Dagens bild: Om tolkning, kreativitet och krigsjournalistik

Ännu en bild. Ännu en kreativ utmaning. Jag ser det jag ser. Bildens denotationer är samma för alla, men bildens konnotativa betydelse ser olika ut. Vill man förstå vad en tolkning är måste man förstå skillnaden mellan begreppen och man måste inse att allt är mer eller mindre öppet för tolkning. Den som har makt kan bestämma och försöka kontrollera innebörder i bilder som alla med ögon att se med har tillgång till. Det var det första Donald Trump gjorde som nytillträdd president. Han ville ge sken av att antalet besökare på hans invigningsceremoni var fler än på Obamas, och han använde sin makt före att sprida den uppfattningen. I Kina och Turkiet går ledarna längre och inför censur eller fängslar människor som sprider bilder och uppfattningar som strider med den totalitära ledningens officiella budskap. 

Kreativitet och humor, vilket är egenskaper som krävs för att kunna tolka en bild, är samhällsomstörtande egenskaper. Och en sak som förenar diktaturer i alla länder och alla tider är avsaknaden av humor. Tolkningar visar på alternativa betydelser, men totalitära regimer vill kontrollera människors uppfattningar. Därför är det fria ordet och det öppna samhället så viktigt att försvara för alla; det är det enda hållbara. Demokratin är bräcklig och mångfald är svårt, men slutar man bry sig riskerar man att förr eller senare att falla offer för makten. Kreativitet och humor är djupt mänskliga egenskaper och alla försök att styra och kontrollera det som ligger bortom viljans makt är förenat med risker. Ingen går säker, varken diktatorn eller befolkningen. Rädsla är också en mänsklig egenskap, som förtär och förgör den som drabbas.

Bild: Ajan

Kriget i Syrien som såg ut att trappas av har blossat upp igen, liksom försöken att kontrollera bilden av det som händer. Liksom i alla konflikter är sanningen det första offret; det vet både ledarna som vill sprida sin bild och allmänheten som hungrar efter information. Pressens företrädare vid fronten kan därför liknas vid ett barn, som i sin tur är en liknelse för det allra mest värdefulla. Alla älskar sina barn, även den mest hänsynslöse diktator. Men synen på vilka bilder som ska spridas är långt ifrån entydig. Kameran och geväret är två lika mäktiga vapen i kampen om makt, vilka ibland men inte alltid går hand i hand.

Bilder som inte manipulerats, vill säga, ljuger inte; men deras innebörd är alltid öppen för tolkning. Jag ser därför förmågan att tolka som en samhällsbyggande och hållbarhetsfrämjande egenskap. Om tolkningsförmågan bland befolkningens breda lager förflackas och om humor reduceras till slapstick, det vill säga om det inte går att använda ironi och andra uttryck som vapen i kampen om inflytande över hur maktens beslut och agerande ska tolkas, hotas öppenheten och demokratin. Inom humaniora är tolkning en avgörande egenskap, så när humanioraforskare kritiseras för att deras resultat saknar evidens är det ett indirekt hot mot demokratin, eftersom den synen på kunskap är totalitär. Forskningens resultat är inte fakta och entydlighet, all kunskap kräver alltid tolkning. Och därför är skrattet och förmågan att tolka två samhällsbyggande egenskaper som det är oerhört viktigt att värna.