna kunskap behöver man förstå att det aldrig finns några garantier för att lyckas, och man måste inse att framtiden är öppen och historien är oöverblickbar. Drömmar och visioner om hur det ska bli samspelar här och nu med ett selektivt minne om hur det var förr. Mellan då och sedan i det föränderliga nu som är ett möjligheternas mellanrum lever vi människor våra liv tillsammans. Alla tankar på renhet och upprätthållande av gränser strider därför mot kunskapen som finns om människan, kultur, livet och verkligheten. Nu är en upprepad serie av föränderliga tankar och handlingar som formar upplevelsen av det som varit och synen på vad som är önskvärt och möjligt i framtiden. Som kulturforskare studerar jag flödet och förutsättningarna att förändra dess riktning.

Drömmen att kontrollera och styra har följt människan genom århundradena och har präglat kulturen som alla alltid varit med om att både påverka och påverkas av. Det är lätt att förstå varför dessa tankar och önskningar uppstår, men ändå viktigt att bryta mönstret och motarbeta tendensen. Bara genom att släppa på kontrollen och ifrågasätta konventionerna kan en levande skola och ett kunskapssamhälle växa fram. Lärande handlar om nyfikenhet, om att försöka och försöka igen. För mycket kontroll tar död på allt vad kreativitet heter. För att bygga ett utbildningssystem där kunskapen verkligen står i fokus krävs att man släpper uppmärksamheten på målet, slutar kontrollera och värdera, och tar hand om det som finns här och nu. 

Målet är aldrig det viktiga, det är vägen dit som rymmer all mening för oss människor. Fokuserar man för mycket på målet förstör man resan dit. Detta är särskilt viktigt att inse när man talar om skola och utbildning. Lärande är liksom kultur och meningen med livet det som händer här och nu och som upprepas kontinuerligt. Strävan efter att gå till botten med problemen, i akt och mening att lösa dem en gång för alla, är inte vägen fram. Det finns nämligen inga LÖSNINGAR. Livet och lärandet är liksom samhället processer av ömsesidiga tillblivelser. Rörelse och förändring är det enda som är konstant i tillvaron.

Målstyrning och strikt kontroll av det som måste vara öppet och levande leder till alienation och växande känslor av tomhet eftersom mening aldrig går att fixera. I samma stund som man når sina mål måste man formulera nya. Minnet av gårdagens segrar kan man bara leva på en kort tid; det är drömmen om lycka framöver som gör dagen uthärdlig. Meningen med livet uppstår här och nu när minnena av det som varit slipas mot visionerna om det som kommer sedan. Nu är en upprepning, en evig återkomst av det samma, men det som upprepas i nuet är förändringen av perspektiv på såväl historien som framtiden. Allt är sig likt men inget är någonsin det samma eftersom upplevelsen både av det som varit och det som komma skall förändras i ljuset av vartannat.

Mina minnen och visioner måste jämkas med dina för att kulturen inte ska lösas upp av inre spänningar. Därför är det så viktigt att lära sig hantera mångfald. Enfald känns kanske bra för stunden, men det är som att kissa i byxorna om man fryser. Mångfald och komplexitet är svårt att hantera, men det är inte svårare än livet som alla som inte vill dö måste lära sig leva. Vill vi leva ett medvetet och vuxet liv kan vi inte leva i förnekelse om tillvarons fundamentala egenskaper. Det ena går inte att få utan det andra, och därför är populismen en återvändsgränd.