Mikropolitik och segmenteringar 31

Två dagar av skrivande ligger framför mig. Inget annat hänger över mig just nu. Inte dessa två dagar. I stormens öga råder lugn. Det stressar också. Jag ser slutet på bokprojekt nummer två, och nu finns inget att skylla på. Vi får se hur det går. Det blir som det blir. Jag har lärt mig att inte få panik och tar dagen som det kommer. Sitter framför datorn och väntar. Det är en del av jobbet. Att göra annat är otänkbart. Timmarna av overksamhet är lika viktiga som intensiva arbetsperioder när inspirationen flödar. Plötsligt händer det och då gäller det att vara på plats, beredd. Kanske kan jag hitta inspiration hos Deleuze och Guattari, i det sista stycket av texten som tar sin utgångspunkt i händelserna som ledde fram till att Hitler och Nationalsocialisterna tog makten 1933.

Det är i sanning skrämmande läsning, för det som händer här och nu liknar det som hände där och då. Då som nu handlar politik om makt, inte om ideologi. Det är viljan till makt som styrde Hitler, och den viljan styr även många av dagens ledare som på det sättet gör sig själva till redskap för krafter som aldrig kan kontrolleras. Det är däri varningen till eftervärlden ligger. Deleuze och Guattari uppmanar oss att inte leka med elden, för den må se harmlös ut när tändstickan brinner men allt kan förändras i ett ögonblick. Det spelar ingen roll att företrädarna ser harmlösa ut, för de har lierat sig med krafter som ingen kan kontrollera. Faran med fascismen är inte dess människosyn, drömmar eller förslagen som läggs fram, utan dess arrogans, gränslöshet och skrupellösa hållning. SD och andra partier som agerar som dem har ingen egen agenda och de vill inget annat än att få makt och inflytande. SD har ingen egen politik; de spelar ett dubbelspel och söker stöd och kraft överallt. Officiellt ger man sken av vara rumsrena och regeringsdugliga, men informationen som läcker om hur man tänker och agerar inofficiellt är en integrerad del av SDs politiska kraft. Titta till exempel på hur partiet (som Moderaterna på allvar kan tänka sig att förhandla med) behandlar Kent Ekeroth som tydligt balanserar på en mycket tunn linje och som personifierar partiets dubbelhet. Den som vacklar och känner att Sverige behöver förändring borde studera Kent Ekeroth; både hur han framställs i etablerade medier och hur hans agerande presenteras på alternativa medier. Leif GW Persson kallar honom bråkstake eller halvfigur, men på Avpixlat beskrivs han som en hjälte. Ett parti som ser Ekeroth som en tillgång är en allvarlig fara för demokratin, och att etablerade partier lockas av makten som SD har i kraft av höga opinionssiffror är alarmerande. Föga förvånande är det högern, både då som nu, som känner lockelsen och som är beredda att ta risken, som leker med elden.

This brings us back to the paradox of fascism, and the way in which fascism differs from totalitarianism.

Fascismen är inte totalitär, den är i själva verket motsatsen till totalitär. Fascismen växer underifrån, ur olika människors olika tankar och agerande. Fascismen är ren kraft som under tider av balans i politiken och samhällsorganisationen är allt för utspridd och motstridig för att kunna organiseras. Fast i tider av oro och upplösning kan bruset eller kaoset kristalliseras och börja svänga i takt. Attributen och retoriken som fascismen samlas kring är totalitär, men ordningen är mekanisk utan maskinisk. På ytan ser kraven på hårdare straff (ironin i att just Ekeroth åtalas för misshandel, eller att SD är lika överrepresenterade i brottsstatistiken som invandrarna vilka man skyller alla problem i Sverige på, skulle kunna betraktas som humor om kunskapen om vilka krafter vi har att göra med inte fanns. Fast det gör den ju, om man bara intresserar sig för det och inte stirrar sig blind på makten) ut som helt vanlig högerpolitik, men SDs syn på ordning och reda handlar inte om att vanligt folk ska skyddas från brottslingar, utan om att de hotfulla andra ska straffas. Fascismens grogrund är hat, rädsla, misstro och revanschlusta. Fascismen växer mellan människor och viljan till makt är rörelsens enda gemensamma nämnare.

For totalitarianism is a State affair: it essentially concerns the relation between the State as a localized assemblage and the abstract machine of overcoding it effectuates.

Totalitära stater är ren form och yta. Där finns inget liv, bara en ledare och strikt ordning. Fascismen dras till det och ser ledaren som ett slags frälsare. Det är när totalitarismen och fascismen börjar svänga i takt som alarmklockorna borde börja ringa hos alla som tror på och värnar demokratin, öppenheten, tillit och mellanmänsklig solidaritet. Fascismen är inte en alternativ ordning, den är kaos som kristalliserats och antagit fast form men som lika snabbt som ordningen uppstod kan brytas upp igen. Ledarna för fascismen leder inte, de följer bara (lika) förundrade (som alla andra) med i rörelsen. Därför är det en befängd idé att förhandla med SD, för de har inte kontroll över krafterna de satt i rörelse. Hade man varit ett parti som alla andra hade man uteslutit en person som Ekeroth för länge sedan och han hade aldrig fått ansvara för partiets juridiska frågor. 

Even in the case of a military dictatorship, it is a State army, not a war machine, that takes power and elevates the State to the totalitarian stage.

Händelserna i Turkiet är väsensskilda från det som händer i Europa och Sverige. Erdogan har militären på sin sida och underminerar hoten mot hans dröm om att bli den store ledaren. Turkiet håller snabbt på att utvecklas till en totalitär stat, och det är talande att man där fängslar och avskedar journalister och akademiker. I Turkiet är det inte invandringen eller något yttre hot som pekas på, utan hotet kommer inifrån. Hotet kommer dock alltid inifrån. Skillnaden mellan en totalitär stat och en fascistisk är att totalitära ledare använder vapen för att skrämma medborgarna till lydnad, medan SD och andra främlingsfientliga krafter spelar på och hämtar kraft från medborgarnas rädsla. Totalitära ledare kontrollerar makten, medan fascismen kanaliserar och är beroende av den. Därför är det så viktigt för SD att betraktas som ett vanligt parti, och därför är det avgörande för alla som värnar demokratin att motarbeta SD. Att det är just Moderaterna som lockas att närma sig SD är ingen slump, det är helt enligt mallen för hur ett fascistiskt maktövertagande går till. Anna Kindberg Batra och krafterna inom partiet som tvingar henne att agera som hon gör förhandlar inte med ett annat parti om Sveriges framtid, hon leker med elden och borde verkligen veta bättre. Kunskapen finns där. Inget sker i det dolda. Ingen kommer i efterhand kunna säga att vi visste inget. Alla vet. Frågan är om man bryr sig, eller om viljan till makt tagit över och gjort etablerade politiker till lydiga verktyg.

Totalitarianism is quintessentially conservative. Fascism, on the other hand, involves a war machine.

Det är skillnad mellan att söka ordning och att söka makt. Skillnaden är liten och subtil, men helt avgörande. Totalitarismen har makt och tvingar fram ordning medan fascismen söker makt genom att lova ordning. Fascismen är dock kaos som (just där och då) svänger i takt. Fascismen är opålitlig till sin natur, den är i grund och boten destruktiv. Ledarna som nu anar morgonluft över hela Europa tror nog på vad de lovar och jag är övertygad om att SD-topparna menar allvar i vad man skriver på sin hemsida. Problemet är att det inte är ledarna som styr eller har makt i den typen av rörelser, de råkar bara befinna sig i ledningen eller är en samlade kraft. Liksom med den där tändstickan som brinner med en liten och till synes harmlös låga innan elden sprider sig bland bensindunkarna ser fascismen ofarlig ut så länge den inte har någon formell makt. Den som ser SD som en frisk fläkt och som vill röra om lite i grytan borde tänka om. Ian och Bert kanske fungerade på det sättet, Nu demokrati var ett missnöjesparti utan nazistiska rötter och imploderade i samma stund som man fick lite inflytande. Donald Trump verkar gå (hoppas, hoppas) samma öde till mötes. Han kunde (hjälpligt) leda företag, men det är också det enda han kan och ett land kräver HELT andra ledaregenskaper. Leken med elden är dock den samma. Det som skrämmer ifråga om SD är partiets dubbla budskap, och det faktum att man har ett nazistiskt förflutet. Jimmie Åkesson ser sig som en ledare, men har företräder en rörelse som inte går att styra, en destruktiv och självförbrännande kraft som hämtar bränsle ur desperation, rädsla och hat. I opposition går det att tygla kraften, men i samma stund som krigsmaskinen tar över statsapparaten brakar helvetet lös, för det är så fascismen fungerar. Att påpeka detta är inte förtal, det är en varning som finner stöd i enormt mycket forskning. Det är därför ingen slump att SD ifrågasätter akademiker som bedriver kritisk forskning och som ser mönstren och sprider insikt om det. Det är ingen slump att Avpixlatskribenten Jan Sjunnesson försöker utmåla mig och många andra som ett hot mot demokratin, trots att det i själva verket är flörtandet med fascismen som utgör det verkliga hotet. 

When fascism builds itself a totalitarian State, it is not in the sense of a State army taking power, but of a war machine taking over the State. A bizarre remark by Virilio puts us on the trail: in fascism, the State is far less totalitarian than it is suicidal. There is in fascism a realized nihilism. Unlike the totalitarian State, which does its utmost to seal all possible lines of flight, fascism is constructed on an intense line of flight, which it transforms into a line of pure destruction and abolition.

Återvänder till skillnaden mellan händelserna i Turkiet och de främlingsfientliga krafterna i Europa. Förklaringen, eller verktyg att tänka med för att finna en plausibel förklaring finns i citatet ovan. Erdogan använder makten för att kväva glöden som ligger och pyr överallt. Han fängslar journalister och akademiker och han rensar i polisen, militären och rättsväsendet för att behålla SIN makt. Han försöker hindra alla tecken på förändring och vill göra Turkiet till hans stat. En stat där HAN är ledare, liksom så många diktatorer före honom. De främlingsfientliga partierna piskar upp hat mot och utmålar invandrarna som problem för att skapa kaos (just det kaos som Erdogan räds och använder all sin makt för att motverka), för det är där kraften som är deras livsluft finns. Det går dock ALDRIG att bygga ett hållbart samhälle på hat och rädsla. Därför är fascismen så farlig, för den ser harmlös ut, men det är en okontrollerbar, reaktiv och destruktiv kraft som ser imponerande ut när den formerar fackeltåg eller samlar massorna och ställer upp dem i snörräta rader. Hitlers vision bottnade i aggression. Han eldade massorna. "Snart smäller det", sa den nu åtalade Ekeroth. "Det är känslan som räknas", säger Åkesson. Och samtidigt på Avpixlat odlas hatet och sprids hot av olika slag. Att Moderaterna närmar sig SD är på mycket goda grunder, minst sagt oroande. Sverigevännerna är lika lite vänner som mobbande skolkamrater är kamrater.