Kärnkraftens verkliga kostnader (och risker)

Det lobbas återigen för kärnkraft. Och visst, det låter sig göras. Men låt oss då göra det med utgångspunkt i den kunskap vi faktiskt har om både kärnkraften, ekonomi och människans psykologi. Återvänder än en gång till Nassim N. från Taleb, till s. 375 i boken Antifragilitet, där han skriver om just kärnkraft.

Även naiva kostnadsberäkningar kan orsaka viss skada, en effekt som naturligtvis ökar med storleken. Som exempel kan nämnas att fransmännen redan tidigt fokuserade på kärnkraften eftersom den verkade "ren" och billig. Och "optimal" på en datorskärm. Sedan, när väckarklockan hade ringt efter Fukoshima-katastrofen 2011 insåg de att de behövde ytterligare säkerhetsanordningar och skaffade dem i största hast, till varje pris. På ett sätt liknar detta den knipa som jag nämnde tidigare: de tvingades att investera, till vilket pris som helst. Sådana extra kostnader ingick inte i den kostnadsberäkning som låg till grund för det ursprungliga beslutet och som såg bra ut på en datorskärm. Så när beslut fattas om man ska välja den ena eller den andra bränslekällan eller liknade jämförelser inser man inte att dett modellfel kan drabba den ena sidan mer än den andra.

Jag tänker närmast på Nya Karolinska, som skulle bli det bästa och mest perfekta sjukhuset i världen. Det blev inte så, och vad säger att nya kärnkraftverk, som är minst lika komplexa byggnader, skulle vara immuna mot den typen av risker? Ingenting!

Kärnkraften är kanske säker, men det betyder inte att det är en harmlös och oproblematisk energikälla, eftersom vi vet att avfallet eller restprodukterna måste försvaras säkert under en tidsrymd som är längre än mänsklighetens historia. Taleb skriver på andra ställen i boken om Pandoras box, som när den väl öppnats förändrar alla förutsättningar och inte går att göra oöppnad. Riskerna (och jag talar här om ALLA risker, inte bara de risker som ingenjörerna är bra på att hantera) med kärnkraften är dolda och därför är kostnaderna oöverskådliga. Kärnkraftverk är ett klassiskt exempel på de Svarta svanar som Taleb varnar för; dels är kostnaderna potentiellt exponentiella, dels är riskerna okända och därmed omöjliga att räkna på. Och eftersom vi talar om tidsrymder som trotsar människans fantasi är det galenskap att föreslå att vi ska bygga nya kärnkraftverk. Människan är inte skapt för att hantera den typen av problem och därför kan kärnkraft aldrig vara en lösning, oavsett hur stora vinsterna som går att räkna på är.

Om vi ändå väljer att gå vidare och börjar planera för nya byggen av kärnkraftverk så är det ett krav att kalkylen bygger på verkliga siffror och på tanken att alla eventuella risker som går att räkna på räknas på. Kostnaderna för eventuella framtida haverier och en säker förvaring i över 10000 år, men troligen längre, MÅSTE tas med i beräkningen; annars är det en glädjekalkyl.

Varför skulle vi utsätta oss för alla dessa kända och okända risker? Försvaret av byggandet av nya kärnkraftverk bygger på ett enda argument: att vi behöver energin som kärnkraften kan ge. Fast så är det ju bara om man utgår från att förhållandena som råder nu är av naturen givna, vilket vi vet inte är fallet. INGEN vet något om framtiden och människor kan VÄLJA att förbruka mindre energi, det vill säga använda sig av kunskaperna som finns och anpassa livsstilen efter vad som är hållbart, istället för att fortsätta odla drömmar om sådant som är förenat med oöverskådliga risker.

Om vårt moderna samhälle och nuvarande (västerländska) livsstil och dess energiberoende är ohållbart är det vårt sätt att leva och tänka det är fel på; det är kulturen som behöver ändras. Och det är med Talebs terminologi ett slags positiv Svart svan där riskerna är små och kända medan vinsterna är okända men potentiellt exponentiella.

P.S.
Lägg märke till att jag inte hävdar att kärnkraft är potentiellt livsfarligt. Det är människorna och deras naiva och ibland förkastliga drömmar och överskattningarna av den egna förmågan jag oroas över.