Upplösning av ordning och kritik av disciplin är inte samma som kaos

Det är varmt ute och svårt att sova. Allt tar längre tid än vanligt. Tänkandet och läsandet går trögt. Ser det som medicin, som en lisa för själen och en förutsättning för vidare utveckling. Livet är lika lite som kunskap en linjär process. Både och, inte antingen eller. Det är mitt viktigaste budskap. Jag utmanar alla regler och problematiserar strävan efter kontroll, inte för att vara obstinat utan för att den enda vägen är ohållbar. 

Ordning och kontroll är både en synvilla och en villfarelse. Utan något slags ordning och struktur finns dock bara kaos. I total avsaknad av sammanhållning existerar bara delar som flyter omkring för sig själva, utspridda och utan kontakt. Total upplösning av alla ordningar är ett ofruktbart tillstånd utan liv. Deleuze och Guattari talar om det tillståndet som fullkomlig deterritorialisering. Även om ett visst mått av upplösning är bra är total upplösning lika dålig som fullkomlig kontroll eller absolut sammanhållning, eller för att använda det ord som Deleuze och Guattari använder: territorialisering. 

Absolut territorialisering är i lika hög grad som fullkomlig deterritorialisering ett omöjligt tillstånd i avsaknad av liv. För att liv ska kunna existera och utvecklas på ett hållbart sätt måste det finnas balans och jämvikt, som liksom demokrati och jämställdhet är tillstånd som aldrig kan drivas för långt. Jämvikt handlar om lagom mycket av både och, inte om antingen eller, och balansen uppstår i mellanrummen. 

Territorialisering är till skillnad från deterritorialisering ett slags självgenererande process, som om den får det minsta understöd kommer att stärkas genom positiv återkoppling. Det är lätt att införa nya regler och kvalitetssäkringsprogram, men svårt att göra sig av med gamla. Rädslan för kaos och begäret efter säkerhet och trygghet gör att territorialisering ofta tenderar att utvecklas till självgående processer. Därför bör man för balansens skull aktivt (men med måtta och kritisk medvetenhet) sträva efter upplösning, deterritorialisering; för att undvika att kontrollen går överstyr och mål förvandlas till medel. Fast bara så länge som krävs för att uppnå balans, det är viktigt!