Jag har i sju poster reflekterat över det Sverige jag växte upp i och tankarna har publicerats parallellt med att jag befunnit mig på en roadtrip i vårt avlånga land.
Här delar jag lite blandade bilder från resan, vars första stopp var Kinnekulle. Vi passerade sedan Örebro, Uppsala, Waxholm, Norrtälje, Grundsund, Söderhamn, Hudiksvall, en rad Hälsingegårdar (bland annat i Järvsö), Falun, Sundborn och Karlstad.
Jag har under resan tänkt en hel del på förändringen av Sverige, liksom på det faktum att den inte drivs av invandrare. Det är svenskarna själva som slutat gå i kyrkor och som flyttar från platser där företag köps upp och läggs ner på grund av olönsamhet. Många av samhällena vi passerat hade inte alls fungerat om det inte vore för invandrare.
Och en hel del av det vi räknar som svenskt kommer i själva verket från utlandet ...
Sensmoralen och den verkligt viktiga lärdomen är att Sverige alltid har och alltid kommer att förändras och därför blir vad människorna som lever här gör landet till. De som säger sig vara vänner till Sverige använder ofta arvet från tidigare generationer för sina egna politiska syften, de försöker motverka den oundvikliga förändringen genom att skylla på andra. Kulturen är allas eller ingens och den både påverkar och påverkas av alla oss som lever här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar