Människans hjärna sägs vara den mest komplexa strukturen som finns i hela universum. Även om just det inte stämmer så är hjärnan och dess förmågor ändå verkligen fantastisk. Datorer kan processa information snabbare och analysera enorma mängder data, men TÄNKA kan tekniken som skapats av människor inte och om jag förstått saken rätt är datorerna långt ifrån så intelligenta som vissa vill göra gällande. Vi människor är alltså under överskådlig tid framöver hänvisade till oss själva och våra mänskliga förmågor; på gott och ont, för hur förvaltar vi förmågorna och hur behandlar vi våra hjärnor idag? Tankens kraft må vara imponerande, men som vi lever våra liv och organiserar våra samhällen hotar hjärnan både sig själv, kroppen den är beroende av, liksom demokratin (som är en förutsättning för att tankar ska kunna utvecklas fritt) och klimatet och demokratin.
Det är lätt att uppfatta hjärnan som kroppens viktigaste organ; men varifrån kommer den uppfattningen. Tanken formuleras i och av samma organ som lyfts till skyarna. Det finns alltså anledning till självkritik. Hjärnan är liksom allt och alla andra beroende av annat och andra för att fungera. Utan kroppen och bakterierna som finns i mag- tarmkanalen, vars komplexa samarbete för att skapa den energi och näring som hjärnan behöver, finns inget tänkande. Drömmen om autonomi och föreställningen om att ensam är stark är inte bara en illusion utan också en potentiellt farlig tanke som hotar att ta över och föröda förutsättningarna för sin egen existens. Hjärnans förmågor har varit mänskligheten till lika mycket gagn som de utgjort ett hot. Det har gått i vågor. Just nu står det och väger. Den stress som alla känner av och som bottnar i en orimlig önskan om att hela tiden prestera mer för att vinna fördelar i samtidskulturens fiktiva behov av konkurrens för att överleva fördummar och utsätter både kroppen och knoppen för hälsorisker som tenderar att accelerera om hjärnan inte säger stopp, vilket den inte gör. Istället använder den sin förmåga till att söka nya sätt att effektivisera för att producera mer på kortare tid, i en kamp mot ny teknik och datorer som är förlorad redan på förhand.
Äganderätten som för många är helig är en variant på samma tanke. Liksom MIN rätt att göra vad jag vill och uttrycka vilka tankar jag önskar. Samtidskulturen präglas av individens önskan om och strävan efter att fortsätta äga, göra och tycka vad JAG vill, oavsett vilka konsekvenser det får för dig. Tiggeriförbud, försöken till begränsningar i asylrätten, försvaret av vinster i välfärden liksom krav på sänkt skatt och hatet, hoten och all skit som sprids i kommentatorsfälten på nätet är alla olika exempel på hur den mänskliga hjärnan överskattar sin egen förmåga och underskattar behovet av återhämtning och relationsbyggande.
Ingen människa är en ö. Alla är beroende av (var)andra för att överleva. Ensam kan ingen klara sig på sikt och är det dessutom meningslöst att leva. Om vi även fortsättningsvis vill utvecklas och fortsätta leva måste vi stanna upp och tänka efter. Först och främst måste vi ta hand om vår kropp och vår hjärna. Det spelar roll vad vi äter och utsätter oss för. Stress, press och orimliga krav är nedbrytande och hämmar hjärnans potentiellt fantastiska förmågor att komma mänskligheten och livet på jorden till gagn. Och tar vi inte hand om oss själva kan vi inte ta hand om varandra. Egoismen och allt som går att härleda till den är en nödåtgärd, ett sätt för hjärnan att undvika att gå under; alltså inget ideal att sträva efter. Det går att bränna ner Amazonas eller fiska ur haven för att överträffa marknadens krav på ökande vinst ännu ett kvartal, men det är FÖRÖDANDE för den långsiktiga hållbarheten. Jorden är den enda plats i hela universum där människan kan leva, men vårt sätt att tänka och agera visar med all önskvärd tydlighet att mänskligheten inte förstår sitt eget och andras bästa.
Att du och jag och alla andra VILL saker och ting betyder inte att det är rimligt eller möjligt att få det. Man kan anse att skatt är stöld, men så länge vi lever i den demokrati måste alla bidra med vad de kan för att få vad de behöver. Om alla ska betala för och ta hand om sig själva har vi inget SAMHÄLLE eftersom det liksom allt annat kräver kompromisser och samverkan. Det går att kritisera Greta Thunberg för att hon säger obekväma saker och Jan Guillou för att han trots att han är miljonär fortsätter agera i enlighet med sin ideologiska övertygelse och vill bidra till med mer till det allmänna än han enligt nuvarande lagstiftning behöver. Den som vill både kan och får äta hur mycket socker och skräpmat hen vill och ingen tvingar någon att träna. Glädjetyg och Clean disel, Donald Trump och Brexit är andra saker som den mänskliga hjärnan gett och fortsätter ge oss, trots att det uppenbart inte gynnar oss, vår hälsa eller förutsättningarna för livet på jorden.
Så låt oss för all del plocka bort antiken från historieämnet i skolan. Låt oss satsa på oss själva och sola oss i glansen av våra drömmar om vår egen unika förmåga. Är du arbetslös, skaffa dig liksom familjen i Rapport igår, en YouTube kanal och bli influencer. Allt är möjligt så länge man lyssnar på hjärnan; men stannar man upp och tänker efter är det inte på något sätt självklart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar