Bildning är enligt Elin Wägner det som finns kvar när man glömt vad man lärt sig. Jag gillar verkligen den tanken. Har man väl lärt sig något finns det kvar även om man inte minns. Kunskap avsätter neurala spår och bidrar till att forma oss människor. Ju mer man studerar och lär desto djupare blir spåren som styr ens tänkande, även om allt inte fastnar i minnet och kan upprepas. Människan är en LÄRANDE varelse, och visst spelar minnet en viktig roll men det är står skillnad mellan att veta och att minnas. Datorer minns, men människans hjärna är ingen hårddisk. Ställd i ljuset av detta blir Skolverkets förslag att stryka antiken ur grundskolans läroplan för högstadiet en helt annan fråga. Plötsligt handlar det om vilka vi vill vara; det blir en existentiell fråga. Exakta årtal, namn, händelser och platser kan man Googla fram, men det som finns kvar när man glömt vad man lärt sig går aldrig att ta igen. Slutar vi undervisa om antiken klipper vi banden med vår historia.
Förslaget ligger tråkigt nog i tiden. Bildning anses vara en överflödig lyx, en kostnad som blir svår att motivera när pengarna ska räcka till allt mer. Fast det är ju vi människor som "sparar" och som anser att timmarna som avdelats till historieämnet ska användas till annat, och att programmering och matematik är viktigare. Fokus i samtidskulturen håller på att flyttas och skiftet, från främjande och uppskattning av bildning och kunskap med livslång hållbarhet, till efterfrågan på kontrollerade fakta och information som omsätts snabbare och snabbare, går rasande fort. Idag anses betyg, prestige och utmärkelser, liksom placeringen på olika rankinglistor viktigare och mer värdefullt än kunskap. Och bildningen som finns kvar efter att man glömt det man lärt sig framstår som oansvarigt slöseri med samhällets resurser. Inte konstigt då att frågan dyker upp i huvudet på allt fler: Vad fan får jag för pengarna? Svaret på den frågan är INGENTING, eller möjligen en känsla av tomhet.
Minnen som går förlorade är som pengar som spenderats, de existerar inte längre. Antingen har det du köpt förbrukats eller också har du du inte råd att ha kvar lägenheten, båten, bilen eller vad det nu är som du köper, om inflödet av pengar sinar. Tomheten triumferar på område efter område och i USA har folket använt sin demokratiska rättighet/skyldighet för att rösta fram en president som lovar vad som helst bara han får makt och får fortsätta ta kvinnorna mellan benen. Det är vad man får för pengarna om man satsar på snabba svar och omedelbar behovstillfredställelse. Google är fantastiskt, men värdet av det man får varar inte särskilt länge. Bildningen som en gång tagit sig in däremot kan ingen ta ifrån dig.
Det finns ingen rak väg till något med bestående värde. Kunskapen är liksom livet en omväg. Därför är tanken på snabb avkastning på skattemedel eller skolan som en onödig kostnad, istället för LÅNGSIKTIGA investeringar i förutsättningarna för hållbarhet och varaktig lycka, huvudlös, bildningsfientlig och potentiellt förödande för allt som vi människor vant oss vid att ta för givet. Allt kan förändras i ett ögonblick och det som finns kvar när demokratin offrats och kunskapen ersatts med information är bara tomhet. Och arbetet med att försöka återupprätta det som offrats i jakten på snabba cash, klick och följare börjar oundvikligen från noll, vilket det aldrig gör om skolans uppdrag är bildning och kunskapens egenvärde försvaras mot kvartalsekonomins förödande lockelser. Det finns inga genvägar till något det som har bestående värde!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar