Dagens bild: Det är inte färgen på flaggan som avgör, det är graden av mångfald

Sovjetkommunismen förknippades med likriktning, planekonomi och censur. Ett folk, ett part, en enda väg framåt och full kontroll på allt. Jag växte upp med det där, under kalla kriget. Jag var i Berlin på den tiden när det tog fyra timmar att ta sig in i Östtyskland efter färjan och sedan nästan lika lång tid att ta sig ut och in i oasen av frihet. Så länge det fanns ett alternativ till det vi vant oss vid att ta för givet framstod kapitalismen på goda grunder som det bästa sättet att leva och även om USAs agerande i Vietnam svärtade ner ryktet så var Amerika the land of the free; möjligheternas land. Sedan föll muren. Francis Fukuyama skrev boken End of history, där han hävdar följande:

humanity was reaching "not just ... the passing of a particular period of post-war history, but the end of history as such: that is, the end point of mankind's ideological evolution and the universalization of Western liberal democracy as the final form of human government".

Under några år på 1990-talet och en bit in på 2000-talet framstod den analysen, i alla fall för gemene man, som plausibel. Delvis för att Tmbro och andra tankesmedjor spred samma budskap och för att problemen med nyliberalismen ännu inte slagit igenom med full kraft. 1980 var Sverige världens mest jämlika land, och det är först under de senaste fem sex åren som klyftorna ökat rejält och det är först på den allra senaste tiden som skillnaderna blivit påtagliga. Trots det ökar stödet för SD, som öppet driver en politik för att öka klyftorna, minska mångfalden och friheten och öka likriktningen genom att stänga gränserna och kasta ut de som partiet inte anser hör hemma här.

Det är detta som dagens bild får mig att tänka på. Byt ut färgen på flaggan som anföraren av massan viftar med, så beskriver bilden inte längre Sovjet, utan dagens västerländska, kapitalistiska, tillväxtorienterade, konkurrensutsatta demokratier. USA är inte längre frihetens försvarare; där bygger man murar, misstänkliggör minoriteter och deras ledare samarbetar man främmande makt för att eliminera sina politiska motståndare. Kina är ett talande exempel. Idag är landet kapitalistiskt, men det leds av samma parti som tidigare och övervakningen och kontrollen av befolkningen är lika utbredd nu som då; idag med benägen hjälp av multinationella företag som vill in på deras gigantiska marknad.

Bild: Ajan

Så länge Sovjetsaten existerade fanns det ett alternativ till kapitalismen. Visserligen ett alternativ som få verkligen ville ha. Men ändå. Företrädarna för högerpartierna var tvungna att förhålla sig till vänsterns idéer, människosyn och visioner. Fram till murens fall fanns det verklig mångfald, både i politiken och i samhället. När kapitalismen vann och alla fick del av friheten började allt fler paradoxalt nog marschera i takt. Idag är det visserligen flera partier som styr, men det är en och samma politik som effektueras. Skillnaderna mellan partierna existerar bara i Mats Knutssons analyser. I praktiken lever vi i ett land som slagit in på den enda vägen, men en enda politik och önskan om att skapa ett enda homogent folk; med våld om det behövs.

Demokratin är aldrig en garanti för något. Demokratin måste försvaras och respekteras för att fungera. Historien tog inte slut när muren föll, för den tar aldrig slut. Verkligt viktiga värden som frihet, jämlikhet och medmänsklighet måste alla som tror på kämpa för. Annars tvingas man in i ledet eller upptäcker en dag att man marscherar i takt med alla, längs samma väg, efter samma ledare.

Den enda vägen leder ALLTID fel. Utan mångfald, inget levande och hållbart samhälle. Alla som var mot Sovjet på den tiden och som är kritiska mot kommunismen idag borde fatta det, men tragiskt nog är det samma människor som idag försvarar kapitalismen, lika ihärdigt som Sovjetledarna under kalla kriget försvarade sitt system och sin personliga makt och inflytande. När ska vi fatta att det inte är färgen på flaggan som avgör vilket samhälle man lever i, utan antalet möjligheter och hur många som kan och får tänka fritt och agera självständigt.