Till den långsamma läsningens lov 3

Idag fokuseras på mål, på detaljerade mål, och på att målen ska nås så snabbt och effektivt som möjligt. Eftersom måluppfyllelse kräver handfast styrning idealiseras ledaren. Ekonomin överordnas medborgarnas hälsa och medarbetares tillfredställelse. Strävan efter sänkt skatt och lägre priser i kombination med krav på ständigt ökande tillväxt skapar spänningar. Ökande klyftor och övertygelsen om att murar löser problem gör att okunskapen och ointresset ökar och allt som är okänt förknippas med osäkerhet. Planen ska följas, till varje pris. En kultur där allt och alla pressas till det yttersta för att nå målen kommer aldrig att bli en kunskapskultur. Kunskap kräver tid att tänka, marginaler, tillit, nyfikenhet och förståelse för långsam eftertänksamhet. 

Fortsätter tänka med Kim Solins (fil dr i filosofi vid Uppsala universitet) Understreckare, om behovet av läsning som får ta tid, och avslutar serien poster på detta tema.

Det långsamma läsandet och tänkandet kan resultera i framstående arbeten som Arendts och Villanis, men den viktigaste aspekten är ändå moralisk. I dialog med filosofer som Luce Irigaray, Emmanuel Levinas och Simone Weil visar Michelle Boulous Walker hur det långsamma läsandet fostrar oss i en öppenhet mot den Andre. Om man genom långsamt läsande tillåts möta och vänta in en stor komplexitet i förundran, utan att på utsatt tid tvingas reducera den till några på förhand givna schematiska kategorier, så är man också bättre beredd att möta varje medmänniska med en öppenhet för hennes unika mysterium.

Populism är dumhet förklädd till politik, är orimlighet ompaketerad till trovärdighet. Yta som bara hjälpligt täcker skiten därunder. SDs ledning är toppen av en dynghög som sprider lögner och omoraliska påståenden, både om andra och om Sverige om de bara gynnar deras sak: Maktövertagande. Att tänkande människor kan lockas av och ansluta sig till populistiska politiker är ett annat tecken på hur det står till med kunskapen i vårt land, sedan får friskoleägarna säga vad de vill. Deras kvalitetsmätningar är designade för att peka på just det friskoleföretagen vill att potentiella kunder ska se, och betygsinflationen är inget alternativt fakta, det finns gott om vetenskapliga studier som indikerar att det är en realitet. Rasism och populism är omoraliskt och orimligt, verklighetsfrämmande och ett resultat av bristande eftertänksamhet. Populism bygger på och talar till känslorna, och tar avstånd från intellektet. Det är enda sättet att hålla den populistiska rörelsen vid liv. Därför är det så viktigt att sakta ner och ta sig tid, tänka efter och samtala. Medmänniskor är mysterier, men just därför behövs öppenhet och eftertänksamhet. Komplexitet kan inte delas upp i mindre delar, för komplexiteten består. Komplexa problem kräver komplexa lösningar, vilket är motsatsen till populism.

Om man lär sig att läsa med en kärlek till vishet i stället för att läsa med ett begär efter kunskap, så kommer man inte lika lätt att börja se på människor som resurser för det ena eller det andra nyttiga ändamålet. I stället kommer man att vara öppen för ett existentiellt möte med den andra, som kan ha en omvandlande verkan på en själv.

Och lika viktig som öppenheten är tålamodet att stå ut med det ofullständiga. En långsam läsning är inte fullständig på det sätt som man förväntar sig att en systematisk läsning ska vara, och inte heller överblickbar som en skumläsning. I stället är en långsam läsning alltid ofärdig, man kan inte veta allt genast, och kan alltid slås av något nytt när man återvänder till texten.

Kärleken till vishet kan aldrig bli ett mål, det är en rörelse, en strävan. Den som söker vishet blir aldrig färdig och ju fler som tänker tillsammans desto större är chansen att man närmar sig visheten, istället för att fjärma sig. Vishet förvandlar medmänniskorna till resurser istället för problem eller kostnader. Människa blir man tillsammans med andra, därför är det korkat att bygga murar och hata det okända. Nyfikenhet och kreativitet är viktiga verktyg i sökandet efter bildning ock vishet. Genom att läsa långsamt finns möjlighet att se paralleller, kopplingar och knyta an till andra kunskaper. Långsamheten fyller formerna med innehåll och livet med mening. Ett eftertänksamt liv som lever i takt med sig själv och som förmår vara närvarande här och nu är ett hållbart liv som ger mer än det tar. Hållbarhet är inget mål, inget man blir färdig med, liksom livet och sökandet efter vishet är det en rörelse, en strävan i okänd terräng. Läser man snabbt är det lätt att bländas av ytan. Kritisk läsning är långsam läsning. Komplexa texter blir man aldrig färdig med. Varje gång man återvänder till dem ser man något nytt, och det är som det ska. Läsning är alltid kontextuell och individuell och varje läsare och läsning är unik, fast det upptäcker man först när man samtalar om och återvänder till texter.

Och återvända ska man. Tänk på flanören: det går väl inte att säga att någon vid en viss tidpunkt flanerat Stockholm fullständigt? Walker beskriver detta sätt att läsa som essäistiskt. ”Ett långsamt och eftertänksamt läsande, som mera handlar om att ställa frågor än om att ge fullständiga svar. Ett sätt att läsa som ignorerar krav på system och struktur till förmån för det rena nöjet i att låta tanken ta sin tid.”

Livet är ett och det samma genom alla år, men ändå är ingen ny dag de andra lik. Åldrandet ger perspektiv på det som varit och ju mer man fokuserar på det som är här och nu desto fler nyanser ser man och lär man sig förstå. Den som jäktar mot nya mål drabbas av tunnelseende och tappar kontakten med verkligheten. Det är skillnad på att fotvandra i naturen och att fördas genom den på motorvägen i en sportbil. Samma omgivning, men två helt olika upplevelser. Samma med livet, kunskapen och kulturen. Man får de upplevelser man förtjänar, och det enda man kan förändra är sin inställning och sitt sätt att tänka och leva.

När man läser och tänker långsamt framträder sakta de avgörande och djupa insikterna. Vad kunde det betyda för våra institutioner (skolor, universitet etcetera) om man tog till sig insikterna om det icke-instrumentella läsandets och tänkandets särskilda egenskaper? De institutioner och de strukturer som vi har idag uppmuntrar till ett begär efter kunskap (det är forensiskt, systematiskt, nyttigt, snabbt användbart), inte efter en kärlek till vishet (essäistiskt, öppet). Institutionerna har uppstått i och fått sitt existensberättigande från den sortens kärlek till vishet, men paradoxalt nog har det långsamma läsandet kommit att bli alltmer väsensfrämmande i just dessa miljöer.

New Public management handlar om mål, ekonomi och effektivitet. I samma stund som den ideologin införs och slår igenom i skolan löses kunskapen upp i sina beståndsdelar, bildningen far all världens väg och visheten kan man glömma. Pengarna rullar in och maskinen spinner som en katt, men resultatet är tomhet och yta. Kunskap är inget mål, och det är inte pengar heller, utan medel för att uppnå något annat: Hållbarhet, mening, vishet. New Public Management är organiseringens motsvarighet till politikens populism. Utbildning betraktas felaktigt som ett komplicerat problem, när det i själva verket är ett komplext problem. NPM delar upp och specialiserar, tvingar ner forskarna i allt smalare och djupare hål, vilket gör att överblicken går förlorad och verksamheten förvandlas till något annat än den en gång var.

Kanske ser man den här paradoxen särskilt klart i universiteten, som har institutionella strukturer som kommit till för att förvalta och förädla avgörande insikter, men där strukturerna ibland har blivit mål i sig själva och det långsamma läsandet inte sällan fått ge vika.

Ska man göra karriär måste man tidigt bestämma sig för vad man ska forska om, och sedan producera mer av samma. Man måste debattera och vinna ansökningar samla på sig citat och pengar, makt och inflytande. Idag forskas det allt mer för att kunna söka pengar, än det söks pengar för att kunna forska. Böcker som för mig representerar långsamhet i såväl produktions- som konsumtionsledet har på kort tid övergivits. Det sägs att kvaliteten inte kan garanteras. Fast när slutade forskare läsa texterna man läser kritiskt? När började man lita blint på den fakta som presenteras framför en? I samma stund som NPM slog igenom och förvandlade akademin. Forskare är inte företagare utan upptäcktsresande. Kunskap kan aldrig garanteras och därför går utbildning inte att kvalitetssäkras. Ändå gör vi det. Oklart varför, men kanske är det för att vi inte anser oss ha tid att läsa långsamt.

Den här spänningen blir på många sätt tydlig också i Villanis bok, till exempel när han beklagar kontrasten mellan upplevelsen av den matematiska insikten och den form som beviset sedan står skrivet på, eller när vikten av att ha tillräckligt med tid för att tänka står i konflikt med institutionella förväntningar.

Det är när man helt glömmer bort vad det icke-instrumentella läsandet och tänkandet kan alstra som man enligt Walker lämnar kärleken till vishet för ett begär efter kunskap, och med det också förmågan att på djupet vara öppen för tillvarons komplexitet. Som motgift till den här glömskan föreslår hon det långsamma läsandet.

Det långsamma läsandet kan se ut som slöhet om de institutionella strukturerna är sådana som uppmuntrar till ett begär efter snabbt användbar kunskap. Men det är alltså i själva verket snarast motsatsen. För att kunna läsa långsamt måste man beredas tid för att ”låta dammet lägga sig efter att man har läst”, citeras Virginia Woolf i boken. Att återföra institutionerna till de grundläggande ögonblicken och ge plats, men framför allt tid, för långsamt läsande, samtal och oväntade möten är inget romantiskt tillbakablickande mot en svunnen tid, menar Michelle Boulous Walker, utan något som är viktigt här och nu.

Oj vad jag håller med. Min vurm för samtal är verkligen inte ett uttryck för nostalgi, det är ett rop på hjälp. Stressen som sprider sig i akademin gör både lärare och studenter tunnelseende. Ledningarna förstorar det inneboende skyddet mot arrogans som tiden att tänka och reflektera främjar. Dagens studenter har utvecklat en instrumentell inställning till studierna, med utbildningspolitikernas och Svenskt Näringslivs goda minne. Och vill man bara tjäna pengar är det kanske oproblematiskt, men är det bildning och vishet, hållbarhet och ett rikt och hälsofrämjande, intellektuellt stimulerande liv man vill veta är det helt fel väg att gå, det man man bara uppnå genom att läsa långsamt, genom att samtala och stanna upp för att tänka efter. Det finns inga genvägar av det enkla skälet att det inte existerar några mål i livet.