Vad krävs för att skolan ska kunna bli bildningsorienterad? Först och främst måste hela produktionstanken överges och incitamenten för konkurrens mellan skolor och lärarna på respektive skola utplånas. Om samhället inte anser sig kunna lita på lärarna är det omöjligt att skapa förutsättningar för lärande och kunskapsutveckling. Tillit är en förutsättning för kunskap, och därför leder alla former för kontroll och styrning i motsatt riktning. En målfokuserad och hårt kontrollerad skola som ständigt utvärderas och effektiviseras är ingen skola, utan en kunskapsföraktande utbildningsfabrik vars uppgift är att producera resultat. Bildning tar tid och det finns inga garantier för att man lyckas, vilket är själva förutsättningen för all kunskapsutveckling, inte något problem som går att lösa med management.
Eleverna behöver lugn och ro för att lära och utvecklas intellektuellt, vilket dagens konkurrensutsatta och resultatfixerade skola förvägrar dem. Och att lägga skulden för uteblivna (helt orimliga) resultat på lärarna gör varken deras eller elevernas situation bättre, tvärtom. Om lärarnas yrkesvardag detaljregleras och allt mer ansvar för allt fler olika uppdrag läggs på lärarna visar ledningen för skolan att man inte litar på lärarna som för att kunna vara LÄRARE måste få och kunna ägna en stor del av sina arbetsdag åt studier, läsning och bildande samtal med kollegor. Nyutexaminerade lärare är inte färdiga och blir det heller aldrig, inte i en bildningsorienterad skola. I en bildningsorienterad skola strävar alla hela tiden efter att bli bättre och där ÖVERSKRIDER man målen och gör mesta möjliga av samhällets investering i verksamheten. Om och när skolan inte förväntas vara effektiv och heller inte drabbas av nedskärningar hela tiden kan lärarna fokusera på sin egen fortbildning och med åren lära sig mer och mer.
En bildningsorienterad skola är kvalitetsdrivande eftersom den ägnar hela sitt fokus och orientera alla sina resurser på KUNSKAPEN. För varje år som går och ju äldre och mer erfarna lärarna blir desto bättre är det för skolan och kunskapsutvecklingen i landet. Politikerna talar om att läraryrket måste bli mer attraktivt, här är lösningen: Lita på lärarna och låt dem fokusera på det som de brinner för kunskap och lärande; istället för som nu produktionsmål, utvärderingskriterier och konkurrens med kollegorna om vem som får den bästa löneutvecklingen.
Att lärarutbildningen inte lockar fler studenter är inte bara ett underbetyg åt dagens skol- och utbildningsbetyg, det är även ett tecken på kunskapens egenvärde i samhället som helhet. Jag är dock övertygad om att den negativa trenden kan brytas ganska enkelt, genom att förstaliga skolan och förbjuda alla former av vinstuttag. ALLA pengar som samhället investerar i utbildning ska användas för att skapa bästa möjliga förutsättningar för elevernas lärande och lärarnas strävan efter bildning. Om läraryrket verkligen var fritt och samhället litade på lärarna, och om kunskapen stod i centrum för skolan är jag övertygad om att konkurrens om platserna på lärarutbildningen och kvaliteten i studierna som bedrivs där skulle öka dramatiskt; för vem vill inte ha ett fritt arbete där man får ägna hela sitt fokus åt det man är intresserad av och brinner för?
Vad får SAMHÄLLET för pengarna som idag plockas ut i vinst från skolorna, av de så kallade riskkapitalisterna som tjänar miljarder genom att tvinga lärare och elever konkurrera med varandra om resultat som inte har något med kunskap och lärande att göra, och som dessutom är cyniska nog att leverera glädjebetyg?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar