Mikropolitik och segmenteringar 32

Detta blir den sista posten på temat mikropolitik och segmenteringar. Det är ingen slump att jag började skriva om, utifrån eller tillsammans med just denna platå, just ... när det nu var jag började, någon gång under 2016. Strömningarna och tendenserna har alltid funnits där, just under ytan. Deleuze och Guattari förstod och detta är deras varning. Allt kan förändras snabbt. Det visar händelseutvecklingen under den allra sista tiden skrämmande tydligt. Demokratin är bräcklig och frihet, öppenhet och medmänsklighet är inget man kan ta för givet. Liksom tystnad går öppenhet aldrig att tvinga fram. Det enda man kan veta och kontrollera är hur man tänker och agerar själv. När rösterna höjs för att öka kontrollen, när ekonomisk vinst överordnas andra värden och effektivitet blir ett självändamål. När samhället antas kunna styras i en bestämd riktning sätts processer igång som ger upphov till effekter som ingen kan veta något om på förhand. I ett slag, på kort tid kan ordning vändas i kaos, och tvärtom. Och både ordning och kaos kan fungera på olika sätt. Enda "vapnet" som fungerar för att hindra fascismen från att slå rot är att värna öppenheten och engagera sig för demokratin. Just nu ser vi det motsatta. Krav på hårdare straff, stängda gränser, ökad effektivisering reses och egoism, arrogans och misstänksamhet blir allt vanligare och tydligare. Än så länge fungerar samhället, men alt kan förändras, snabbt. Och det sker inte i det dolda. Förändringen utspelar sig mitt framför ögonen på oss och ingen som lever idag kan säga: Jag visste inget och förstod inte. Fascismen är en destruktiv kraft som förödde Europa för 70 år sedan och när nazismen nu visar sitt fula tryne i offentligheten är det ett tecken att ta på allvar. Att etablerade partier ens tänker tanken att samverka med SD, som är en gren på samma träd, är skrämmande.

It is curious that from the very beginning the Nazis announced to Germany what they were bringing: at once wedding bells and death, including their own death, and the death of the Germans. They thought they would perish but that their undertaking would be resumed, all across Europe, all over the world, throughout the solar system. And the people cheered, not because they did not understand, but because they wanted that death through the death of others.

Krig är aldrig en lösning. Krav på hårdare straff, mer kontroll och stängda gränser är symptom på en underliggande sjukdomen, inte åtgärder som leder till att något blir bättre. Det går inte att bygga en hållbar politik på rädsla för det okända. Enfald som svar på mångfaldens utmaningar är korkat, och sanningen är också symptomatiskt det första offret. Nu mer än någonsin behöver skolan värnas och kunskapen placeras i centrum. Kunskapens egenvärde behöver återupprättas. Idag är pengarna målet, inte medlet. Och då förändras politikens landskap. Skattesänkarpartier med ett enda mål för ögonen, att minska statens inflytande och öka marknadens makt. lierar sig idag liksom i Tyskland på 1930-talet med rasisterna för att uppnå sina respektive mål. Det som förenar dem är enögdheten, arrogansen och rädslan för att dela med sig av det man ser som sitt. Det är en väg som leder ut över ett sluttande plan. Allt kan förändras snabbt, och sen när allt är förändrat finns ingen återvändo. Fascismen är självförbrännande och den finns överallt i alla sammanhang och måste likt ogräs hindras från att växa på ett tidigt stadium, sedan är det försent. Tanken på att det skulle gå att kontrollera SD är befängd, för SDs ledning har inte någon kontroll alls. Kent Ekeroth är det levande beviset för det.

Like a will to wager everything you have every hand, to stake your own death against the death of others, and measure everything by "deleometers." Klaus Mann's novel, Mephisto, gives samplings of entirely ordinary Nazi speeches and conversations: "Heroism was something that was being ruled out of our lives. ... In reality, we are not marching forward, we are reeling, staggering. Our beloved Fiihrer is dragging us toward the shades of darkness and everlasting nothingness. How can we poets, we who have a special affinity for darkness and lower depths, not admire him? . . . Fires blazing on the horizon; rivers of blood in all the streets; and the frenzied dancing of the survivors, of those who are still spared, around the bodies of the dead!" Suicide is presented not as a punishment but as the crowning glory of the death of others.

Fascismen är inte livets väg, det är dödens. Sverigevännerna som nu marscherar igen i vårt land är inte våra vänner utan rädda, misslyckade, ignoranta, drömmare. Vita, marginaliserade, maktlösa, arga män och en och annan förvirrad kvinna, som söker enkla lösningar på komplexa problem. Men leker med elden, och den fråga alla som vill "röra om i grytan" måste ställa sig är ifall man verkligen vill vara del av och ge makt och inflytande till företrädarna för en destruktiv rörelse som drivs av hat och som inte drar sig för att hata och hota alla som inte passar in i deras idealbild av ett Sverige byggt på drömmar om fornstora dagar som inte ens då var något att vara stolt över. Det går aldrig att vinna ett krig; alla förlorar. Man kan kalla det vad man vill, men det är självmord. Hitler mobiliserade, och tomtarna som står och skriker på gator och torg bär uniform och viftar med flaggor som signalerar allt annat än fred, frihet och hållbarhet. Där kunskapen och intresset för hur världen fungerar egentligen tar slut, där tar dumheten och nävarna vid. Att Moderaterna rasar i opinionsundersökningarna som kom förra veckan är ett sundhetstecken, men att ledningen ens tänkte tanken att inleda samverkan med SD är en indikation på hur allvarligt läget är och hur snabbt allt kan förändras. Först förskjuts förändras tankarna och inställningen, och sedan praktiken. Det är ingen slump att nazisterna marscherar igen, Anna Kindberg Batra visade i handling att man inte ser några problem med rörelsen och dess grundtankar. Vi kan nu bara hoppas att alla vi som tror på det öppna samhället och värnar demokratin kan mobilisera en motkraft som är stark nog att kväva rörelsen i sin linda.

One can always say that it is just a matter of foggy talk and ideology, nothing but ideology. But that is not true. The insufficiency of economic and political definitions of fascism does not simply imply a need to tack on vague, so-called ideological determinations. We prefer to follow Faye's inquiry into the precise formation of Nazi statements, which are just as much in evidence in politics and economics as in the most absurd of conversations. They always contain the "stupid and repugnant" cry, Long live death!, even at the economic level, where the arms expansion replaces growth in consumption and where investment veers from the means of production toward the means of pure destruction.

I ett samhälle där pengar blivit målet och vinsten är viktigare än människorna och den långsiktiga hållbarheten har förskjutningen redan skett. Och den rörelsen kommer alltid från höger. Kommunismen har en hel del lik garderoben, men det är en helt annan typ av rörelse. Både kommunismen och fascismen försöker kontrollera det okontrollerbara, men där kommunismen talar om solidaritet och medmänsklighet talar nazismen om död och förintelse. Nazismen är destruktiv till sin natur medan kommunismen leder till destruktivitet eftersom man försöker inordna alla i ett färdigt och statiskt system. Att försöka klumpa ihop V och SD är att mörka SDs rasistiska rötter och partiets kopplingar till hatsidor på nätet varifrån alternativa fakta om tillståndet i vårt land sprids.

Paul Virilio's analysis strikes us as entirely correct in defining fascism not by the notion of the totalitarian State but by the notion of the suicidal State: so-called total war seems less a State undertaking than an undertaking of a war machine that appropriates the State and channels into it a flow of absolute war whose only possible outcome is the suicide of the State itself. "The triggering of a hitherto unknown material process, one that is limitless and aimless. . . . Once triggered, its mechanism cannot stop at peace, for the indirect strategy effectively places the dominant powers outside the usual categories of space and time. ... It was in the horror of daily life and its environment that Hitler finally found his surest means of governing, the legitimation of his policies and military strategy; and it lasted right up to the end, for the ruins and horrors and crimes and chaos of total war, far from discharging the repulsive nature of its power, normally only increase its scope. Telegram 71 is the normal outcome: If the war is lost, may the nation perish. Here, Hitler decides to join forces with his enemies in order to complete the destruction of his own people, by obliterating the last remaining resources of its life-support system, civil reserves of every kind (potable water, fuel, provisions, etc.)."

Inget gott kan komma ur samröre eller försök att normalisera rörelser som flörtar med nazismen och som riktar sin politik mot de andra. SD vill ingenting med Sverige, man använder bara flaggan och historien för att få makt att driva igenom sin politik. Och politiken är tydlig: Sverige åt svenskarna, vilket bara är retorik, för vem är Svensk, egentligen? Sanningen är att det inte existerar några rena kulturer och än mindre några raser. Vi är alla delar av samma mänsklighet och alla gränser och segmenteringar är skapade och kan omskapas. Fast bara om vi lär oss förstå och visar intresse för varandra. Nazismen är oresonlig och skyr inga medel. Öppnar man dörren på glänt till rasistiska partier leker man med elden och risken är överhängande att det tar sig och att allt som generationerna före oss byggt upp kan utplånas på mycket kort tid. Hitler tog makten 1933 med benägen hjälp av högern, och sedan dröjde det inte många år innan kriget var ett faktum, och på bara fem år föröddes stora delar av Europa och världen. Allt helt enligt den destruktiva planen som med skicklig propaganda såldes till folket med löften om världsherravälde. Som om alla andra bara skulle lägga sig platt och acceptera nyordningen.

It was this reversion of the line of flight into a line of destruction that already animated the molecular focuses of fascism, and made them interact in a war machine instead of resonating in a State apparatus. A war machine that no longer had anything but war as its object and would rather annihilate its own servants than stop the destruction. All the dangers of the other lines pale by comparison.

Redan på 1600-talet, under 30-åriga kriget borde insikten om krigets självdestruktivitet ha sjunkit in och hakat i, men kunskap är svårt och kräver tid, intresse och förståelse för komplexitet. Känslor är mycket lättare, för dem behöver man bara ge efter för och hänge sig åt. Det är emellertid dumheten som talar om man känner sig lockad av Jimmie Åkessons ord om att det är känslan som räknas. Känslan räknas bara för den som är ignorant och arrogant nog att inte bry om något annat än sig själv och den egna viljan till makt. Det är en farlig väg att lockas in på och avdramatisera faran med, som alla med bara basala kunskaper och ett uns av intresse vet inte kan leda till något gott; av den enkla och självklara anledningen att det är en lek med elden. Glöm Nazismen och fatta att rasismen är oförenlig med all vetenskap och beprövad erfarenhet. Vi är alla del av samma mänsklighet och jorden är den enda plats i universum där människor kan leva som människor. Låt oss försöka förstå och solidariskt ta hand om varandra och livet på jorden.