En tanke. Alla vill ha den eller det bästa. Det är självklart, fundamentalt och djupt mänskligt att inte nöja sig med något mindre än den eller det bästa. Den bästa partnern för egen del, den bästa skolan till sina barn, den bästa stadsministerkandidaten i valet, den bästa banken för privatekonomins skull. Sökandet efter den eller det bästa upptar väldigt stor del av vår vakna tid. Och det är en ständig jakt. Hela tiden verkar det finnas någon eller något som är lite bättre. Liksom den där krukan med guld som sägs ligga vid foten av regnbågen gäckar oss svaret.
På TV igår talades det om så kallade MOOCS och en av professorerna på Karolinska Insitutet uttalade sig. "Vi ser det som ett sätt att marknadsföra oss", resonerade han. Och han menade att man måste hänga med och delta i konkurrensen, "för i framtiden är detta en realitet". Är det verkligen det? Ingen vet något om framtiden, och den framtid vars konturer ritades upp i inslaget är ingen framtid jag vill se. En värld där alla studenter på hela jorden läser sin utbildning på Harvard eller MIT är en skrämmande och inskränkt värld, en kunskapsfientlig och farlig värld där det bara finns plats för en eller ett: Den eller det bästa.
Hur jämför man en människa, en föreläsare eller lärare? Vem är bäst? Och, den viktigaste frågan, är det så stor skillnad på oss människor att det går att utnämna den bästa läraren i hela världen? Det faller på sin egen orimlighet, det går inte. Accepterar vi den tanken och kastar oss in i den kampen rör vi oss på ett sluttande plan, kollektivt mot avgrunden. Den bästa går naturligtvis att UTNÄMNA, men vem eller vad som är bäst för mig är det inte självklart för dig. Vi människor är olika, men inte så himla olika. Och det är olikheten och mångfalden som är mänsklighetens styrka och den utgör garanten för vår långsiktiga överlevnad.
Om vi av ekonomiska skäl "effektiviserar" den högre utbildningen genom att reducera alla lärare i världen till administratörer av ett fåtal lärares kunskaper som sprids via nätet från ett fåtal prestigeuniversitet utarmas kunskapen och likriktas mänskligheten. Det som faller utanför ramen betraktas med förakt eller anses överflödigt. Det finns bara plats för den eller det "bästa". Med andra ord, när vi fått det vi önskar oss har det förvandlats och plötsligt är det inte lika säkert att det är varken bra eller det vi vill ha längre. Den enda vägen som predikas allt som oftast, och oftare i en värld där pengar är alltings mått, leder altid fel. Utbildning och kunskapsbyggande är en relation och för att bli hållbar och användbar måste den spridas och präglas av mångfald. Människor blir bra tillsammans och genom gemensamma ansträngningar.
Det bränns moskéer i vårt land i dessa dagar. Vad är det ett uttryck för? Jo för sökandet efter det bästa svaret på frågan om livets mening, och den enda bästa religionen? Och där det bara anses finnas plats för den eller det bästa kommer man förr eller senare att bannlysa människor och tankar.
Vad vill vi ha egentligen, en värld som fungerar och där alla kan hitta sin plats och bidra till helheten? Eller den bästa världen, den bästa partnern, den bästa skolan och så vidare? Det är en viktig fråga att ställa, för vi människor tenderar nämligen att få det vi önskar, eftersom våra önskningar påverkar vilka val vi gör och dessa val påverkar i sin tur byggandet av framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar