Direkt eller indirekt kunskap

Fakta är den kortaste vägen till insikt, är ett direkt och effektivt sätt att veta. Ja eller nej? Bra eller dåligt, rätt eller fel? Enkla, tydliga svar, direkt. Den synen på kunskap passar som hand i handske i ett samhälle som strävar efter effektivitet, styrning och kontroll. Bildning är något annat, ett mer indirekt sätt att närma sig kunskap. Bildning skjuter medvetet vid sidan av och förbi målet. Just det är poängen med bildningen, att den förmedlar en djupare och bredare insikt. Fakta är binär medan bildning är analog. Fakta är maskinernas språk. Bildning är människans sätt att närma sig världen. Vill vi ha ett mänskligare samhälle är det bildning vi ska satsa på, inte fakta. Bildning är ett slags vaccin mot resistens och den kan aldrig vara alternativ. Fakta är en genväg till kunskap, alltså ett falskt löfte.

Bildning är både form och innehåll samt dynamiken som uppstår mellan. Bildning är en öppen och föränderlig, samtalsfrämjande syn på kunskap som för människor samman och utvecklar känslan av gemenskap. Bildning måste sättas i verket, användas och avsätta spår i världen för att bli meningsfull. Bildning får inte bli ett självändamål, någon som per definition anses gott, i sig. Bildning kostar pengar och är en långsiktig investering. Bildning är viktigt, inte av sentimentala skäl eller för att den alltid funnits. Inte heller för att den är intressant eller spännande. Bildning är viktigt för att den kan sägas utgöra det kitt som håller samhället samman. Bildning kan se olika ut, kan fyllas med varierat innehåll, men dess minsta gemensamma nämnare är att den tillhandahåller användbara verktyg för byggandet av ett långsiktigt hållbart samhälle. Genom att sätta sig in i och arbeta med klassikerna blir man bildad, inte för att man behärskar latin eller för att man kan sin Aristoteles, utan för att arbetet resulterar i att man tillägnar sig egenskaper som är användbara och nyttiga. Bildningens värde överskrider kunskapen och finns kvar även efter att man glömt det man lärt sig. Bildning är livsnödvändigt och behöver implementeras överallt i samhället och i alla utbildningar för att möta populismen och främlingsfientligheten som just nu växer snabbt och som hotar att slita samhället isär.

Bildning har med rätta förknippats med elitism, vilket är djupt olyckligt. Användbarhetsaspekten har tyvärr underkommunicerats av bildningens förespråkare, om den inte har ignorerats helt. Det är frustrerande att se hur många försvarare av bildning som håller sig med en föraktfull inställning till dem som inte ser nyttan med bildning. Ännu värre är det att själva frågan om nyttan med bildning, av en del, anses handla om att sälja sin själ till djävulen. Men med en sådan inställning gräver bildningen sin egen grav. Varför skall samhället satsa medel på bildning om inte ens dem som förvaltar bildningen kan tala om till vad den kan användas? Det är hög tid att kliva ner från elfenbenstornen, ta på sig arbetshandskarna och delta i byggande av samhället. Bildning är nyttigt, både här och nu och på sikt! Genom att tillägna sig bildning får man förmågan att tänka kritiskt och man lär sig hantera och bringa reda i komplexa frågeställningar och problem. Det är i högsta grad samhällsnyttiga egenskaper. Utan kritiskt tänkande och analytisk förmåga faller samhället ihop som ett korthus. Bildning är livsavgörande för livet som vi känner det. Detta måste alla vi som ser oss som bildningsföreträdare inse, formulera och kommunicera till resten av samhället. Att lägga sig i fosterställning och vagga kommer inte att lösa finansieringsproblemen. Att fjärma sig på sin kammare och odla drömmen om förr i tiden, då bildningen uppskattades och allmänt ansågs ha ett värde i sig, är ingen väg fram, den tiden är förbi. En bildning som är i otakt med tiden är per definition ingen bildning.

Kunskapen måste visas upp och omsättas i handling. Utbildning handlar om rörelse, om att hantera tillvaron på ett långsiktigt hållbart sätt. Bildning har inget med uppnådda resultat att göra, eller med betyg och examina. Bildning går inte att mäta. En hållbar syn på kunskap förstår skillnaden mellan fakta och bildning. Problemet med New Public Management är att det är en ideologi som bygger på en ignorant och arrogant syn på kunskap som likställer information med kunskap, som inte orkar, hinner eller vill gå på djupet. SVARA, ge mig det jag vill ha NU. Så kan samhället aldrig bli hållbart.

Bildning handlar om förmågan att säkerställa att det finns en framtid för kommande generationer. Processen och förändringen som leder till kunskap måste tydligare fokuseras. Rörelsen, tillblivelsen. Det ömsesidiga, det som finns och som växer fram mellan. Det som gör samhället till ett samhälle. Bildning är det centrum runt vilket allt och alla cirkulerar. Det som håller ihop och som borgar för en hållbar utveckling. Bildning är det som överskrider det som är här och nu: KOMBINATIONEN kunskap och handling. RESULTATET av vetande och mellanmänsklig kommunikation. Bildning är en delad resurs som blir vad vi gör av och med den. Bildning är ett kollektivt fenomen, inte en individuell egenskap. Därför är ingen bildad, men alla kan bli det genom att läsa, lära och samtala med varandra. Bildning kan inte mätas och processen kan inte kontrolleras. Den mål- och kvalitetssäkrade skolan leder inte till kunskap, den pekar i riktning mot alternativa fakta, debatt och rädsla för det okända. Kunskap håller på att bli synonymt med betyg och examina, något som finns på ett papper med vederbörliga stämplar. Inget gott kan komma ur en sådan syn på skolans innehåll och uppdrag.

Bildning är förmågan att värdera det man möter i vardagen. En förvärvad egenskap som hjälper en att orientera sig i samhället och världen. Kritiskt, analyserande, värderande, vishet. Det är bildning för mig. Och det är en egenskap som individer och samhällen behöver för sin långsiktiga överlevnad. Bildning är den kunskap och de färdigheter som verkligen behövs och kommer till användning i ett givet sammanhang. Bildning går alltså inte att fuska sig till eller ge sken av, för det är det man faktiskt har med sig och kan använda, av det man lärt sig. Innehållet är vad det är, oavsett vad man säger eller vilka dokument man hänvisar till.

Bildning är ett slags vaccin mot ekonomiseringens följder och marknadstänkandets förödande konsekvenser för allt vad kritiskt tänkande heter. Bildning handlar om tekniker för eftertanke, om att lära sig av andra, av historien och om att tänka bättre, längre och djupare. Bildning handlar om förmågan att systematiskt analysera läget och vad som behövs för att leva ett gott liv och nå sin fulla potential. Bildning handlar om att lära sig se andra värden än pengar. Bildning handlar om att främja integration, mångfald och långsiktig hållbarhet. Ekonomifokus och pengar som mål sliter isär och misstänkliggör. Fokus på fakta leder till girighet, protektionism och ett skapat behov av murar. Bildning minskar klyftorna som marknaden profiterar på och lever av. Bildning bygger broar och förenar.

Det finns ingen garanti för att man blir klok av att läsa böcker eller studera på universitetet. Och bara för att man har läst och för att man kan upprepa ord och tankar från gamla mästare betyder inte att man är intelligent eller att ens kunskaper leder till att samhället blir en bättre plats för fler att leva på. Människan är både affekt och intellekt, både kropp och tanke. Därför behövs bildning, för att inte riskera att förlora det som är unikt för människan, som inte är och heller inte bör försöka vara en maskin. Bildning handlar om att lära sig se och förstå världen som den är, inte som människor önskar att den vore. Och det är en viktig uppgift eftersom kultur har den paradoxala förmågan att kunna förneka sig själv. Kultur växer fram mellan människor och påverkas av både fakta, känslor, drömmar och verkligheten så som den faktiskt är. Populism och faktaresistens är del av kulturen och vill man bekämpa dessa samtidstendenser räcker det inte att peka på fakta. Det handlar inte om missförstånd eller okunskap. Det handlar om en komplex mix av känslor, önskningar och en kollektiv vilja att kontrollera det okontrollerbara.

Det oroväckande är att populismen och faktaresistensen hanteras som dumhet och att människorna bemöts som knäppgökar, trots att populismen bottnar i djupt mänskliga egenskaper. För att kunna komma till rätta med problemet måste man inse att det handlar om legitima egenskaper som får negativa konsekvenser om de accepteras. När ens barn väcker en på natten och är rädd för spöken möts de med kärlek och förståelse, föräldrar förstår, förklarar och tröstar sina barn. Ingen säger till sina barn att de är dumma i huvudet när de räds det okända, när de inte förstår skillnaden mellan dröm och verklighet. Föräldrar har tålamod. Det är lika viktigt i förhållande till kunskap. Kunskap kan inte tvingas fram. Lärande kan inte piskas in i medvetandet eller samhället. Våld löser ingenting, tvärtom. Populism och faktaresistens är symptom på en underliggande sjukdom som bara kan botas med förståelse för tillvarons komplexitet och kulturens och livets oöverblickbarhet.

Kunskap om både det kända och det okända är bildningens kännetecken. Bildning är en inställning till kunskapen, verkligheten och medmänniskorna som fungerar. Ett bildad reaktion på det okända är försiktig nyfikenhet, inte besatthet vid fakta eller förnekelse. Fler behöver bli mer intresserade av kunskapens karaktär och vetandets gränser. Bildning handlar om psykologi, om förmågan att HANTERA insikter och härbärgera paradoxer, om insikt och förståelse för verkligheten så som den är och fungerar, inte som människor vill att den ska vara och fungera. Bildning är förmågan och insikten att förstå och hantera verkligheten i sin helhet. Bildning är skogen. Fakta är de enskilda träden. Det är två helt olika saker och att blanda samman dem är djupt olyckligt. Bildning handlar om förståelse för både människan och samhället och den paradoxala verkligheten.

Bildningen växer där det finns tid att tänka och där nyfikenheten övervinner rädslan för det okända. Det fina med bildningen är att den växer ju mer den delas, till skillnad från poulismen som blir farligare ju fler som ansluter sig till den. Det känns kanske tryggt att vara många, men om man ansluter sig till en destruktiv rörelse kommer man förr eller senare att förgöras av den. Bildning är jobbigt i början, men blir enklare och mer belönande ju mer man lär sig och i takt med att man inser hur lite man kan och förstår och hur mycket man behöver varandra, särskilt dem som är och tänker olika, som har andra kunskaper och egenskaper än en själv. Mångfald är en förutsättning för liv, men fungerar först när samhället lärt sig hantera komplexiteten som mångfalden ger upphov till. Bildning är en kollektiv egenskap som växer fram indirekt och mellan och som måste värnas gemensamt. Arbetet med bildning både ger och tar, men just därför för den människor samman och håller ihop samhället. Bildning svarar mot samma behov som, men har högre densitet än, populism och tränger därför undan alla tendenser till faktaresistens.

Bildning är en unik mix av tvång och frihet. Det krävs både och för att uppnå det man önskar, inte aningen eller. Utan initialt tvång kan ingen frihet njutas sedan och den som inte vet vad hen går miste om kommer aldrig att kunna utveckla sin smak. Bildning handlar om att höja ribban, om att stå på jättars axlar och om att aldrig bli färdig. Alla kan alltid bli bättre! Engagemang och tillit är svårt att tvinga fram, det är ett slags nåd att bedja om. Därför krävs ödmjukhet, tid för eftertanke och marginaler, för att det alla vill ha ska kunna uppnås. Världens bästa skola kan inte tvingas fram, är inte ett mål utan en process av ömsesidig tillblivelse. Det finns ingen enkel väg, det enda som verkligen fungerar är hårt arbete, tålamod och ödmjukhet. Ju fler som bidrar till arbetet och som engagerar sig, desto större är chansen att lyckas. Därför måste fokus ligga på det som görs i vardagen, inte på det som kontrolleras av någon annan, någon annanstans, i efterhand. Fakta är motsatsen till bildning.

Jag bloggar för att nå ut med kunskapen och för att främja bildning. Och jag engagerar mig i frågan om humanioras värde för att jag på goda grunder och med stöd i solida argument kan argumentera för nyttan. Det är en annan nytta än den strikt ekonomiska, men det är en nytta vars värde vida överskrider nyttan med det mätbara. Jag bloggar för att försöka undvika att humaniora marginaliseras och felaktigt betraktas som onödig och betydelselös. Enligt logiken, ingen rök utan eld, debatteras nu humanioras existens och nyttan med bildning. Varför? För att ekonomiseringen av samhället tvingar fram detta synsätt. Frågan är riggad och genom att acceptera debatten är slaget förlorat. Debatten bygger på en logik som är en annan än bildningen. Bara fakta kan debatteras och ifrågasättas. Bildning når man genom samtal och utbyte, gemensamt intresse och viljan att lära sig förstå. Genom att fokusera på effektivitet, målsäkring och kvalitetskontroll, genom att rikta in skolan mot fakta offras bildningen och byts snabba vinster mot långsiktig hållbarhet. Korkat och cyniskt är det, men framställs idag tragiskt nog som oundvikligt och nödvändigt. Bildning är en omväg, ett indirekt sätt att lära för livet.