Jag tänker inte så mycket på hur många bloggposter det blir. Antalet är inte det viktiga, det är utvecklingen av innehållet och förmågan att hålla igång skrivandet och tänkandet som driver mig och Flyktlinjer framåt, utåt, uppåt. Därför blev jag lite överraskad när jag igår upptäckte att det var post nummer 3999 och att dagens post skulle bli den 4000de posten sedan starten. Måste tillstå att det är med viss andakt och ödmjukhet jag skriver detta. Fyra tusen poster har det blivit och jag kommer att fortsätta skriva så länge det inte upplevs som ett tvång, för min egen skull och för er som läser det som sätts på pränt.
Bloggandet fyller en hel massa olika funktioner och ger mig insikt i en massa olika saker som jag inte skulle veta något om ifall jag inte bloggade. Googles och Facebooks algoritmer till exempel, och dess förändringar, vilka styr spridningen av det som publiceras. Från en dag till en annan, i höstas, minskade antalet läsare dramatiskt. Jag förstod inte varför, men det var i samband med att Facebook ändrade inställningen i sin Newsfeed. Och Googles sätt att rangordna olika typer av inlägg påverkar också spridningsgraden. Tydligen har alla producenter av texter fått se en nedgång i trafiken, till förmån för podar och videor. Det enklare och mer klickvänliga, materialet med störst chans att bli viralt, prioriteras. Jag noterar och lär mig massor om hur nätet fungerar, men vägrar anpassa mig. Jag tänker inte bli en ny Joakim Lamotte och skriver inte för att få uppmärksamhet. Jag skriver för mina trogna, återkommande läsare. Även om jag inte vet vilka ni är, är det som jag känner er. Ni finns där och ni läser det jag skriver. Det känns tryggt och jag är tacksam!
Dela gärna texter som ni tycker särskilt mycket om. Tillsammans kan vi sprida alternativa bilder av samhället som vi alla lever i. De stora plattformsföretagen bryr sig bara om aktörer som väcker starka känslor. Hat går före kärlek, på nätet. Tyvärr. Algoritmerna styr våra liv, mer än vi anar. Det går dock att förhålla sig till det och det finns möjlighet att påverka. Titta på Greta Thunberg och den medmänskliga rörelse som hon startat. Det är en ansenlig förändringskraft att räkna med. Kraften kommer underifrån och det är människors omsorg om klimatet och livet på jorden som ger rörelsen kraft. Jämför den rörelsen med högerxtrema och allt mer radikala krafter som vill få oss att tro att systemkollapsen är nära och att det är invandrarnas fel. Hat väcker starkare känslor och genererar fler klick och mer information om användarna. Det kan nätets giganter tjäna pengar på. Mitt val att inte ta emot pengar via Swish och beslutet att avstå från reklam kanske gör mig fattigare, men hur mycket pengar jag än hade kunnat tjäna så är min integritet mer värd; därför är beslutet enkelt. Om bloggandet blir ett tvång eller om jag känner mig styrd och kontrollerad går det ut över kreativiteten och lusten att skriva.
Jag firar denna milstolpe i mitt skrivande liv med att ägna resten av dagen åt skönlitterärt läsande. Igår läste jag ut Brott och Straff, som jag haft hemma i bokhyllan sedan 1990-talet och som jag äntligen tog tag i. Vilken upplevelse det var! Får se om Idioten som jag ska börja på idag lever upp till mina högt ställda förväntningar. Dostojevskij, inser jag, är den perfekta sommarläsningen för en som både vill vara ledig från alla akademiska krav men som ändå ständigt söker intellektuella utmaningar och bildning. Det handlar om människor, känslor, tankar och etiska dilemman. Och framför mig ligger en hel dag utan några som helst krav. Det är fortfarande fyra hela veckor kvar på semestern. Sedan ska jag avsluta två bokprojekt och även skriva två artiklar. Det blir en flygande start på det nya arbetsåret och eftersom jag redan innan jag gick på semester kände mig utvilad längtar jag redan tillbaka, även om jag njuter tillfullo av semestern också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar