Den enda vägen leder fel, är ett slags mantra här på Flyktlinjer. Det finns ALDRIG bara en enda väg! Den tanken leder både individer och samhällen fel. Vid varje givet tillfälle finns alltid fler än en, men färre än många vägar fram. Livet, samhället och kunskapen har inget mål, bara olika vägar fram. Den insikten är nyckeln till hållbarhet, både för individer och samhällen. Enkelt är det på inget sätt, men just därför viktigt att aldrig ge upp försöken att få det att fungera. Ingen människa är en ö, och inget samhälle är isolerat. Allt och alla hänger ihop och är del av livet på jorden. Jag, bäst och målet är ord som borde ransoneras. Andra ord borde användas oftare: Tillsammans, gemensamt, solidariskt och mångfald, till exempel. Allt och alla kan alltid bli bättre. Vi borde därför samtala mer och debattera mindre, för samtalet öppnar upp och för samman, medan debatten stänger in och täpper till. Vinnaren skriver sin historia och bevakar framgången och sitt rykte. Tillsammans skapar vi vår gemensamma framtid.
Kulturer som bara erkänner en eller ett, den eller det bästa, är monokulturer eller ett slags tankens diktaturer. Där hyllas debatten, konkurrensen, ledarskapet och geniet. Allt och alla strävar efter samma mål, det enda möjliga målet. Fokusering, effektivisering och eliminering blir då legitima metoder. För att komma någon vart måste jag klättra i hierarkin och slå mig fram på andras bekostnad. Belöningen finns vid vägens slut, i toppen, vid målet. Fast bara en kan vinna, bara en kan vara bäst. Det blir därför en fattig kultur, fylld av odiskutabla men ändå alternativa fakta. Vad ska man mötas kring, reflektera över och ägna sin tid åt när allt är avgjort på förhand? Antingen har man rätt eller fel. Arrogans blir en dygd och cynism en framgångsfaktor. Känslokyla har en tendens att växa och sprida sig. Egoism ger mig vad jag vill ha, men inte nödvändigtvis vad jag behöver. Samvete blir en belastning och det sparkas neråt och slickas uppåt. Och fram växer det en kall, tom, hård och innehållslös kultur.
Kulturer som förstår värdet av mångfald och som gör vad som krävs för att få det att fungera blir rika eftersom alla kan hitta sin plats i helheten som växer fram och förändras mellan. I en sådan kultur samtalas det, perspektiven växlar och bryts mot varandra vilket gör att förståelsen ständigt ökar och alla kan alltid bli bättre. Vägen är målet och ju fler alternativ som öppnas upp desto bättre. Livet är här och nu och framtiden är öppen. Kunskap är det som fungerar och eftersom ingen vet vart man är på väg kan ingen veta vad som kan komma att behövas längre fram. Kunskap har därför ett egenvärde. Bildning är inget man blir färdig med: Ju mer desto bättre och ju längre man håller på desto klokare blir man. Jag är du, och tillsammans speglar vi oss i alla andra. Nyanser och varianter, öppenhet och omfamnad olikhet som leder till ökad hållbarhet. Nyfikenhet, prestigelöshet och ödmjukhet. Många ord på het, som betyder värme. Genom att lyfta andra hjälper man sig själv. Mångfald är förutsättningen för en myllrande, mjuk, överseende, inbjudande och innehållsrik kultur.
Tittar på bilder av så kallade Sverigevänner. Ser rader av strama, gravallvarliga, män som talar om sin egen förträfflighet och den enda vägen. Läser om män som inte drar sig för att ljuga eller smutskasta landet de säger sig älska. Om det gynnar deras sak, om det ger dem mer makt. Den enda vägens män är mobbare som söker sig till andra mobbare för att tillsammans ge uttryck för sitt förakt för svaghet. Eller handlar det om patetiska försök att dölja sin egen litenhet och oförmåga? Enfald blir i deras värld till klokhet, svaghet blir styrka och bara fakta som ger stöd åt det man redan vet accepteras. Dumheten växer och okunskapen blir en dygd. Ju mindre man vet desto bättre, för det gör det lättare att hålla illusionen vid liv. Rättning i ledet, marschera i takt, lojalitet mot ledaren. Alla bevakar varandra för vem som helst kan när som helst rensas ut, om det gynnar det högre målet: Maktövertagandet. Broar och böcker bränns bara av bombade bastarder. Blä!
Den enda vägen leder fel. Bygger man murar blir man ensam. Utplånas livets mångfald och reduceras kulturens diversitet vinner enfalden och arrogansen tar över. Dumheten segrar och tomheten triumferar. Målet är en meningslös plats. Från målet leder inga vägar upp, ut eller vidare, där finns inget innehåll, bara meningslös yta. Vägen är målet och mångfald en rikedom som ökar i värde ju mer den delas och ju fler som bjuds in. Fakta är en eller eller ett medan kunskap och bildning är många, och ju fler och mer desto bättre. Bygg broar, läs böcker, bejaka livets myllrande oöverblickbarhet. Livet på jorden är vårt ansvar att tillsammans förvalta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar