Vetandets hierarki

Denna text är ett hugskott. Jag tar mig friheten att skjuta lite från höften. Vaknar på hotell och ska snart iväg för att tala om min avhandling, på ett seminarium om olika aspekter av åkerinäringen. Som kulturvetare känner jag mig alltid lite osäker på värdet av den kunskap jag kan presentera, och det finns alltid en risk att det uppstår missuppfattningar. Folk i allmänhet men även forskare har ofta förutfattade meningar om vem de möter och den som talar, och kulturvetare uppfattas gärna som lite aparta. För mig är det dock viktigt att vara trogen det vetenskapliga uppdraget och aldrig hävda något som jag inte går stöd för. Till mina studenter betonar jag (särskilt så här i inledningen till uppsatsarbetena) vikten av transparens och en tydlig och väl underbyggd argumentation. "Får man ha egna åsikter i en uppsats", är en av de allra vanligaste frågorna jag får. Mitt svar är alltid det samma: Självklart! Det är omöjligt att skriva en vetenskaplig text utan egna åsikter. Det är inte åsikterna som är problemet, utan osjälvständigheten och otydligheten. Så länge läsaren vet vad som är vad, kan kontrollera argumentationskedjan och förstår hur man kommer fram till resultatet är texten vetenskaplig. Skriver jag anser, och sen bara redovisar en åsikt utan att argumentera för den eller peka på fakta som stödjer åsikten, är det problematiskt, men att anta saker är helt okej så läge det framgår att det är vad man gör. Om lösa antaganden hör hemma i en uppsats är en annan fråga. Här i alla fall min tanke att reflektera över vetandets hierarki, för jag menar att det finns en sådan.

Information, vill jag se som den första nivån. Information kan vara rätt och den kan vara fel. Den sprids och förmedlas överallt och hela tiden. Information både förenar och skiljer människor åt. Tidningar sprider information, liksom TV och radio, men den sprids också mellan människor i vardagen och på sociala medier. Allt som sägs och sätts på pränt och sprids är integration, även rena fantasier. Internet är information. Det är den mest basala och övergripande nivån av kunskap.

Fakta, är nästa nivå. Fakta är verifierad information. Fakta har bearbetats och bygger på empiri, eller går i alla fall att kontrollera. Fakta kan man diskutera och ha olika åsikter om. Fakta utgår från detaljer. Det handlar om ett slags påstående. Det går att vinkla fakta, eller välja att presentera bara delar av den, för att skapa en illusion av att det man säger är sant även om det bara delvis stämmer. Den som vill ge sken av något som inte stämmer använder alternativa fakta, vilket är i ropet just nu. Det som presenteras som fakta är mer än information.

Kunskap, vill jag se som något mer än information och fakta. Här handlar det om att kunna värdera den information och de fakta man får ta del av. För att man ska kunna tala om kunskap krävs analys och kritisk reflektion. Fakta talar för sig själv, men kunskap är resultatet av bearbetning. Viss kunskap går bara att nå genom tolkning, vilket ibland och av vissa betraktas som ett problem, för kunskapen är då inte säker. Fast strävar man bara att i varje läge vara så säker som det bara går faller den kritiken. Ett samhälle är allt för komplext för att kunna förstås med hjälp av enbart verifierade och vederbörligen granskade fakta. Skillnaden mellan fakta och kunskap liknar skillnaden mellan komplex och komplicerad.

Bildning, är nästa nivå i min uppräkning. Bildning handlar om att sätta in kunskapen i sitt sammanhang, och om att se de stora linjerna. Bildning ger perspektiv och bidrar med förståelse som går djupare, är bredare och ibland anekdotisk. Bildning ger liv åt kunskapen och är en förutsättning för att förstå andra människor, även de som tänker annorlunda. För att kunna hantera kunskap på ett hållbart sätt behövs bildning, som absolut inte är bara en kanon eller handlar om klassisk litteratur eller musik. Det krävs tid för att bli bildad, och massor med information och kunskap. Bildning är något som växer på en, om man bara är intresserad och har tålamod. Bildning är dock ingen garanti för att göra gott. Man brukat säga att kommendanterna på koncentrationslägren var bilade. Ignorant och samtidigt bildad kan man dock inte vara.

Vishet, är den högsta nivån av vetande. Vishet kräver, förutom det som redan beskrivits på de lägre nivåerna, ödmjukhet. Vis är den som förstår hur mycket vi inte vet, därur växer ödmjukheten. Vishet krävs för att göra världen till en bättre plats och för att bygga ett hållbart samhälle. Det går inte att bara bestämma sig för att bli vis, vilket fungerar om man vill bli bildad. Visheten är en nåd att stilla bedja om, ett ideal att sträva efter. Den bygger på förståelse, men också på kritisk analys av både det som går att veta och det som inte är möjligt att veta något om. Alla kan inte bli visa, men för att nå dit krävs att man har insikt om och förståelse för, skillnaden mellan de aspekter som beskrivits här.

Tänk skolan och det svenska utbildningssystemet strävade efter bildning, istället för som idag (knappt) kunskap. En faktaskola banar väg för en djupt obehaglig människosyn, som inte gör skillnad mellan människor och maskiner och som inte erbjuder något skydd mot hänsynslös ekonomisk exploatering. Måltänkande och drömmen om kvalitetssäkring är tankar som bara tar hänsyn till fakta. Ett samhälle byggt av människor, för människor behöver kunskap, men även bildning och vishet. Jag vill se en skola som siktar högre än fakta. Tänk om bildningen var målet alla strävade efter. Då skulle fler förstå vad vishet innebär och hur viktigt det är för mänsklighetens och livets på jorden överlevnad. Donald Trump är en president som inte bryr sig om fakta ens. Skillnaden mellan Trump och Obama är en skillnaden mellan en framgångsrik fifflare och en en djupt bildad människa som visade prov på vishet. Att Obama inte lyckades bättre än han gjorde är inte hans fel, det är systemets och resten av befolkningen. Ingen människa är en ö. Vetande måste spridas bland alla människor, och samhällets hållbarhet kommer an på vad medborgare vet som helhet, inte vad några få, aldrig så kunniga, bildade och kloka individer förmår prestera. Det är ur bredden och djupet som topparna växer.