Kontraproduktiv jakt på effektivitet

Nassim N. Talebs bok Antifragilitet är fylld av citat (nedan från s. 359f) som visar hur ohållbart vårt nuvarande sätt att se på effektivitet och lönsamhet är. Modellerna som styr planeringen är linjära, medan verkligheten som ska hanteras är ickelinjär. Och för att rädda MODELLERNA skyller man på den mänskliga faktorn. Taleb skriver:

Detta är en antydan om ett centralt problem i världen idag, nämligen att de som är involverade i att åstadkomma "effektivitetsökning" och "optimering" i systemen ofta missuppfattar ickelinjära reaktioner. Som exempel kan nämnas att europeiska flygplatser och järnvägar utnyttjas till bristningsgränsen, till synes övereffektivt. De ligger nära sin maximala kapacitet, med minimala redundanser och outnyttjad kapacitet, alltså acceptabla kostnader. Men redan en liten ökning av trafiken, låt säga 5 procent fler plan uppe i luften på grund av en mycket liten eftersläpning, kan ge upphov till kaos på flygplatserna ...

Personalen i vården utnyttjas också till bristningsgränsen, vilket inte bara leder till kaos på akuten utan även riskerar att påverka patienternas liv hälsa negativt. Det drabbar inte mig, tänker många. Och så är det ju. Så länge jag är frisk och har ett jobb kan jag tänka: Vad fan får jag för pengarna som investeras i vård och skola?! Men ingen vet om och när behov kan uppstå, och där och då är det försent.

Jakten på effektivitet i arbetslivet leder till att allas kalendrar är fyllda till bristningsgränsen, vilket gör att när det uppstår akuta behov av verkligt viktiga möten finns ingen tid för det. Och när det tillstöter problem i livet i övrigt finns varken tid eller kraft att hantera det också. Det händer inte mig, tänker många; men det är först i efterhand man kan veta om man har vad som krävs. Och när man väl överträtt gränsen och gått in i väggen tar det lång tid att återhämta sig.

Läser i en annan bok, om hälsosam mat, att 70 procent av all antibiotika i djurhållningen (i USA åtminstone) används enbart för att öka djurens tillväxt och lönsamhet. Kostnaderna för problemen med resistenta bakterier får någon annan ta. Samhället, det allmänna. Vi, tillsammans.

På pappret och i teorin fungerar allt perfekt, men livet, vardagen och verkligheten är resultatet av alla tankar, viljor och handlingar som inte går att kontrollera eller styra, annat än på marginalen. Vi behöver marginaler och mångfald, både ekonomiska, tidsmässiga och kulturella. Den enda vägen leder alltid fel.

Jakten på effektivitet och lönsamhet är kontraproduktiv och försvaret av den enda vägen banar väg för alternativa fakta och dumhet. Vi får vad vi förtjänar, inte vad vi önskar oss eller vad ledare för olika partier lovar.