Rasism och annan antihumanism

Tage Danielsson sa att han tog avstånd från alla ismer utom cyklism och humanism. Jag tänker samma, men eftersom jag inte cyklar är det humanismen jag fokuserar på. Humanism är tron på människan och hennes möjlighet att förändra och förändras. Här är tanken inte att problematisera begreppet, vilket jag gjort i andra poster (sök på posthumanism, till exempel). Idag är det viktigare att försvara humanismen än analysera den kritiskt. För mig hänger humanism ihop med bildning. Det ena förutsätter det andra. Jag söker kunskap om och försöker förstå det unikt mänskliga, för att på det sättet försöka förstå allt annat. Humanismen är utgångspunkten för mitt arbete med att lära och utveckla kunskap.

Tron på människan är ett val jag gjort och jag undersöker FÖRUTSÄTTNINGAR för förändring. Humanismen är garanten för mänsklighetens överlevnad. Utan en tro på människan och människans förmåga att och intresse av att ta hand om sig själv, varandra och den enda plats i hela universum där människor kan leva som just människa, kommer andra intressen och krafter att ta över. Och just detta ser vi en massa oroande tecken på idag. Det finns ingen anledning att tro på människan om man fokuserar på det är, det som görs och det som sägs och tänkt. Fast om det krävs evidens för något handlar det ju inte om tro, utan om att veta. Jag vet inte, ingen vet, vad människan är kapabel, men detta vet jag, att utan tro på människans förmåga och önskan att göra gott blir det svårt att arbeta för långsiktig hållbarhet.

Människan vill och strävar efter en massa saker. Allt är inte nyttigt, mycket är inkompatibelt och annat är skadligt. Människor dödar varandra, röker och lever ohälsosamt. Människor förstör miljön och gör en massa olika saker som är dåligt för livet på jorden. Humanismen står inte över detta. Det är vetenskapen om människan och det mänskliga. Men utan humanismens tro på människan och förmågan att förändras finns ingen framtid för livet på jorden. Tekniken är skapad av människor, men om allt för mycket fokus läggs på den vänder den sig mot oss. Atombomben är ett varnande exempel på ett omedelbart tekniskt hot, det räcker med att knapptryck så kan livet på jorden utrotas. Digitaliseringen är ett mer långsiktigt hot som ingen vet vad det kan får för konsekvenser. Mobilerna tar över allt mer av vårt fokus och kontrollerar allt fler människors liv på ett obehagligt, smygande sätt. Implementeringen av digital teknik saknar, i form av hastighet och omfattning, motstycke i mänsklighetens historia. Därför behövs humanismen, som motkraft och något att samlas kring.

Tyvärr växer nationalismen, och många unga idag är aningslösa inför olika tendenser till totalitarism. Över tjugo procent av väljarna i Sverige kan tänka sig att rösta på ett rasistiskt part med nazistiska rötter.  Föga förvånande är SD bildningsfientliga, de underblåser tanken på att känslor är viktigare än kunskap och att människors rädsla (som de själva gör allt för att underblåsa) är viktig att ta på allvar. Och detta gör man för att känslor går att styra. Grogrunden för efterfrågan på en politik som talar till MIG och som lovar att ge MIG vad Jag vill ha, oavsett om det är möjligt att lova det eller inte, är den växande egoismen. När allt fler fokuserar allt mer på sig själva och sin omedelbara, personliga, behovstillfredställelse riskerar samhället att lösas upp inifrån. Globalist har talande nog blivit ett skällsord, något negativt. Ensam är dock inte stark. Människa är något man blir TILLSAMMANS, något som förenar oss. Tanken på vi och dom är förödande för alla eftersom den bygger på rädsla, okunskap och splittring.

Rasism är antihumanism, liksom alla andra essentialistiska uppfattningar, av den enkla anledningen att tankefiguren fokuserar på biologin enbart, det givna och oföränderliga. Rasism är motsatsen till förändring och utveckling och bygger på en misstro mot människan och det mänskliga. Det är en tanke som degenererar och som sprider död och förintelse vart den än dyker upp. Humanismen däremot handlar om det som kännetecknar det MÄNSKLIGA, och det är kultur och kunskap, det vi alla delar med varandra. Människan är visserligen ett djur, men förmågan att tänka abstrakt och planera för framtiden är unikt mänsklig. Humanism handlar om att vårda och utveckla förmågan att tänka bortom det givna, alltså utanför det kända och personliga. Humanism handlar om bilden av människan, inte som hon är utan som hon skulle kunna bli.

Humanism är ingen lösning, det är ett förhållningssätt till kunskap och andra människor. Vi får den humanism och de förutsättningar för liv som vi förtjänar. Därför väljer jag att tro på och värna humanismen, och därför gör jag vad jag kan för att motarbeta rasism, nationalism, kunskapsignorans och alla andra uttryck för dumhet.