Jag har lagt ner många timmar på arbete med ansökningar, men då dessa uppenbarligen inte fallit i god jord hos granskarna som arbetar på uppdrag av anslagsgivarna gav jag upp. Jag anser inte att det system vi har i dag, där uppemot 90 procent av alla ansökningar får avslag, är rätt sätt att förvalta skattebetalarnas pengar. Betänk att det är högt utbildade människor som redan är anställda av staten som lägger en ansenlig del av arbetstiden (som bekostas med skattemedel) på att skriva texter vars enda syfte är att konkurrera om medel för att få göra vad de är utbildade för. För mig var det befriande att ge upp den hopplösa strävan efter något som är hopplöst svårt att få, och där det dessutom ofta är slumpen som avgör; hur förklarar man annars fenomenet att exakt samma ansökan ena året rankas som betydande av granskarna, och nästa som ovärdig.
Vill vara tydlig med att jag inte klagar. Jag skriver detta för att dela med mig av mina ambitioner. För ett arbetet med texterna inte ska ha varit fullkomligt förgäves väljer jag att publicera några av ansökningarna. Det handlar om projekt jag skulle velat arbeta med, men som jag hindrades att göra. Det handlar alltså om potentiell kunskap som samhället gått miste om. Jag är som sagt inte ensam. En förkrossande majoritet av förslagen som arbetas fram av kvalificerade forskare, på tid som bekostas av det allmänna vinner aldrig bifall. Nog borde det finnas ett bättre system för fördelning än nuvarande? Vad säger att den som är bra (vad det nu är och innebär) på att skriva ansökningar också är bra på att forska? Och hur avgörs det vetenskapligt när bara de som lyckas med sina ansökningar får möjlighet att visa sin förmåga?
Just det här projektet var tänkt att vara tvärvetenskapligt, vilket är om möjligt ännu svårare att får ekonomiskt stöd för eftersom ansökan då faller mellan stolarna.
Missbrukare och deras barn – formellt stöd och individuella överlevnadsstrategier.
Studiens syfte, mål och centrala frågeställningar
Studiens syfte är att, med utgångspunkt från den marginalposition som barn till drogmissbrukare och rehabiliterade alkoholister befinner sig i, studera personligt individuella effekter av den svenska alkoholkulturen samt drogrelaterade upplevelser och livsstrategier.Målet med projektet är att presentera en sammanhållen studie av dels stödet till barn/tonåringar som lever i familjer där en eller båda vårdnadshavarna har haft eller har ett missbruk, dels rehabiliterade missbrukares vardag och upplevelser av att förlora kontakten med sina barn.
Viktiga frågeställningar är: Hur kan det vara att leva som barn/tonåring till en missbrukare?: Hur ser arbetet ut inom en av de stödgrupper som finns, Bona via, och hur berättar barn/tonåringar om sitt liv? Vilka barn är det som kommer till gruppen? Och hur ser motsvarande situation ut för nyktra alkoholister?
Bakgrund
Idag växer minst 200 000 barn och ungdomar upp i hem där den ena eller båda föräldrarna missbrukar alkohol eller andra droger enligt en uppskattning från socialstyrelsen (Junis, 2007). Barn som lever i missbrukarfamiljer är oerhört utsatta. Vi vet att de också riskerar att själva utveckla ett eget beroende senare i livet. Enligt Regeringskansliets (2005) handlingsplan för alkoholpolitik 2005-2006 är ”barn till föräldrar med missbruksproblem särskilt prioriterade områden de kommande åren”. (Regeringskansliet, 2005:1).Inom varje kommun där det finns verksamheter där barn finns måste ha en beredskap och metoder behöver utvecklas och förankras på alla nivåer för att upptäcka, bemöta och stödja barn i riskmiljöer. Att inte tillhandahålla tillräckligt stöd till barn i riskmiljöer är ett brott mot barnkonventionens princip om att barnets bästa ska komma i främsta rummet. Regeringen har gett länsstyrelserna i uppdrag att i samverkan med Folkhälsoinstitutet (FHI) och Socialstyrelsen förstärka uppföljningen av kommunernas insatser för dessa barn. Satsningar på barn till missbrukare understryks alltså särskilt i förslaget, där 100 miljoner öronmärks för de närmaste två åren.
I propositionen tas även upp att ett jämställdhetsperspektiv skall genomsyra alkoholpolitik på grundval av att mäns och kvinnors alkoholvanor, livsvillkor och behov är olika. Synen på hur ett acceptabelt bruk av alkohol och droger ser ut skiljer sig för män och kvinnor (jfr Trulsson 2002:86ff, Jansson 2002:126). Liksom i så många andra sammanhang har mannen inom missbrukarvården kommit att utgöra normen (Hilte 2002:166), vilket kan innebära problem för missbrukande kvinnor (jfr Andersson 1999:34). Inte bara kön utan även drogbrukarens klasstillhörighet påverkar såväl individens dryckesvanor som hans eller hennes väg in i missbruk, behandling och rehabilitering (Andersson 1999, Kristiansen 2002, Norell & Törnqvist 1995). Enligt propositionen ska alkoholpolitiken även ha ett jämlikhetsperspektiv vilket innebär att även etnicitet måste problematiseras i relation till alkohol. Dessa aspekter kommer att beaktas i vårt projekt.
Leissner och Hedin (2002) räknar upp fem områden som behöver studeras. Ett av dessa är bristande kunskap om hur kvinnors och mäns kroppar påverkas av drogmissbruk. Hur skiljer sig kvinnors och mäns konsumtion av droger åt och hur ser mäns och kvinnors missbrukarkarriärer ut? Hur påverkas eventuella barn av föräldrars missbruk? Ett annat bristande kunskapsområde berör välfärdsstatens resursdistribution och agerande i förhållande till kvinnor och män med drogproblem. Kvinnliga missbrukare utmanar föreställningarna om vad som kan räknas som feminint, vilket får till följd att missbrukande kvinnors behov ofta negligeras, något som även får konsekvenser för barnen.
Resultatet av studien bör kunna bli användbart i arbetet med att utforma framtida stöd till barn och tonåringar som lever i missbruksfamiljer, samt öka förståelsen för dels hur missbruk uppstår och hur
det är att leva som rehabiliterad missbrukare.
Teoretiska utgångspunkter
Arbetet utförs med inspiration från det vetenskapliga fältet Cultural Studies (se t.ex. Barker 2000), varifrån det betonas att studier av samhället bör ta sin utgångspunkt i fenomen som befinner sig i marginalen, och det är just vad barn och ungdomar till missbrukare, samt rehabiliterade missbrukare gör. Motivet för detta är att vi vill, så att säga ta tempen på Sveriges alkoholkultur. Det är i marginalen som problemen visar sig först, och de som drabbas är ofta resurssvaga individer som sällan får göra sin röst hörd.Genusperspektiv
Genusperspektivet kommer att vara uttalat och tydligt även om det inte är undersökningens enda teoretiska perspektiv. Vi vill uppmärksamma även andra aspekter av makt inom ramen för ett intersektionalitetsperspektiv (se t.ex. Lykke 2003). Som nämnts ovan finns det en rad indikationer på att män och kvinnor förhåller sig till och påverkas olika av alkohol och droger, och att synen på missbruk skiljer sig åt mellan könen. Men även människors etniska och klassmässiga tillhörighet bör uppmärksammas. AA, som främst attraherar medelklassen, och Länken där det finns en arbetarklassmajoritet, är båda mansdominerade organisationer (Helmersson Bergmark 1995:85f, Nehls 1994). Utifrån ett köns/maskulinitetsperspektiv finner vi det särskilt viktigt att uppmärksamma, dokumentera och analysera det faktum att metoderna inom AA och Länken bygger på att alkoholisten (vilka till stor del är män) ställer sig upp inför andra (manliga) alkoholister och erkänner svagheter och berättar om personliga misslyckanden. Hur ser männen inom Länken och AA på det faktum att den terapeutiska metoden går på tvärs mot sådana manliga ideal som premierar muskelstyrka och tålighet gentemot alkohol (jfr Lalander 1998:129f, Kuosmanen 2001:204)? Eftersom föräldraskap och missbruk är ett viktigt tema i undersökningen kommer även detta att undersökas med hjälp av könsperspektivet, mycket tyder till exempel på att skillnaderna i både upplevelse och samhällelig uppfattning, mellan att vara missbrukande mamma och pappa, är stora.Vårt förhållningssätt till begreppsparet kön/genus hämtas från den poststrukturalistiska ickeessentiella tanketradition (se exempelvis Haraway 1997, Butler 1996, 1997a, 1997b) som hävdar att varken manlighet eller kvinnlighet är naturliga eller ursprungliga identiteter, utan kulturellt skapade, alltid ofullständiga och mångtydiga kategorier under kontinuerlig tillblivelse. Genusperspektivet används därför för att uppmärksamma just aspekter av görande i allmänhet och meningstillskrivande i synnerhet, samt den makt i form av uteslutningar och gränsdragningar som är kopplat till detta. Motivet för vårt val är att vi vill undersöka den roll som genus/kön har i arbetet med missbrukare. Vi utgår till exempel från att vad som erkänns som manligt och kvinnligt aldrig bestäms av enskilda individer (Butler 1997a, McKenzie 2001:166ff). Det konstruktivistiska perspektivet möjliggör en fokusering på sådana föreställningar, begrepp och konventioner som upprätthåller den manliga dominansen och könskodningen i samhället, inte minst av missbrukare.
Genom valet av konstruktivistiska analysverktyg vill vi visa på möjligheter till förändring och ett konstruktivistiskt angreppssätt ger bäst förutsättningar för detta. Samtidigt som tillvaron oftast ter sig stabil består den de facto av ett ständigt görande och upprepande. Det som i vardagen tas för givet upprätthålls således genom handling och befinner sig därför ständigt under tillblivelse. Vår utgångspunkt är att det rådande kräver lika mycket aktiv handling som eventuella förändringar.
I det analytiska arbetet kommer även Bruno Latours(2005) sätt att definiera sociologi att användas där vikten av att studera förbindelser mellan aktörer (både mänskliga och icke-mänskliga) betonas. Genom detta angreppssätt underlättas förståelsen för missbruk som en praktik som, när den uppmärksammas som just missbruk, redan har pågått under lång tid, i vardagen, och inom ramen för en interaktion mellan en lång rad aktörer. Genom att fokusera processer kommer man även åt och får redskap för att förstå den unika situation som barn/ tonåringar vilka levt med en missbrukande förälder under lång tid, befinner sig i. Tidsperspektivet hjälper oss även att förstå hur relationen som barnen/tonåringarna har till vuxna blir speciell. Vår utgångspunkt är att makten och inflytandet över människors förhållande till alkohol inte finns hos enskilda aktörer (varken mänskliga eller icke-mänskliga) utan snarare i en kedja av relationer mellan en lång rad olika element sammanbundna i nätverk.
Tidigare forskning
Det saknas både vårdvetenskaplig och kulturvetenskapligt präglad kunskap om såväl missbruk som konsekvenserna av olika alkoholpolitiska strategier.Det finns ett fåtal studier inom vårdvetenskap som handlar om barn och tonåringar till alkoholister, ingen av dessa är svenska och flertalet är genomförda i början a 1990-talet. De som finns är framförallt från USA och England. Ett exempel på en färsk studie från 2008 (Gance-Cleveland et al) hade syftet att fastslå samband mellan barns hälsa och sociala anpassning relaterat till föräldrars missbruk. En tidig studie från 1990, tar upp att barn till missbrukare löper stor ohälsorisker och att sjuksköterskans roll i arbetet med att stödja barn behöver tydliggöras (Scheitlin,1990).
Alkoholforskning har oftast varit kvantitativt inriktad och har framförallt bedrivits inom medicin, psykologi och sociologi med inriktning mot socialt arbete ( Andréasson (red.). 2003, Leissner (red.) 1997, Löfgren & Nelson-Löfgren 1992). Undantag finns emellertid. Antropologiska forskare har till exempel intresserat sig för bruket av alkohol, vilket bland annat resulterat i två antologier: Constructive Drinking (Douglas (ed.) 1987) Alcohol, gender and culture (Gefou-Madianou (ed.) 1992). Den största poängen för antropologer att studera alkohol, menar så gott som alla bidragsgivare i antologierna, är att huvuddelen av människors intag av alkohol sker inom ramen för ett normalt bruk. Antropologerna är också, med några få undantag (t ex Antze 1987, som skriver om livsberättelser inom AA), intresserade av alkoholens symboliska betydelser i vardag såväl som fest hos de folk man studerat. Inom denna typ av forskning används därför alkoholen som utgångspunkt för mer allmänna studier av kultur.
Några studier som problemorienterat svenskars förhållande till alkohol är Lalander (1998) och Norell och Törnqvist (1995), vars forskning uppvisar en rad inbördes likheter. Båda avhandlingarna är kvalitativt inriktade och bygger på jämförande studier av olika ungdomsgruppers förhållande till och bruk av alkohol. Författarna koncentrerar sig i båda studierna på köns- och klassaspekter av nämnda bruk. Norell och Törnqvist visar hur den sociokulturella kontexten kan påverka ungdomarnas värdering av ruset och hur drogen tillskrivs olika innebörder beroende på av vem och i vilket sammanhang den används. Det visade sig till exempel att ungdomarna använde alkoholruset för att bekräfta en tänkt, idealiserad och framtidsinriktad ”sekundär identitet” (1995:229). Utifrån begreppen ”det framgångsrika”, ”det skötsamma” och ”det triumferande” ruset skapar författarna en förståelse för hur de socioekonomiska förutsättningarna kan påverka ungdomars förhållande till alkohol. De mål ungdomarna hade i livet och förväntningarna samt möjligheterna som fanns att förverkliga dessa mål påverkade hur man drack, vad man gjorde under ruset och hur detta tolkades av omgivningen. Lalander kommer fram till liknande slutsatser gällande förhållandet mellan klass och bruket av alkohol, men han har även intresserat sig för ungdomar som aktivt tar avstånd från alkohol (1998:221ff), vilket är ett mycket viktigt perspektiv som behöver uppmärksammas mer.
Berit Anderssons (1999) studie Att förstå drogmissbruk är närmast att betrakta som ett svenskt standardverk inom missbrukarforskningen .Den utgår från livshistoriska intervjuer med 39 missbrukare, av vilka sju analyseras närmare i boken. Anderssons arbete förmedlar viktiga inblickar i hur det kan gå till när människor hamnar i ett missbruk samt hur deras livssituation kan se ut, både under pågående missbruk och genom det mödosamma arbetet ut ur detta. Författaren hänvisar till ”The sociology of becoming”, som hon menar är den mest fruktbara sociologin emedan den ”avslöjar det verkliga förhållandet mellan individ och samhälle, mellan handling och struktur” (1999:29). Att undvika en tudelning i inre och yttre betingelser kan övervinnas genom att samtidigt uppmärksamma såväl individernas vilja och handlingsförmåga som deras social och existentiella villkor. Hon utgår från ”livsformsbegreppets”, fyra principer i en allmän samhällelig uppfattning om vad som kännetecknar en individ: Människovärde, självbestämmande, självförverkligande och integritet. Dessa är enligt Andersson är centrala för att förstå missbrukares identitet, både den självupplevda och den tillskrivna.
IOGT-NTOs juniorförbund genomförde år 2007 en studie om stödgruppsverksamheter i landets kommuner. Av totalt 290 kommuner besvarade 228 en enkät (Junis, 2007). Liknande studier har även genomförts mellan åren 2004 - 2006 och svarsfrekvensen var då högre. Resultatet av den nu aktuella studien visar att det är få kommuner som erbjuder stödgrupper, ungefär 2% av alla barn till missbrukare, fr.a. alkoholister kan få plats i en stödgrupp. Det var dock fler kommuner som hade stödgrupper år 2007 jämfört med de tre tidigare studierna och bl.a. finns det i Göteborg en omfattande verksamhet (Bona via). Studien var kvantitativ och gav således inget utrymmer för några djupare berättelser beskrivningar. Skerfving (1996) menar att barn till psykiskt sjuka och eller missbrukand föräldrar kan hamna i en omvänd föräldra- barn relation. Samtidigt som barnen berättar om en känsla av isolering från världen runt omkring tar de på sig ansvar för sin förälder vilket kan leda till att barnet förnekar sina egna känslor och behov. Rädsla för att skadas av föräldern eller att föräldern ska skada sig själv förekommer och Skerfving (2005) skriver vidare att många barn har varit med om suicidhot/suicidförsök från förälderns sida. Enligt Dyregrov (1997) är det viktigaste med att samla barn i grupp att barnen får höra att andra reagerar på samma sätt som de själva, vilket gör att de normaliserar sina reaktioner (Dyregrov, 1997). Barn som träffas i grupp kan dela med sig av sina metoder för att hantera det som har skett och lösa olika problem som uppstår och på så sätt få perspektiv på sin egen situation. I dessa grupper kan barnen uppleva att de kan vara till hjälp för andra i gruppen samtidig som de själv har en möjlighet att uttrycka sina känslor och tankar. Medlemmar i en grupp som varit med om liknande situationer besitter tillsammans mer kunskap och information än var och för sig, något som kan ge dem större handlingsberedskap
Att minnet är ett grundläggande kognitiv förmåga, som påverkas av de erfarenheter som barnet gör påpekas av Vasta, (1999). Minnet förändras ju äldre barnet blir, mellan fyra till åtta års ålder börjar sanningsbegrepp, tidsbegrepp och enkla logiska kategorier utvecklas och vid åtta års ålder behärskar barnet de flesta grundläggande logiska och relationella begrepp i konkreta sammanhang. Det innebär att barnet kan framställa sina upplevelser och erfarenheter mer sammanhängande i dialoger och berättelser (Øvreeide, 1998). Lindstein ( 2001) beskriver med barnens ord deras upplevelser av att delta i Ersta vändpunktens program för barn med missbrukande föräldrar. Studien omfattar samtliga barn som var involverade i verksamheten under en treårsperiod, 1991-1994 och resultatet lyfter fram deras upplevelser och värderingar av de lärdomar och stöd de anser att de fått.
Metoder, material och tidsplan
Material till undersökningen samlas in huvudsakligen med hjälp av kvalitativa metoder. Kunskaper om hur det kan vara att leva som nykter alkoholist inhämtas delvis med hjälp av deltagande observationer på de möten som hålls inom organisationen Fria Sällskapet Länken (och i viss mån AA). Deltagarna berättar där för varandra om sina erfarenheter av missbruk och om livet som nykter alkoholist. Minnesanteckningarna från mötena samlas i en ”fältdagbok” som dels bildar underlag till intervjufrågor, dels ger uppslag till resonemang och analyser i den rapport där studiens resultat presenteras. Under projektets första år kommer minst ett möte i månaden att besökas (sammanlagt 12 möten).En annan viktig materialinsamlingsmetod kommer att vara livsloppsintervjuer. Intervjuerna spelas in och transkriberas samt analyseras med hjälp av anförda teorier. Detta material ser vi som projektets viktigaste och intervjuer kommer att användas i båda ”delprojekten.” 25 nyktra alkoholister kommer att intervjuas, och lika många barn till missbrukare. Detta arbete kommer också att utföras under projektets första år.
Bona Via "den goda vägen" är en anhörigverksamhet för barn, ungdomar och föräldrar i familjer där någon vuxen är beroende av alkohol eller andra droger. Bona Via erbjuder gruppverksamhet för barn, ungdomar och föräldrar i familjer där någon vuxen är beroende av droger. Barngrupp 7-12 år Tonårsgrupp 13-20 år samt föräldragrupp som vänder sig till föräldrar som har barn i barngrupp eller tonårsgrupp. Från denna verksamhet hämtas 25 informanter och intervjuerna utförs under projektets första år.
Utifrån ovanstående material kan såväl olika vägar in i missbruk, som erfarenheter av att leva som nykter alkoholist och som barn till en missbrukare, dokumenteras och analyseras. Vårt mål är att belysa forskningsproblemet från så många olika sidor som möjligt och då passar en kvalitativ ansats bäst. För att en förståelse för känsliga erfarenheter ska kunna uppnås, och det måste den om arbetet med att stödja utsatta ungdomar och rehabiliterade missbrukare, måste man vara flexibel i sin forskning och vara beredd på att ändra inriktning under projektets gång. Det är ett viktigt motiv för vårt val av metod. Under projektets andra år kommer materialet att analyseras och utkast till tolkningar kommer att diskuteras på konferenser och med kollegor på Högskolan Väst och andra institutioner. Under projektets sista år sammanställs allt material och projektet avrapporteras skriftligen.
Med tanke på att det inom både omvårdnadsämnet och etnologiämnet finns en väl upparbetad praxis för hur konfidentiellt material ska hanteras torde projektet inte behöva aktualisera några forskningsetiska överväganden som går utöver vad som anges i VRs Forskningsetiska principer. Individskyddskravets fyra allmänna huvudkrav kommer att uppfyllas inom projektet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar