Har man ett tydligt mål, resurser och en deadline kan man prestera mer i ett projekt utan att det tär på en; det kan till och med leda till ökad känsla av tillfredställelse. Och får man bara vila efteråt går det att samla ihop sig för en ny intensiv och begränsad period av prestation på toppen av sin förmåga. Många uppgifter utförs bäst i form av avgränsade projekt där man jobbar i tighta team tillsammans mot målet. I dagarna är det 50 år sedan månlandningen; alla framgångsrika projekts moder. Kennedys mål att placera en människa på månen och ta hen säkert hem till jorden igen lyckades. 1984 lanserades, Mac, den första persondatorn. Också ett lyckat projekt. Mellan dessa båda framgångsrika projekt infaller en guldålder i mänsklighetens historia. Runt 1980 var klyftorna i västvärlden, mellan de rikaste och de fattigaste, mindre än någonsin.
Efter 1984 förändrades samhället och projekttänkandet blev norm. På Apple utvecklades en rörlighetskultur. Personalen förväntades gå in i projekt, ge allt och sedan dra vidare. Och tiden mellan projekten krympte. När det visade sig vara en framgångsrik strategi tog allt fler företag över och idag är projektorganisationen av arbetslivet norm för alla, överallt. Överväxeln som människor kan lägga in under en begränsad tid för att nå eftertraktade mål är inte längre en ÖVERVÄXEL, utan normal marschhastighet och tiden med återhämtning mellan projekten krymper hela tiden eftersom det betraktas som meningslösa transportsträckor. För varje nytt avslutat projekt försvinner det medarbetare från organisationen, av olika anledningar. Liksom i krig överlever inte alla. Ju mer krävande uppdraget är desto fler offras. Och när nu HELA arbetslivet är ett enda stort projekt i jakten på ekonomiskt oberoende är alla potentiella offer i kriget mot oss själva.
Hur hamnade vi här? Projekt är avgränsade, har en fast kostnad, tydliga mål och går att kontrollera. Projekt är komplicerade. Livet, samhället, kulturen och människoblivandet är dock processer utan början eller slut, bara tillblivelse. Projekttanken är en illusion, en dröm om det omöjliga. Livet är KOMPLEXT och det som är komplext kan inte delas upp och hanteras separat, isolerat från helheten. Fokuserar man endast på det som händer inom projektet ser det ut som det går att uppnå full kontroll, men så fungerar inte människor av kött och blod.
Kultur och människor är komplexa och sammansatta. Samhället är en dynamisk HELHET. Det som bokförs som vinst i projektet blir oundvikligen en kostnad någon annanstans. Någon får alltid betala priset. Blir det du eller jag? Det är frågan som allt färre vågar ställa sig. Och så länge jag hoppas och tror att jag har var som krävs och att det är du som får betala, kan drömmen om samhällsekonomin och livet som ett projekt hållas levande trots att offren blir fler och fler när tiden och resurserna som projekten tilldelas stadigt krymper eftersom det är enda sättet att öka vinsten.
Dagens vinnare blir oundvikligen morgondagens förlorare i detta ohållbara system som bygger på att flytta kostnader och låta någon annan betala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar