Det finns bara alternativa fakta, inte alternativ kunskap

Digitaliseringens vindar blåser hårt och analoga överföringar av information överges snabbt för digitala lösningar. Innehållet påverkas eftersom inga medier någonsin är neutrala. Att detta inte uppmärksammas mer oroar, för blind tillit är en minst lika stor risk som alternativa fakta. Vi vill veta säkert, men sanningen är att det inte kommer an på viljan. Verkligheten är som den är och inte som människor önskar att den borde vara. Begäret efter säkerhet, kontroll och måluppfyllelse blir i kombination med den allt mer genomgripande digitaliseringen av allt fler områden av livet och vardagen till en riskabel anordning som inget vet vad den är kapabel till.

Analog kommunikation kan hantera komplexitet på ett sätt som digitala verktyg inte ens kommer i närheten av, och även om överföringshastigheten är högre och processorkapaciteten större kan det inte kompensera för det faktum att skillnaden mellan det som är komplext och komplicerad är en artskillnad, inte en gradskillnad. Människors hjärnor och följaktligen tänkandet och intellektet är analogt, inte digitalt. Därför får omställning oöverblickbara konsekvenser som allt för lättvindigt viftas bort som uttryck för bakåtsträvande. Jag är inte negativ till digitalisering; det är okunskapen, ointresset, otåligheten och arrogansen som processen drivs av som oroar mig. Kunskap är analog och komplex, medan fakta är digital och komplicerad. Skillnaden är inte uppenbar, men avgörande.

Läser vad Sam Sundberg skriver om samhället och kulturen som växer fram efter sanningen: Våra nya sanningar – från killgissningar till PK-trams och jag ser reflektionen som ett tecken på eller en konsekvens av okunskapen om och det bristande intresset för skillnaden mellan det komplexa och det komplicerade. Arbetet med kunskap och lärande är svårt som det är, och det blir inte lättare av att det växer fram en ignorant och arrogant kultur som saknar intresse för vad kunskap är och vilken typ av utmaning det handlar om. Jag är inte det minsta förvånad över att det blivit som det blivit och ser ut som det gör.

Det sägs att vi lever ”efter sanningen”, i ett medielandskap präglat av propaganda och fejknyheter. Men i själva verket har sanningen bara avreglerats – aldrig tidigare har det funnits så många olika sorters fakta att välja bland som nu. Sam Sundberg guidar till några av de vanligaste.

När jag talar offentligt gör jag det med utgångspunkt i mina kunskaper, om det jag lärt mig och sådant jag kan argumentera för. Inte i fakta (vilket naturligtvis inte handlar om att jag far med osanning. Det handlar om att jag vill förmedla förståelse, väcka tankar och starta samtal om fenomen och företeelser som inte finns evidens för). Jag vill få människor att tänka själva, inte lita blint på det jag säger. Kunskap är aldrig säker, den är mer eller mindre pålitlig och användbar. Det är därför en avgörande skillnad mellan kunskap och fakta. Fakta förpliktigar inte, den kan man referera till och peka på samt välja och vraka mellan. Kunskap kräver reflektion och går aldrig att slå sig till ro med. Kunskap söker man för att nå fördjupning och förståelse, inte för att få svar. Kunskap samtalar man om och använder som verktyg, fakta debatteras och används som vapen.

Vanliga fakta

En näringsfattig substans som fortfarande har ett visst värde inom grundforskningen men som saknar det där förföriska schvunget som idag krävs för att övertyga. Brukas av folk med bristfälliga klickonomiska instinkter, som ”gammelmedia”, ”vänstervridna kriminologer” och ”överakademiserade hjärnor”.

Exempel: ”Vatten är vått.” ”Brottsstatistiken visar att zzzz zzzzzzz.”

Kallas också: ”PK-trams”

Har du evidens för det du säger. Visa en länk. Källa tack! Sätten att närma sig vanliga fakta är många, men arrogansen är omisskännlig och respekten för komplexitet och tillvarons oöverblickbarhet är obefintlig. Många studenter på högskolan är noga med referenser, vilket är bra, men det tar tid att lära sig bygga upp en hållbar, transparent och fungerande argumentation med utgångspunkt i källor och referenser. Det räcker inte att det finns en länk, ett efternamn och ett årtal, en ansvarig utgivare eller statistik. Fakta är inte kunskap, och skillnaden är avgörande. Högre utbildning och forskning handlar inte om fakta, utan om kunskap och lärande. Fast i ett samhälle som inte lägger vikt vid skillnaden är det svårt att förklara. Det räcker inte att inse att det finns en skillnad, och det går inte att bevisa skillnaden med hjälp av fakta, länkar eller referenser. Fakta är en lägre grad av vetande. Kunskap en högre. Vishet är högst, men det finns det inte tid för idag. Vishet tar tid och går aldrig att garantera. Därför handlar allt mer i dagens samhälle om fakta, för den är enkel och lätt att ta till sig. Fakta är kostnadseffektiv och uppfyller rådande kvalitetskrav. Problemet är att det krävs kunskap och ibland bildning och vishet för att avgöra vilken fakta som är pålitlig och vilken som inte är det. Fakta ser vid en ytlig och oengagerad betraktelse enkel ut, men på senare tid är det allt mer uppenbart att så inte är fallet. Fakta lovar runt men håller tunt och den kommer i många olika skepnader.

Potentiella fakta

Tvärsäkra yttranden som bygger på bleknade skolkunskaper och Discoverydokumentärer man råkat somna ifrån. Avser normalt inte att vilseleda utan är ett symptom på omotiverad optimism angående den egna klokskapen. Potentiella fakta är inte sanna eller osanna utan befinner sig i ett obestämt kvanttillstånd eftersom ingen orkar plocka fram mobilen och googla.

Exempel: ”Vi kan bara se halva månen från jorden.” ”Beethoven var döv när han skrev Månskenssonaten.”

Kallas också: ”Killgissningar”

Med stöd i tvärsäkerhet kan man komma långt. Inom politiken har det just bevisats att man med stöd i ett gott självförtroende och säkerhet kan nå ända fram till världens mäktigaste ämbete. Människor har en fallenhet att lita på den som är säker på sin sak. Vem är jag att ifrågasätta liksom ... Den som är klok uttrycker sig aldrig tvärsäkert, för hen vet att det bara i undantagsfall går att vara helt säker. Inte för inte kallas det killgissning, för det är allmänt bekant att män generellt sett är mindre utbildare än kvinnor och att män chansar mer och hoppas på tur. Kunskap och makt hänger ihop och det räcker inte att avslöja kejsarens nakenhet för att omkullkasta hans makt, det krävs att man är många. Och det kostar på. Visselblåsare behövs sägs det, men många som ser saker och avslöjar missförhållanden får sedan bära hundhuvudet eftersom ingen annan backat upp dem av rädsla. Tvärsäkerhet ses dessutom som en dygd i dagens samhälle. Ingen vill befatta sig med någon som tvekar, särskilt som det står pengar på spel och det finns massor av människor som med stöd i (mer eller mindre pålitliga) fakta uttrycker sig säkert och dessutom (mot en rundlig ersättning) tar på sig ansvar för att målen nås och löftena hålls.

Emotionella fakta

Om du känner att Sverige har blivit otryggt, trots att all statistik visar motsatsen, så har jag goda nyheter: Även din känsla är fakta, och våra politiker tar den på stort allvar.

Exempel: ”Allt fler svenskar lär sig att skjuta.” ”Det finns 55 no-go-zoner i Sverige.”

Kallas också: ”Folks oro”

Vi säger det många tänker och företräder den tysta majoriteten, så säger SD. Och Jimmie Åkesson hävdar att det är känslan som räknas. Tron kan försätta berg, och fins det bara fakta som pekar åt ett håll övertrumfas kunskapen alla dagar i veckan. Om det känns rätt och det behövs snabba svar är det få som kollar storyn, och dagens digitaliserade värld sprids lögner med vindens hastighet. Och den som vill vilseleda matar hela tiden på med nya skarvningar, halvsanningar och emotionella fakta. Axpixlat och andra trollfabriker ligger hela tiden ett steg före, och kunskapen kommer aldrig i kapp. Kunskap kräver tålamod och en vilja att verkligen förstå saker och ting på djupet. Kunskap handlar inte om rätt eller fel, utan om ifall underlagen man använder fungerar och är långsiktigt hållbara. Fast SD vill inte bygga något, likt företrädarna för Brexit vill de bara ha makten och driva igenom sin främlingsfientliga politik. Då är det inte så noga vilka fakta man använder. Och när man uttalar sig å en tyst "majoritets" vägnar är det ingen som säger emot.

Förbjudna fakta

Den mest kittlande formen av fakta är sådana man inte får prata om i det här landet. Att man konstant pratar om dem gör dem inte mindre förbjudna, och så länge de är förbjudna är de sanna. Varför skulle annars etablissemanget förbjuda dem?

Exempel: ”De flesta brott i vårt land begås av män som heter Mohammed.” ”Om tjugo år kommer vi att lyda under sharia-lag.”

Kallas också: ”Invandringskritik”

Förbjudna fakta är sådan fakta som makten döljer för att man har en agenda. Det är vad rasisterna vill få oss att tro, och ju mer osannolikt fakta man hänvisar till desto sannare blir det enligt den omvända logik som faktasamhället bygger på. Med kunskap är det annorlunda. Kunskap handlar om förståelse och kritisk granskning. Vill man verkligen veta krävs fördjupad kunskap; man slutar inte leta när man hittat ett svar som stämmer överens med vad man trodde eller vill. Är det kunskap man söker fortsätter man ända tills man undersökt saken ordentligt och förvissat sig om vilka olika perspektiv som finns och man intresserar sig även för uppgifterna som talar mot. Kanske finns det fakta som indikerar att fler brott i Sverige begås av människor av annan härkomst, men det betyder inte att människor av annan härkost är mer kriminella än andra människor. Det är individer som begår brott, och brott begås av desperata människor. I ett land där människor av annan härkomst är mer desperata än människor födda av svenska föräldrar i Sverige kommer den gruppen att begå fler brott. Att just denna fakta inte sprid av forskare och seriösa medier handlar inte om att den faktan är förbjuden, utan om att den är irrelevant eller vilseledande. Fast det krävs kunskap för att inse det. Tid att tänka och kritisk analys. Det kostar pengar och eftersom pengar är viktigare än allt idag är det enklare att försöka använda sin makt och förgöra motståndarna i debatter. Om det var så att den bästa faktan alltid vann kunde det kanske fungerar att tänka så, men det gör det inte.

Alternativa fakta

Praktiska fakta som man tar till när mer traditionella fakta misslyckas med att beskriva en sanning man tycker om. Istället för att anpassa sig efter verkligheten tar man modigt upp kampen mot den.

Exempel: ”Krig är fred.” ”Frihet är slaveri.” ”Min publik var större än Obamas”. ”Alla negativa opinionsundersökningar är fejknyheter.”

Kallas också: ”Dubbeltänk”

1984 minns jag dom det var igår. Jag arbetade på bageri. Det var lågkonjuktur och långt innan digitaliseringen tog fart. Sverige var fortfarande ett analogt land. Förändring gick långsamt, marginalerna var större och svensk skola var världsberömd och sågs som ett föredöme. Det skrattades åt Orwells bok, som man först då kunde avfärda som en orimlig dystopi. Ända fram till för bara något tiotal år sedan kändes 1984 som en onödigt dyster bild av framtiden. Sedan gick det fort, och rätt som det var överträffade verkligheten dikten. Hur tar vi oss härifrån? Är det mer kontroll, kvalitetes- och målsäkring som behövs? Mer styrning och effektivitet och tydligare fokus på vinst? Eller är det tid att tänka. Samtal, reflektion och KUNSKAPEN i centrum? Det är upp till oss att bestämma. På samma sätt som vi själva försatt oss i den prekära situation vi ni befinner oss i är det bara vi som förändra förhållandena. Och ett bra ställe att börja på är i synen på kunskap, skola och utbildning. Det finns bara alternativa fakta, inte alternativ kunskap.